På smällen nästa!

Inte riktigt som det låter. Syftar på filmen! Ska strax se den, tror den är hur bra som helst! Sen blir det nog en sväng på stan ikväll. Sätta sig på någon mysig servering eller i något öltält om vädret tillåter.

Ciao!

Åfesten!

Sitter nu här i Sannans gamla lägenhet. Numer Axels nya place.
Vi har borrat och spikat för fulla muggar, om nu börjar det faktiskt mer och mer se bebott ut. Det kommer bli mysigt när det är färdigt. Känns bara skumt att sitta här i Sannas lägenhet när hon är massor av mil bort och har startat ett helt nytt liv. Det känns tomt, men ändå är jag hur glad som helst för hennes skull. Vet ju att hon är en norrlandsbo i hjärtat och att hon kommer trivas som fisken i vattnet där uppe.

Just nu sitter jag och hoppas på att regnvädret ska försvinna innan kvällningen. Ikväll är det inledning på Eskilstunas enda dragplåster; Åfesten! Den börjar med Rix FM festival som i år har med sig min älskling Martin Stenmarck. Det får i och för sig regna hur mycket det vill, jag kommer stå där ändå :) Det var väl en hel del andra artister som skulle komma också, men jag har inte så stor koll på vilka de är. Hoppas på en trevlig kväll!

Nu ska det fixas vidare här i lägenheten!

Johan i all sin Glans

Johan Glans. Kungen av svensk humor. Allt han tar i blir guld. Kan man annat än älska honom?
Kan sitta på youtube och se hans standup-klipp om och om igen. De blir liksom bara roligare ju fler gånger man ser dem.
Han binder ihop allt på ett underbart sätt, så himla smart. Vet inte om det är hans dialekt, hans miner eller hans sköna sätt att göra parodi på sig själv som gör det så bra. Men någonting är det.
Alla som har missat hans skämt om citykor, kakor i McDonalds-kön, Sj's tågtidsupplysning och gud vet allt. Se det! Han är en delikatess bland alla komiker!

PMS

PMS är definitivt inte en av mina käraste egenskaper (..om man nu kan kalla det en egenskap..?). Den här månaden har verkligen varit hemsk. Ledsen, sur, arg, irriterad och en jävla mensvärk. Fy!

Men jag antar att jag ska vara glad att jag inte får det så här illa varje månad. Det är bara att pina sig igenom dessa dagar och vänta på bättre tider. Det finns trots allt de som har värre problem än så här i världen..

Men det är sjukt jobbigt att känna sig så sentimental hela tiden. En tv-serie men en sorglig scen och jag är deppig för resten av kvällen. Skumt hur det kan bli egentligen.



Om tio dagar åker vi i alla fall till Italien. Egentligen har jag inte alls råd, men det ska bli skönt att komma bort i några dagar och uppleva lite nya och spännande saker. Kollade just på smhi's hemsida. Det är ju skapligt varmt just nu i alla fall!

Hemmafru

Kan inte sova.. Alltid när jag är arbetslös så infinner sig en tung känsla av sysslolöshet och rastlöshet. Måste aktivera mig hela tiden, kan liksom inte bara sitta still och se på en film eller så... då känner jag mig så oviktig på något vis. Så det blir ju i alla fall kliniskt rent här hemma. Väl-dammat på alla hyllor, diskfritt i köket, undanplockat överallt... ja, jag har till och med rensat och städat i skafferiet. Sen blir det en hel del matlådor gjorda, men det är inte mer än rätt nu när karln min försörjer mig :)

Har börjat fundera seriöst över om jag ska mig in i skolans värld igen. Bli det jag alltid velat... skolfröken! Men 3½ år känns lite tufft... Hittar jag inget jag trivs med snart så är det ändå värt det så länge jag sen kan jobba någonstans där jag verkligen trivs. Vi får se hur det blir, ska titta lite närmre på det nu i veckan.

Näe, nu börjar klockan närma sig 3... lika bra att försöka somna nu så jag inte sover bort hela dagen imorgon. Måste ju hina städa lite ;)

Natti natti!

Tro inte - vet!

Sjukdomar överallt. Och då pratar jag inte förkylningar. Känner mig fullständigt omringad av dem. Och det som alla dessa människor har gemensamt är att alla har läkare som säger "vi tror att..." och "förmodligen så..". Hur i helvete kan de stå och tro. Varför inte istället vara ärliga och säga "än så länge vet vi inte vad som orsakar detta, men vi ska göra allt för att ta reda på det så fort som möjligt"?
Jag har noll förtroende för den svenska sjukvården. I alla fall för den i Eskilstuna. Och tro mig, jag har all rätt på min sida till att känna så. Om jag skulle berätta om mina erfarenheter av det där stället skulle ni tro att jag hittade på. Önskar i och för sig själv att jag gjorde det.
Det kommer bli en tuff tid framöver. Men det är bara att bita i det sura äpplet och kämpa vidare.

Rätt och fel?

Hur ska man veta vad som är rätt och fel här i livet? Vilka vägar man ska välja i livets vägskäl... hur man ska hantera sina drömmar... och hur man ska välja rätt...
Livet är så förbannat komplicerat. Önskar att jag hade en stor tjock bok om mitt liv, så jag kunde tjuvtitta lite och se vad jag ska göra... Frustrerande!

Imorgon bär det av på ännu en skapligt lång biltur, denna gång uppåt i landet. Närmare bestämt Sundsvall. Ja, imorgon lämnar Sannan Eskilstuna för att bli en riktig norrlandsbo! Kommer sakna henne, men desto roligare blir det ju när vi väl ses!
Det ska bli riktigt roligt att komma upp och se hur hon ska bo och så. Ikväll ska jag, Danne och Axel hjälpa till att bära alla kartonger ner till flyttbilen. Vad härligt det är med tredje våningen och ingen hiss... yeah, right!
Dessutom ska ju Axel flytta in här i dagarna, så då ska alla hans saker bäras upp dit igen! Blir ett jäkla kånkande.

Nu ska jag ta mitt komplicerade liv och gå in i duschen. Det känns i alla fall rätt!

Göteborg

Nu är jag hemkommen efter kortis-semestern med familjen till Göteborg. Förutom vädret så har det varit jättebra dagar. Vi kom ner strax efter lunch i lördags och tog en sväng längst avanyn, kikade lite i butiker och kollade in vart vi skulle äta på kvällningen. Sen gick jag iväg och mötte upp Anders för en fika.

Anders är en snubbe från Tidaholm som jag har pratat med på internet och i telefon i 7 år, vi känner varandra ganska bra med hade aldrig träffats. Så när vi nu skulle till Göteborg samtidigt tog vi tag i saken! Lite läskigt, men han var ju som tur var precis lika trevlig i "verkligheten".

Söndagen åkte vi, hela familjen, till Liseberg och hade en trevlig dag. Åkte massvis med läskiga karuseller med brodern min. Mamma och pappa var lite för fega :)
Kvällen/natten var jag med Anders och hans kompis Peder ut på krogen. Vi var på ett jättemysigt ställe som hette Berså. Var dock inte på något riktigt partyhumör, men det var trevligt ändå :) Vår vimmelbild (Anders till höger):



Det har varit roligt, men nu tar jag nog en paus från familjen någon vecka! Shit vad påfrestande det är att bo så tätt på varandra.

Har saknat min älskling här hemma. Det kändes så skönt att få krypa in i hans famn när jag kom hem. Han är ju för underbar...

- Dunk, Dunk, Dunk...

..så började min dag idag. Lilla Axel ville komma in klockan nio i morse för att betala sina räkningar. Stackaren är ju bostadslös nu i några dagar. Men det är bara bra att jag kommer upp i tid om dagarna. Vid 11 promenerade vi ner på stan för att möte upp Lina. Det blev lite inhandling av nya tallrikar till Axels nya place och en liten tur in på systembolaget inför kvällen.
Lite lunch på Waynes tog vis oss tid till också.
Sedan dess har jag kört tvättstugan och ägnat mig åt att förlora i tv-spel mot Axel. Shit happens.
Vill bara att tvättmaskinerna ska bli klara nu så att kläderna hinner torka till ikväll, orkar knappast gå upp och packa väskan klockan 7 i morgon bitti. Men det ska bli sjukt skönt att komma bort här från stan i några dagar. Göteborg nästa :)

Kvällen ska ägnas åt parmiddag, vin och sällskapsspel. Behöver väl inte skriva att det är med Axel och Lina. Jätteroligt att ha ett annat par att umgås med, speciellt när vi alla kommer så bra överrens!

Now it's time to duscha!

Framtiden

Det är ganska lustigt hur alla människors liv tar dem till olika platser i livet. Hur alla bara går åt olika håll och är med om helt olika saker. Om man ser tillbaka på sin klass man följde upp till nionde klass. Undrar egentligen vad alla gör idag? Och ännu mer undrar man hur alla personers liv kommer se ut om tio år nä vi har passerat 30-strecket och på något vis hittat vår plats i denna värld. Än så länge har man lite koll på en del av dem.... Vissa pluggar, andra har flyttat från stan och ytterligare andra sår fortfarande kvar och trampar på precis samma plats de var på när de slutade högstadiet.
Men om tio år, vilka är det som är gifta? Vilka har barn? Vem har lyckats i livet? Och ändå värre, vem har misslyckats? När man gick i skolan hade man ändå en bild av vad man trodde om folk, inte minst om sin egen framtid. Kommer det stämma för någon av oss? Är dte något som får sitt "drömliv"?
När åren gått och det väl är dags att återse alla på en reunion... undrar om alla skulle falla tillbaka i sin gamla "plats" i klassen och om samma grupperingar skulle uppstå då. Jag hopps inte det, men kan tänka mig att det inte är helt ovanligt. Kommer ens de människor som anser sig ha "misslyckats" i livet att dyka upp? Kommer jag dyka upp?

Självklart kommer alla dessa funderingar till mig nu när jag sitter här och känner mig värdelös och arbtslös. Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? det enda jag vet säkert är att jag vill ha ett tryggt hem där jag och Daniel kan leva tillsammans och skapa en egen familj i. Vad jag sen ska jobba med är den största och mest svårbesvarade frågan... Ibland undrar jag om jag någonsin kommer hitta ett jobb där jag kan bli kvar som fast anställd så att jag och Daniel kan ha möjlighet att förverkliga våra drömmar tillsammans. Å andra sidan så har jag inte ens hunnit bli 22 år och har förhoppningsvis ett helt långt liv framför mig, men ändå.

Men jag är ju den som alltid tror på ödet och alltid tror att saker och ting sker av en anledning. Så jag får väl göra det även denna gång. Bara att vänta och se vad livet har att erbjuda.