Vad är egentligen meningen med livet? Den meningen används ofta i hånande syfte som "fan va ni snacka länge, pratade ni om meningen med livet?" eller i mer ironiska sammanhang som när man står och diskar eller vad det nu kan vara, "är det här verkligen meningen med livet?". Men är det egentligen någon som funderar över vad det betyder? Har alla människor en åsikt om vad som är meningen med livet, eller flyter man bara med och tar allt för givet? Det kan ju betyda så himla mycket olika saker för olika människor. Jag tror till exempel inte att en människa som bott på gatan hela sitt liv och får kämpa varje dag för att få ett mål mat skulle ställa sig och sucka om han fick diska sin tallrik efter att ha ätit sin mat i sin varma och trygga lägenhet. Men det är ju så det är, you don't know what you've got until you've lost it.
Jag tror att meningen med livet är olika för alla människor. Annars skulle vi väl alla leva likadana liv? Jag lever verkligen under tron att allt som händer sker av en mening. Ofta kan vi inte förstå meningen av det hela förän långt senare, och ibland ser vi det nog aldrig. Jag tror också att det kommer något gott ur varje hemsk händelse. Kanske är jag naiv, men jag mår bra av att tro det.
Jag tror inte man kan förutspå meningen med sitt eget liv. Det är något som kommer med tiden. Under hela ens liv påverkar man människor, oavsätt om man gör det avsiktligt eller inte. Då lämnar efter dig fotspår för andra att kliva i och intryck för andra att leva med. Det är just alla dessa små fotspår och intryck som är meningen med livet, enligt mig. Man lär så länge man lever, heter det ju. Och det ligger mycket sanning i det.
Jag såg en man på TV, tror han var 98 år. Han hade aldrig lärt sig att läsa eller skriva, men bestämde sig för att han ville göra det innan han dog. Han började vid denna höga ålder i grundskolan och innan han dog några år senare hade han för första gången skrivit sin riktiga signatur på ett papper. Han hade också precis läst sin första, enda och sista bok: bibeln.
Tänk att vara 98 år och ha den drivkraften? Det är fantastiskt. Han lärde verkligen så länge han levde.
Och så fanns det en gång en pojke som blev dumförklarad i skolan, han kunde inte lära sig någonting sa lärarna om honom. När han sedan blev gammal och dog 1931 tände folk över hela världen en lampa i sitt fönster till minne av glödlampans uppfinnare, Thomas Edison. Han misslyckades 2000 gånger med den uppfinningen och när folk sa det till honom svarade han bara: "Nej, jag har inte misslyckats. Jag har kommit på tvåtusen sätt att inte göra en glödlampa." Vad var meningen med hans liv tror ni?
Hur som helst, om det finns en mening med livet eller inte kommer det aldrig finnas något riktigt svar på. Men jag tror att det blir en fan så mycket bättre värld om vi alla skulle tro det.
