No reports...

Det tradlosa Internet har i huset har forsvunnit sparlost. Sitter nu vid husets fasta dator som alltid ar upptagen annars. Rapporteringen fortsatter sa snart vi har hittat vart Internet igen.

Rapport #4

Huvudsysslan för dagen har varit bowling! Vi var ungefär 30 personer som åkte (hälften volontärer och hälften gäster) och vi hade det riktigt trevligt. Vi började med en lunch i bowlinghallens restaurant. Eller lunch och lunch... en smörgås är vad som kallas lunch här, i Sverige skulle vi nog kalla det frukost. Hur som helst så gick det riktigt bra för mitt lag som vann över de andra lagen med ganska stor marginal. Jag slog nytt rekord med 121 poäng och kom tvåa totalt bland alla. Det fick jag ju vara nöjd med. Ganska mycket nöjd dessutom! Jag var ju bara 2 poäng från segern också!

Det jobbigaste med resan är när 15 rullstolar ska lastas in och ut ur bussen, det tar så enormt lång tid. Och även om himlen varit blå idag så är det riktigt kallt ute.

Vad som händer ikväll har jag inte så stor koll på, men nu ska vi snart äta middag i alla fall.

Rapport #3

Då har den första riktiga heldagen här på Sandpiper passerat. Det har varit en väldigt lång dag då vi började med möte 07:45 i morse och avslutade jobbet när klockan var 21:30. Det är inte speciellt mycket hårt arbete direkt och man är inte fysiskt trött. Men huvudet fungerar inte alls de sista timmarna. Att ständigt vara social och vara det på ett annat språk kräver mycket mer koncentration och fokusering än vad det gör att prata svenska.

På förmiddagen gjorde vi inte så mycket aktiviteter, vi satt mest och pratade. Jag tog mig även tid att springa runt och fotografera placet lite!

Efter lunchen, som bestod av bakad potatis, så tog jag och Johanna med oss två damer ut på en promenad. Det var roligt att se sig omkring lite här i Southport och vi hittade en jättemysig park en bit bort som jag tror skulle vara ett paradis under sommaren. Titta bara på de här vackra bilderna:

Vi får träffa väldigt många starka och härliga personligheter här och min amerikanska dialekt börjar sakta förändras till en väldigt engelsk. Det blir automatiskt så att man kommer in i deras flyt att prata... skumt det där egentligen!

Vi har ingen fri tid under dagarna över huvud taget, så är det tillåtet att jobba här i England. Dygnsvila, raster och max antal timmar är ingenting som de över huvud taget tänkt på. Så det kommer bli tungt att inte få någon tid för sig själv. Allt som allt under dessa 21 dagar så ska vi få en heldag ledig. Som sagt, tungt! Man orkar inte göra någonting nu när man väl är ledig, dessa timmar behöver vi till sömn. Så god natt allesammans!

Rapport #2

Veckans schema!

Lördag (idag): Välkomstinformation / Relax i baren

Söndag: Fri dag (gå på stan, simma, luncha ute mm) / Live musik av John Carr

Måndag: Bowling / Live musik av Paul Winters

Tisdag: Besök på Knowsley Safari Park / Quiz Night

Onsdag: Shopping på köpcentret Trafford Centre / Underhållaren Roger Gabriel kommer

Torsdag: Shopping på köpcentret Trafford Centre / Spelkväll

Fredag: Party med dans och annat

Rapport #1

Gårdagen innehöll väldigt mycket blandade känslor; nervositet, glädje, oro och nya intryck. Själva flygresan var väldigt orolig och landningen var nog den värsta jag upplevt. Vi tog oss till vårt hotell, Express Holiday In John Lennon Airport (världens längsta hotellnamn?). Det var ett ganska mysigt hotell. Mina medresenärer, Johanna och Anneli, är jättetrevliga och jag tror vi kommer att trivas bra ihop.
Vi hann inte göra så mycket igår kväll, alla var väldigt trötta. Men vi beställde lite mat som levererades till hotellet. Det var inte direkt någon höjdarmat och vi kom fram till att den såg mer ut som Anna Skippers hälsoröror (inte så aptitliga alltså).Vi somnade tidigt och osv riktigt skönt.

I morse var vi ivriga inför att åka hit till Southport och få se vad som skulle komma att bli vårt hem de kommande 3 veckorna. Vi åt frukost (varför i hela världen äter folk här muffins och andra sötsaker till dygnets första måltid?!) och gjorde oss redo för att åka i väg.
Taxin som tog oss till tågstationen hade varit chaufför under MTV-galan i Liverpool igår. Så på samma säten som vi satt idag satt Pink, Beyoncé och Sugerbabes på igår. Lite coolt faktiskt.

Tågresan tog en timme från Liverpool till Southport och kostade 4 pund (ca 48 kr) per person. Vi var ivriga att få komma fram. Det lilla vi såg av staden i taxin från tågstationen hit till Sandpipers var jättebra, en mysig och lagom stor stad som vi säkerligen kommer att trivas i.
Här i byggnaden har vi fått en guidad rundtur av allting. Det finns en jättefin pool med utsikt över havet, en bar, ett tv-rum osv. osv. Jättefint hus!
Vårt rum däremot är ingen höjdare. Jag och Johanna delar på kanske 8 kvadrat. En våningssäng som måste komma från krigstiden där den som ligger på underslafen har ungefär 30 cm upp till den andra sängen när man ligger ner. Snälla Johanna tog den platsen och jag får sova uppe.
Nu till kvällen ska vi först på ett möte med husets sjuksköterskor för att få lite instruktioner med mera. Sen ska vi äta middag med alla gäster som bor här och ha en kväll nere vid barnen, om vi förstått allt rätt.
Ska ta med mig kameran så att ni får se lite bilder härifrån!

För övrigt kan jag tillägga den underbara nyheten att det finns trådlöst Internet här så jag kommer kunna uppdatera bloggen varje dag!

Over and out.

Fly away!

Nu sitter vi på gaten och väntar på att gå in. Det får bli svenska dagbladet för min del då jag fick packa om väskan sju gånger för att den vägde för mycket. 6 kg av mina saker fick bli kvar hemma. Ikväll när vi har kommit till hotellet har vi planer på att åka in till centrum och se oss omkring samt äta middag! Jag är inte så nervös just nu, har inte ens fått springa på toa med min stressmage. Jag har nu bestämt mig för att det här SKA bli en bra resa! Sakna mig alla!

På Skavsta

Ja, nu har vi anlänt till flygplatsen. Tur att man kan blogga från mobilen ;) jag fick ett riktigt nervöst sammanbrott precis innan vi åkte, men det känns lite bättre nu. Nu ska vi ta en fika innan vi checkar in. Hoppas verkligen att jag inte kommer ångra den här resan! Hejdå sverige, vi ses igen till advent!

Resfeber!

Jag har nog resfeber ändå. Har bara sovit 5 timmar i natt, hade alldeles för mycket tankar i huvudet. Och nu är det bara 3½ timme kvar till vi åker. Jag är enormt trött och seg, skulle gärna sova några timmar till. Ska strax ta och krypa ner i ett varmt bad och få mina nerver i schack. Sen blir det frukost, göra mig i ordning, packa det sista och sen ÅKA!

Idag kom Dannes lilla systerson på 3 år fram till mig med ledsna ögon och sa: "Min kompis på dagis, han finns inte mer. Han hade gått sönder inuti och det gick inte att laga. Han var min kompis. Han var alltid glad."
Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad säger man? Dannes syster berättade senare för mig att en liten pojke hade dött på hans dagis efter komplikationer från en sprucken blindtarm. Det är tragiskt, hemskt tragiskt... Och hur uppfattar han det som 3-åring? Tror han att han när som helst kan komma tillbaka igen? När jag såg hans ledsna små ögon ville jag bara gråta.

Mina tankar går i kväll till den lilla pojkens familj som förlorat sin lilla ängel.

Fingertoppskassler á la Hells Kitchen

Jag vill kräkas. Kollar på Hells Kitchen, och det var bland det vidrigaste jag sett. En snubbe står och skär kassler (eller något likande...) när han skär sig illa i fingret. Han springer ut till en läkare för att bli omplåstrad. Samtidigt tar de andra kockarna över och lagar klart hans mat. När kasslern ligger och puttrar som bäst i stekpannan kommer dom in igen för att hitta fingertoppen som han tydligen skurit av sig helt. Ja, det var ju bara att börja leta i stekpannan. Fy fan vad vidrigt!