Websidor...

Finns det något som är mer irriterande än websidor som lägger ner precis när man använder dom? Precis när man ska hämta någon information eller läsa något speciellt så ska det förståss bli error på hela skiten. Förmodligen finns det väl saker som är bra mycket mer irriterande, men just nu känns det inte så. Pms kan spela in en roll i denna fråga. Jag får helt enkelt ställa den till mig själv igen om några dagar. Nu ska jag sitta och trycka på enter tills den hemska sidan fungerar igen! ÅH!

Nya MSN-kunskaper

Jag har just lärt mig hur man själv ändrar andras namn på MSN-listan. Hur skönt som helst med tanke på att jag har hur många som helst som heter samma sak. Nu har hela min lista sina fullständiga namn och jag behöver inte vara förvirrad mer!

(Pst! Man högerklickar på kontakten och sedan redigera smeknamn)

Kreativitet

Jag brukar ju ofta klaga över att jag får min kreativitetsklåda, det vill säga att jag har enormt mycket kreativitet inom mig men att jag inte riktigt vet hur jag ska få ut den. Jag har funderat och funderat över vad som är mitt 'kall' inom just kreativitetens område. Jag saknar den där aha-upplevelsen som man får när man hittar något som passar som handen i handsken. Precis en sådan upplevelse som jag fick när jag började jobba på äldreboendet för första gången. Som en blixt från klar himmel förstod jag plötligt att jag ville hjälpa människor. Det är mitt kall inom yrkeslivet, så otroligt självklart.

När det gäller just kreativiteten så tycker jag att jag har prövat på en hel del utan att hitta det jag letar efter. Akrylmålning, drejning, webdesign, teckning, scrapbooking, kortmakeri, journalistik, fotografering, glasmålning.... ja, allt möjligt. Visserligen älskar jag mycket av dessa saker, men det är ändå inte det där! När jag skriver kan jag känna lite av den där känslan - att det är vad jag vill göra. Att skriva en bok är, och har länge varit, en dröm för mig. Men...jag hittar liksom inte mitt rätta område inom det heller.

Jag vet att mitt kall finns där ute någonstans och när jag väl hittar det så kommer jag veta det på en gång. Det kommer bli en riktig äkta aha-upplevelse.

"Den mest inflytelserika person du kommer att prata med idag är du, så var noga med vad du säger till dig själv."

Okänd

---

"Vad vi är idag kommer från gårdagens tankar och våra nuvarande tankar skapar morgondagens liv.Vårt liv är tankens skapelse!"

Buddha

---

"Det är aldrig målet, utan resan, som är meningen med hela färden"

Okänd

---

"När man haft riktigt bråttom måste man stanna upp och vänta på sin själ"
Kinesiskt ordspråk

Melodifestivalen

Jag har spenderat kvällen hemma hos Elli, jag fick ju veta så sent som idag att det var Melodifestivalpremiär! Innan tävlingen suckade jag djupt när jag fick höra att Caroline af Ugglas skulle vara med. Men hon överraskade mig något otroligt och nu sitter jag här och tycker att hon borde ha fått en finalplats. Emilia hade dock den bästa låten, tror inte att den hade varit ens i närheten av lika bra om någon med en starkare röst hade sjungit den. Scotts, Nina och Shirley Clamp hade hemska låtar... Marie Sernholdt var inga vidare den heller. Men den yngre killen, för mig okänd, gillade jag rätt mycket! Han borde ha fått komma till andra chansen! Alcazar förtjänade sin finalplats bara för den underbara energi som de sprider kring sig. blir man inte danssugen så säg!

Men "pausunderhållningen". Ja, behöver jag ens säga mer än så? De går alltså från att ha Björn Gustafssons enorma succé till att sätta på Henrik Dorsin en fånig peruk och sjunga en töntig låt som inte får en jävel att skratta? Gick SVT in i detta år med inställningen att de aldrig kommer kunna slå förra året? Att de då lika gärna kan skita i att satsa några pengar på det över huvud taget? Nej, en stor besvikelse!

Danne var hemma och hade fotbollskväll med grabbarna och när jag kom hem för en dryga timmen sedan så hade de gått vidare till någon fest. Antalet ölflaskor i lägenheten var svårräknade och man kunde även hitta en och annan pizzakartong och ett par ihopknugglade tipskuponger. Det går ju i alla fall inte att missa att det vart en riktig grabbkväll. Men jag struntade i att plocka bland flaskorna och kräp ner här i sängen i stället. Det där kan ju han ta i morgon ;)

The winner takes...the bed!

Jag och Danne vann bowlingturneringen och därmed även dubbelsängen nästa helg i Herrfallet! Yeeey, vi slipper våningssäng! Det gick inte så bra för mig men min älskling spelade som en kung och tog hem segern åt oss o säkert förvar :)

Tystnaden, mörkret & jag

Nu har jag den där kostiga känslan att jag drar mig för att gå och lägga mig igen. Redan vid 23-tiden var jag ordentligt trött, men någonting i mitt huvud hindrar mig från att lägga mig där i mörkret och lyssna på tystnaden. Jag vill vänta tills mina ögonlock inte orkar hålla sig uppe längre så att jag somnar på 2 minuter när jag väl lägger mig. Varför ska det vara så svårt att bara ligga där, även om jag inte kan sova, sluta ögonen och vila? Huvudvärken är inte rolig så här vid halv 5 tiden på morgonen.

Jag har alltid tyckt om tystnaden och ensamheten. Att bara vara för mig själv och tänka. Jag brukade alltid lägga mig i badet under största möjliga tystnad och bara slappna av. Som det är nu kan jag inte bara ligga där, jag måste ha en bok eller prata i mobilen (ja, jag gör det i badet..!!). Den där tystnaden skrämmer mig på något vis. Varför? Vad är det egentligen jag är rädd för?

Jag måste verkligen försöka avvänja mig vid det här, för jag vet hur mycket min själ behöver de där stunderna. Det är precis det här jag älskar med att blogga, jag började skriva ett inlägg om att jag inte ville gå och lägga mig och utan att ens tänka så kommer jag själv fram till en jättebra insikt. Jag bara låter fingrarna skriva, och när jag sedan läser igenom texten så är det som att prata med en terapeut som känner mig sjukt väl. Det är så mycket som blir tydligt när man läser det man själv har skrivit. I alla fall så är det så för mig.

När jag började skriva detta inlägg kände jag mig ledsen och nedstämd. Nu, när jag avslutar mitt inlägg, så känner jag mig fundersam och hoppfull. Det är precis därför som jag skriver denna blogg. Lite mindre nedstämdhet och lite mer hoppfullhet.

Nu ska jag krypa ner i sängen. I mörkret. Med tystnaden.

Bloggterapi

Denna artiken hittade jag på Aftonbladets hemsida, och visst stämmer det! Bloggande är ju fantastiskt för själen!

Lilla Eddie

Idag fick jag träffa min älskade kusin med man och barn :) Det var nog världens sötaste lilla pojke! Otroligt gullig... Hon kommer bli världens bästa mamma!

Diagnos: Det pedantiska viruset

Danne frågade mig idag om jag var sjuk, om det var något som inte stod rätt till. Anledningen till denna frågeställning var så enkel som att jag städar så mycket. Och när jag tänker efter så gör jag nog det. Jag plockar överallt hela dagarna, jag till och med bäddar sängen varje morgon (hör inte till vanligheten). Jag har även börjat mitt projekt rensning. Idag blev jag av med två fulla matkassar med bara en massa strunt.

I övrigt så har jag full ordning i garderoben, likaså i klädkammaren. Jag är nästan lite imponerad över mig själv. Badrummet är nog där det är minst ordning, för jag saknar lite hyllor där inne där jag kan ha mitt smink och sånt på. Jag har det i två lådor som är kanske 20*20 cm, och just nu ställer jag lådorna på tvättkorgens lock vilket retar Danne något fruktansvärt när han ska lägga i smutsig tvätt och måste hålla på och flytta mina grejer fram och tillbaka. Jag har faktiskt börjat störa mig lite på det själv. Ett annat problem där inne är förvaring av smycken, mitt smyckeskrin är fullproppat vilket gör att jag har örhängen, halsband och armband lite var stans i lägenheten. Kan det vara anledningen att jag aldrig hittar just vad jag letar efter?

Det måste nog vara så enkelt att jag är sjuk som Danne säger. Jag har fått något slags virus som gör mig pedant för stunden. Men det är ganska skönt att ha det här viruset, så jag ska nog inte söka ett bot på det ännu. Det får läka ut av sig själv. Förhoppningsvis är min kropp resistent mot lite utav viruset så att inte allt försvinner igen.