Impulsiv

Som den överdrivna kontrollmänniska jag är så älskar jag de stunder då jag bara är spontan och impulsiv. Var nyss iväg och lunchade med Fia och när hon skulle vidare till jobbet så fick jag för mig att ta en drop in klipptid. Fick en tid på direkten och nu sitter jag hemma med mindre hår än jag haft på många år! Hon fick klippa bort över 10 cm och för varje gång jag hörde saxen klippa kände jag mig mer och mer lycklig. Jag behövde verkligen det här! Vartefter varje kg ramlar av mig vill jag liksom förändra så mycket annat också. Nya kläder, ny frisyr, sminka mig annorlunda.. ja ni vet! Men vill liksom hänga med i svängarna!

I natt blev det inte så mycket sömn, men ändå känner jag mig väldigt pigg! Ikväll så är det pysselkväll i Hällby igen och det ska bli riktigt roligt! :)

Rädsla.

Jag har suttit och funderat över mitt samtal med terapeuten. Vi pratade om vart min rädsla för trånga utrymmen, värme och avsvimmning kan komma från. Hon frågade mig om jag någonsin varit på en trång, varm plats och faktiskt tuppat av. Och ja, det har jag.

Det var med mitt ex. Vi skulle gå på Gyllene Tiders jubileumskonsert i Sundbyholm. Det var en otroligt varm dag och det var en lång väntan innan grindarna öppnades. Vartefter tiden gick började det bli mer och mer folk som tryckte på i kön och till slut var det så packat av folk att jag inte ens kunde röra mig.

Jag började känna obehag och solen som brände mig i ansiktet var hemsk. Paniken kom smygande och jag sa flera gånger till min dåvarande pojkvän att jag var tvungen att ta mig ut från folksamlingen. Han sa åt mig att sluta larva mig.

När ytterligare en stund gått kom yrsel. Jag kände att jag snart skulle svimma. I samma veva som det svartnade för ögonen på mig började jag försöka tränga mig ut. Sen var allt bara svart.
I nästa ögonblick låg jag på asfalten. Över mig stod flera personer. Någon bjöd mig på vatten. Jag mådde illa och satte mig i gräset för att kvickna till.

"Skärp dig för fan, du skämmer ju ut dig!", var orden jag fick av mitt ex. Jag kände mig oduglig. Totalt jävla värdelös. Jag ville hem, men valde ändå att följa med honom in på konserten. Jag satt och mådde dåligt hela tiden, men led mig igenom konserten.

Kanske är det denna händelse som skapat denna rädsla hos mig? Kan en kväll påverka en människa så mycket, fortfarande 6 år senare?

Samtalsterapi

Jag har, som jag nämnde i förra inlägget, valt att börja gå i samtalsterapi igen. Det var över fyra år sedan jag avslutade med min terapeut förra gången. Och en hel del har hänt sedan dess. Målet med att börja med detta nu igen är att kunna ta mig ifrån det sista som fortfarande gnager inom mig. Jag vill inte att min ångest ska hindra mig från någonting i mitt liv, jag vill kunna leva precis som jag önskar. Hur svårt ska det egentligen vara att få någon form av kontroll över sina tankar?

Det var väldigt intressant att få en sammanfattning på vad vi pratade om för fyra år sedan... ganska snart kunde jag konstatera att jag har kommit en väldigt lång väg sedan dess. Jag bodde hemma hos mamma och pappa, jag hade inte en tanke på att våga söka jobb, självkänslan var i botten... jag befann mig helt enkelt på en plats som jag aldrig vill återvända till igen.

Det som jag fortfarande känner mig hindrad från är främst de sociala sammanhang där jag känner mig "inlåst". Att sitta på en biograf, vara på en lång middag, gå på en konsert, åka buss/bil med många andra människor etc. etc. Helt enkelt de situationer där jag känner mig trängd. Till skillnad mot förut så gör jag ju faktiskt dessa saker ändå idag. Jag sätter mig på den där biografen och plågas av min oro och ångest, jag vägrar låta ångesten ta över. Det är ju positivt, men samtidigt vill jag också kunna njuta fullt ut av dessa tillställningar utan att alltid ha dessa jobbiga tankar.

- Vad är det absolut värsta som kan hända när du sitter där på biografen? sa min terapeut.
- Att jag får panik. Att jag måste ut därifrån.
- Vad händer om du får panik?
- Jag får ännu en jobbig upplevelse. Kanske svimmar jag till och med av.
- Och vad händer om du nu skulle svimma?

Vid det här laget förstod jag vart hon ville komma med sitt resonemang och jag började nästan skratta åt mig själv.

- Ja.. jag får väl hjälp av människor omkring mig? I värsta fall kanske någon ringer en ambulans.
- Vad skulle hända om du fick åka med ambulansen?
- Förmodligen ingenting. Jag skulle berätta vad som var problemet och skulle efter att ha vilat upp mig fått åka hem igen.

Jag vet ju så väl att det är precis så här det är. Absolut ingenting farligt kan hända mig! Och ännu tydligare vet jag att det absolut inte skulle gå så långt. Ändå kan jag inte låta bli att tänka "tänk om...". Jag fick med mig en KBT-övning som jag ska göra de kommande veckorna innan vi ska ses igen. Det känns bra att ta tag i det här igen.

intensiv dag

Dagen har varit ganska intensiv hittills. Vaknade på jobbet och jobbade ett par timmar för att sedan ila vidare till vårdcentralen för provtagning och samtalsterapi (kan berätta om det sen). Efter det blev det hem för dusch och mat innan Johanna kom över och pysslade lite. Vi hade lite förberedelser att göra inför vår kommande Stockholmslördag.

Nu har jag precis ätit en kycklingsallad och ligger i sängen i hopp om att snart bli av med en hemsk huvudvärk. Men den verkar snarare bli värre och värre.

Ikväll har jag siktet på soffan, Draknästet och Mästarnas Mästare från igår!

Ledig till på söndag nu!!

Vägning #11

Jag hade räknat med att gå plus minus noll denna vecka, kanske till och med upp några hg.. men se på fan! Jag hade gått ner -0,4kg ändå! :) Känns skönt! Nu är det nya tag som gäller denna vecka i hopp om en riktigt fin siffra nästa tisdag! :)

Glad!

Kom nyss hem efter mitt långpass och jag känner mig glad. Jag har haft en helt annan energi idag än vad jag haft på länge. Denna helg gav mig verkligen precis vad jag behövde. Annars när jag jobbat 14 timmar i sträck brukar jag gå direkt till sängen när jag kommer hem, men nu känner jag för att sitta här och glo på TV i flera timmar... Saltön inleder mitt tittande.

Imorgon är det vägning igen. Känner inte direkt att jag längtar denna gång efter en vecka med både födelsedag och lyxhelg. Men men, det blir nya tag nästa vecka helt enkelt. Man måste ju få leva lite extra ibland också :)

Lycka!

Helgen blev så mycket bättre än vad jag kunnat drömma om. Vi har verkligen haft en helrolig, mysig, batteriladdande och härlig tid i Örebro! Hotellet var jättefint och vi har hunnit med en massa roligt. Shopping, bio, relaxavdelningen, middagar, sportbar, promenader och anda små utflykter... och även om vi har haft fullt upp hela tiden har det inte funnits en gnutta stress.. vi har bara gjort det vi kännt för helt enkelt!

Jag skulle faktiskt kunna gå så långt som att säga att det är en av de bästa helgerna jag haft, någonsin! Jag, som annars alltid är på helspänn, kunde slappna av totalt. Och istället för att konstant oroa mig och tänka på vad som komma skall så levde jag i nuet hela tiden. Och jag njöt av varje sekund.

Vi har vaknat med ett leende och somnat med ett leende. Vi har skrattat. Vi har njutit.

Ingen av oss ville riktigt att helgen skulle ta slut, men när vi åkte hem idag kunde vi inte annat än känna oss helnöjda.

Batterierna är åter laddade och jag ska nu sova lite inför en ny arbetsvecka som börjar med ett monsterpass imorgon (7-21). Jag ska åter igen somna med ett leende.

Tack min älskade Danne för denna helg! Du är underbar!

Helgen i bilder

Förkyld som få!

Jag hade en bra födelsedag! Men en hemsk förkylning i kroppen blev allt väldigt stillsamt och skönt. Fick fina presenter i form av pengar till vår weekend, porslin till min service och av Danne fick jag en underbar parfym och en hood-tröja (han är trött på att jag tar hans, hihi..).
Har jobbat natten och ska även jobba nu i natt. Försöker kurera mig så gott det går med C-vitamin, vila och sånt där tjaffs.

Happy birthday to me!