Sovrumsmys

Sitter hemma hos mina svärföräldrar nu. Svärfar och Danne glor på hockey, svärmor står i köket och lagar tacopaj och jag har just suttit i massagstol med värmekudde runt nacken; Skönt att mjuka upp sig lite. Jag somnade ju på soffan igår igen (%!!/¤"@) så nu är jag rackarns stel och har värk igen.

Jag längtar hem till vårt mysiga sovrum. Det blev ett helt annat rum nu med ommöblering och sänggaveln. Jag har aldrig riktigt tyckt om att vara där inne, men jag tror att det blir ändring på det nu. Jag har till och med städat garderoben idag, så nu är allt på topp där inne! I kväll ska vi ha hem lite folk, och för första gången så kommer sovrumsdörren att få stå öppen. Jag ska tända lite mysiga ljus där inne (precis som öööverallt i övriga lägenheten). Mina ljus börjar dock sina så snart får det bli ett besök på Ikea igen för att fylla på lagret.

Oj, nu låg visst hockeylaget under med 4-0 och vi behöver inte titta mer. Hem och mysa istället!

Perfekt!

Nu är alla nya möbler på plats och det blev SÅ bra!! Alla möbler passade in helt perfekt! Skulle ta fotografier, men batterierna i kameran måste laddas först. Återkommer med resultatet!

"Möbelshopping"

Dannes barndomskompis ska flytta med sin flickvän till Stockholm och de ska byta ut i princip hela inredningen. Jag och Danne var där för att titta på några hyllor som vi skulle köpa av dem. Det slutade med att vi gjorde enorma kap. Ett skoskåp, tre vägghyllor, en lurvig matta, en sänggavel och en låg bänk/byrå. Och dessutom fick vi köpa allt det för bara 2300 kr, de ska flytta nästa helg och hade lite brådis med att bli av med grejerna. Imorgon ska vi hämta sakerna, jag lägger upp bilder när vi fått allt på plats!

Nu behöver vi alltså inte ha skor liggande överallt. Vi får upp lite hyllor på väggarna (vi har fortfarande mycket tomma väggar). Vi blir av med den hemska matta som vi nu har uppe i vardagsrummet och får istället en mjuk och gosig. Och äntligen (!!) får vi en sänggavel, det är något som jag efterfrågat länge. Lite ommöblering (...och så småning om tapetsering...) och det kommer bli helt perfekt. Och bänk-byrån, den vet jag inte riktigt vart vi ska göra av! Men det finns säkert en bra plats för den också! Plats är ju ingen bristvara i den här lägenheten i alla fall och det är väldigt skönt.

En kväll dömd till att bli lyckad

Så här ska alltså kvällen se ut. Jag har Elli, jag har vin, tända ljus, en ostbricka, lösgodis och ett vännermaraton framför mig. Det kan ju bara bli lyckat! Mys!

Välkommen till världen

Kl 16:15 idag tittade mitt lilla kusinbarn ut. Det blev en liten Eddie! Han var 51 cm och vägde 3245 gram. Gud vilken underbar liten varelse han såg ut att vara på bilden jag fick. Välkommen till världen lilla söta Eddie!

Livets berg- och dalbana

Man brukar ju säga att livet är som en berg- och dalbana med dina höga toppar och djupa dalar. Är det då jag som fått allt om bakfoten, eller har livet bra mycket fler dalar än toppar? Ibland blir det bara så otroligt påtagligt. Ibland går resan upp från dalarna så otroligt sakta att man undrar om man någonsin kommer nå toppen igen.

Just nu är jag i en dal. Jag hoppas bara att jag är på väg upp från den djupaste dal och inte fortfarande på väg ner i den. Men jag tror, hoppas och vill att jag snart är uppe på toppen igen. Någon som har tips på bra genvägar?

Stel och spänd

Jag somnade på soffan i natt. Det kanske inte var det ultimata för min spänningshuvudvärk. Jag är sjukt stel i nacken, har ännu ondare i käkarna och huvudvärken finns kvar. Ska nog köra en operation uppmjukning idag. Ett varmt bad, min vetevärmekudde och heatlotion.

Citat

Huvudvärk

Idag är första gången på väldigt länge som jag har haft noll inspiration till att blogga. Jag brukar vanligtvis få sålla bland allt jag vill skriva av mig, men idag.... nej, inte ett dugg har jag haft att skriva. Men skrivarlusten har kommit tillbaka lite nu på natten när jag sitter här i min ensamhet.

Jag har haft huvudvärk hela dagen idag och har därför inte orkat sätta mig in i den nya kursen. Känner att jag har spända käkar och kan därför ganska snabbt konstatera att det handlar om spänningshuvudvärk. Istället har jag storhandlat, lagat mat, badat skumbad och slappat framför TVn. Någonstans där emellan så gjorde jag månadens ångestsyssla - jag betalade räkningar. Det är nog det värsta som händer varje månad. Ekonomi orsaker en hel del ångest för mig nu för tiden. Men jag ska inte klaga, jag lever ju bra mycket bättre än många andra människor här på jorden.

Jag känner att jag har massor med kreativitet i mig som vill komma ut. Men min inspirationsmätare står på minus. Vad gör ni när ni är kreativa kära läsare?

Livets tidigaste minnen

Jag sitter och funderar över vilket som är mitt tidigaste minne från jag var liten. Eftersom man var så liten så har man ingen perspektiv på vilket minne som utspelade sig först. Dessutom kan man få för sig att man minns saker som man senare sett på fotografier. När jag försöker tänka efter vad som kan ha varit mitt tidigaste minne så kommer jag bara på tre saker som jag absolut kommer ihåg tydligt.

Det första minnet är när morfar leker flygande matta med mig i mitt barnrum. Jag hade min lilla rosa tekanna med tillhörande tekoppar som vi satt och fikade med. Med på mattan fanns en hel del saker, om jag minns rätt så hade vi en massa mjukdjur med oss på flygresan också. Vi bodde på tredje våningen och jag kommer ihåg hur vi ställde oss upp på mattan och tittade ut genom fönstret precis som om vi flög så högt upp. Jag tog morfars hand och pekade nedåt med min andra och sa 'Titta morfar, där kommer Anu och Esa' med en enorm entusiasm i rösten. Anu och Esa är för övrigt mina gudföräldrar. Jag minns den stunden, på mattan med morfar, som en väldigt fin upplevelse.

Mitt andra minne är också med morfar. Vi promenerar och är på väg hem till honom. Utanför honom låg det en kiosk som jag tyckte såg så fin ut. Den var som inramad med oranga och gröna prickar. Jag minns att jag alltid tyckte om den kiosken. Jag har inga minnen där inifrån och vet inte ens om jag var där inne någon gång. Men den var så fin den där kiosken, med alla sina färgstarka prickar. Jag tyckte alltid att de påminde om Tutti Frutti-tablettaskar.

Mitt tredje minne är faktiskt också med morfar. Vi var hemma i hans lägenhet och lekte kurragömma. Morfar räknade och jag tänkte först gömma mig i garderoben, men det fanns inte tillräckligt med plats. Istället gick jag in i badrummet och la mig ner på botten i badkaret (han hade ett sånt där gammalt sittbadkar med jättehöga kanter).

Jag vet inte exekt hur gammal jag var vid dessa olika tillfällen och jag blir fundersam över varför just dessa minnen har fastnat så starkt hos mig. Det är ju egentligen inga utstickande saker eller händelser. Men morfar, ja han måste ju ha varit en person som stod mig väldigt varmt och hjärtat. Jag minns honom som en väldigt varm person.
Det är synd att han försvann från livet allt för tidigt, annars hade jag garanterat haft många fler minnen av honom. Jag önskar att jag fick chans att lära känna honom igen vid den ålder som jag är idag.

Både mormor och morfar är två personer som stod mig varmt om hjärtat. Jag har bara glada minnen när jag tänker på dom. Jag önskar också att jag hade mycket mer fotografier på dem. Varför uppfanns inte digitalkameran lite tidigare? Det sägs ju att bilder säger mer än tusen ord. Men jag skulle också vilja hävda att minnen säger mer än tusen bilder.