Här kommer ännu fler fina talesätt på latin. Här kan du hitta det förra inlägget. Jag bara älskar latin!
Jag har läst igenom den här texten två gånger på raken nu. Gåshuden är över hela min kropp och tårarna bara rinner. Gud, vilken vacker historia:
"En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag tänkte: 'Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag? Han måste vara knäpp'.
Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare. När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär 2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät. När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång'. Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja. Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.
Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag'. Han bara skrattade och gav mig halva högen. Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner. När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium. Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.
På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!' Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. 'Tack', sa han. När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop, att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia'
Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'. Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet.
Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till det sämre."
"When angels visit us, we do not hear the rustle of wings, nor feel the feathery touch of the breast of dove; but we know their presence by the love they create in our hearts"En enkel handling
"Janne var på väg hem från skolan en dag när en kille längre fram på trottoaren snubblade och tappade alla sina saker. Det låg böcker och pennor spridda över trottoaren och Janne skyndade sig att hjälpa till med att plocka upp dem. De två pojkarna skulle åt samma håll så Janne hjälpte till att bära en del av sakerna hem till den andra killen.
När de gick på vägen hem berättade pojken att han hette Peter och att han var mycket tacksam för hjälpen att bära. Janne stannade en stund och käkade mellanmål och kollade på TV. De snackade en stund om ingenting och skrattade åt Peters lilla hund.
Därefter umgicks de då och då efter skolan och käkade lunch ihop ibland. De gick båda ur högstadiet och hamnade på samma gymnasium. Under åren som följde umgicks de inte särskilt mycket, utan sågs bara sporadiskt.
När bara tre veckor återstod av gymnasiet bad Peter att få prata med Janne. Han påminde honom om dagen då de först träffades.
- Har du aldrig funderat på varför jag bar på så mycket grejer den där dagen? frågade Peter. Du förstår, jag hade rensat mitt skåp för att inte ställa till det för någon annan. Jag var på väg hem för att begå självmord, men när vi hade pratat ett tag den där eftermiddagen insåg jag att jag skulle sakna livet och att det faktiskt finns människor med ett gott hjärta. Jag vill bara att du ska veta att när du plockade upp mina böcker den där dagen så räddade du mitt liv."
Den 20-åring som blev våldtagen av två "stureplans-profiler" och som nu fick rätten med sig på sin sida har publicerat ett brev som man kunde läsa i Aftonbladet. Otroligt Rörande!
”Jag vill börja med att framföra mitt varmaste tack, ett tack som först och främst är riktat till min familj, min släkt och mina kompisar. Men även ett stort tack till alla människor, kvinnor som män som visat sitt stöd och sitt engagemang i mitt fall. Även ett varmt tack till min advokat Elisabeth Massi Fritz som är en otrolig kvinna. Alla underbara kvinnor på Södersjukhuset, tack, ni har funnits sedan dag ett och ni betyder otroligt mycket för mig! Tack till de poliser som skjutsade mig till sjukhuset och fanns vid min sida under hela besöket, ni är de bästa poliser jag någonsin mött. Jag vill även rikta ett tack till domaren och jurymedlemmar i hovrätten. Samt ett tack till de som närvarade vid hovrättsförhandlingen och manifestationen den 6 juni för att visa sitt stöd.
Mitt senaste halvår har varit omtumlande. Jag har varit nära att ge upp kampen om rättvisa och upprättelse ett flertal gånger. Men, idag, dagen med stort D, dagen då jag äntligen fick min upprättelse, kan jag känna att varenda tår och varenda timma i rättegångarna har varit mödan värd.
Jag vill ge mitt största stöd till alla våldtagna kvinnor i Sverige, jag hoppas att jag kan vara en förebild, jag hoppas att alla utsatta inser att om jag, en ung tjej, klarade mig igenom detta, så gör vem som helst det.
Ett speciellt tack till min mamma, min lillasyster och min kusin. Utan er hade jag inte orkat.
Idag har jag återfått hoppet på rättvisa, idag har jag fått bekräftelse på att jag är något värd, idag känner jag mig stolt. Stolt över att jag tagit mig igenom detta helvete.
Inget kan göra natten i mars ogjord, inga pengar i världen kan få mitt hjärta att bli helt igen, men idag har jag mer styrka och mer livslust än på länge. Det betyder mer än något annat.
Ge aldrig upp hoppet, hur svårt det än är. Aldrig någonsin.”
Ibland går det bara för långt...!
Årestam säger: Vilket väder vi har fått!
Jenny säger: Jaa verkligen
Jenny säger: Och hunden mår bra?
Årestam säger: jadå, men han löper just nu. Hur funkar volvon?
Jenny säger: jodåå.. den rullar!
Årestam säger: Vår börjar ge sig, så vi disskuterar att köpa en ny. Förövrigt så måste vi gräva upp grunden på villan, vi har hittat mögel!
Jenny säger: du o frugan?
Årestam säger: ja precis
Jenny säger: trevligt bröllop förresten!
Årestam säger: ingen rolig situation, när ungen är påväg och allt. Ja bröllopet blev lyckat, tack för blommorna och pressentkortet på köksredskap, det kommer komma till nytta kan jag lova!
Jenny säger: jaa när var ungen beräknad att titta fram? Det var väl framåt jul?
Årestam säger: ja precis. Lilla Greta beräknas komma ut runt nyår. Blir en trevlig omställning
Jenny säger: ja då blir det till att se om det blir en av årsmodell 07 eller 08!
Kul för frugan din att hon kunde vara så snygg o smal i övrig på brölopet fast hon gått så pass långt i graviditeten
Årestam säger: Ja det är helt otroligt. man skulle nästan kunna tro att hon hitta på allt bara för att få gifta sig!
Jenny säger: jaa! Vi får hoppas att det inte är ett negerbarn som kommer ut! då kan du börja undra
Årestam säger: Ja något negerbarn vill jag inte ha. det har jag inte beställt
Jenny säger: vart beställde du från? Jag funderade på Ellos, men sen fick vi Axelssons nya katalog nu... och där ska dom ju tydligen vara lite mer allmänbildade
Årestam säger: valet är svårt. men jag gick genom Ellos
Jenny säger: okej.... då blir det nog det för mig oxå.. vad var fördelen med ungarna där? Var det fraktfritt?
Årestam säger: ja, sen är det öppetköp på 3 år, de som var avgörande
Jenny säger: jaha det har jag aldrig hört! Men det är ju kanon. Du vet, grannen ångrade ju sig efter ett år... men nejdå! inte fick han byta, trots defekter
Årestam säger: aldrig roligt. men finns ju folk som missköter sig. många som vill ha en sommarunge ute på torpet, sen när det blir hemfärd så lämnas den att klara sig själv. hört om många såna fall
Jenny säger: ja, men det är ju hemskt! Man får väl i alla fall se till att behålla dom över jul!
Årestam säger: jag tycker det! nee nu ropar frugan, måste utföra kvällens övningar
Årestam säger: vi hörs bye bye
Jenny säger: Jaha okej, ha det så bra! lycka till med övningarna! Hej svej!
Sitter och bläddrar i ett drömlexikon.... Har ni drömt något skumt på sistonde? Jag kan slå upp betydelsen :)
Själv drömde jag att jag hoppade fallskärm här om natten. Visserligen utan fallskärm, jag var tvungen att lita på att någon annans skärm vecklades ut. Så här säger boken om fallskärm:
Lena: ..då kanske jag kan hoppas på den röda klänningen jag önskat mig i julklapp..
Gustav: Jajjamen, den är i det stora röda paketet!
Lena: Nej, men Gustav, nu blir det ju ingen överraskning...
Gustav: Oj då, ja, vi får ge den till Max istället!
Har är bara för underbar. Har legat hela dagen och skrattat för mig själv i soffan till hela första säsongen av Svensson Svensson!
