Jag utomhusvägrar just nu, det är ju svinkallt! Nej jag sitter hellre inne i adventsljusstakarnas sken och myser. Har inte fått så mycket gjort idag, sitter och följer rättegången för de där två norrmännen i Kongo. Intressant att se hur dom sitter på vita plaststolar i rättssalen! Hmm. Rättegången är hur som helst enormt utdragen och seg, men nu vill jag ju se hur domen faller. "Vi venter på lyd fra retten", känns som att jag är ganska trött på den meningen just nu :)
I ugnen står min allra första ugnspannkaka, vet inte varför jag aldrig gjort det förut? Men det ska bli gott gott i alla fall. usch, jag borde ju skämmas som fortfarande sitter i pyjamas när klockan snart är 15:30 på eftermiddagen. Men är man ledig så är man!
Kvällen tänkte jag spendera i pysselvrån! Härligt härligt!
Ibland händer saker som gör mig så säker på att vår tid här på jorden är tidsbestämd. Jag läste nyss i Aftonbladet om ett par som skulle ha varit med på Air frances flyg 447 (det som kraschade i Atlanten), de kom för sent till planet om kom inte med på dödsflygningen. En vecka senare frontalkrockade paret med sin bil - kvinnan dog, mannen överlevde. Var det hennes öde att dö vid just denna tid i livet? Jag kan inte tro något annat.. meningen var att hon skulle vara med på planet. Men hennes mans tid på jorden var inte slut, därför kom dom aldrig med...
Här har ni artikeln om ni vill läsa.
Den här staden är hemsk. Mitt älskade Eskilstuna har numer blivit en mörk, dyster och tragisk stad. Jag berättade ju tidigare om hur Harrys här i stan blev bombhotade, och sedan var det något som satte eld på huset. Jag skrev också om ett vattenläckage på vårt Statshotell, de var inte heller en olycka. I lördags skulle statshotellet ha återinvigning. Då händer detta:
Inte helt tippat var branden anlagd. Hotellet hade över 100 gäster. Lyckligtvis så klarade sig alla med livet i behåll, men Statshotellet, det brann ner till grunden. Så även min favoritpub som låg i samma byggnad. Andra restauranger rökskadades.
Men nu har det gått längre än inom krogarna här i stan. Igår kväll försökte någon tända eld på en förskola här i stan. Och strax därefter var det väpnat rån på Hemköp, precis innan stängning. FY FAN.... det har gått för långt. Det är utom kontroll.
Jag väljer att hålla mig inomhus.
Denna artiken hittade jag på Aftonbladets hemsida, och visst stämmer det! Bloggande är ju fantastiskt för själen!
Jaha, så fick Eskilstuna alla tidningsrubriker igen över landet. Min gamla gymnasieskola dessutom, som bara ligger ett stenkast ifrån vår lägenhet. Tydligen har det kommit in hot om att några ska komma och skjuta ner elever på skolan, bilder på vapen har också skickats. Så nu är hela skiten avspärrat och eleverna sitter inlåsa i klassrummen. Herregud, säger jag bara. Vad är det för värld vi lever i?
Den här staden är väl bara för patetisk ibland. Vi har tydligen för många krogar här i stan. Eller så har vi för få människor. Ett krig pågår emellan dessa även om det inte skrivs svart på vitt i tidningarna. Det var väl ett par år sedan som Harrys gick fruktansvärt bra, de hade ständigt fullt med folk och var det stället som de flesta gick till. När detta hade pågått ett tag kom det plötsligt ett anonymt bombhot mot Harrys, jag tror till och med det kom två stycken inom en kort period. Detta gjorde dock inte att folk slutade komma dit. Ett natt ett tag senare började det brinna inne på Harrys. Det var stängt och branden förstörde väldigt mycket. Hoppsan, nu kunde ju inte folk gå till Harrys längre.
Nu är det Statt som fungerar kanon på lördagar och det är totalt packat med folk där. Så vad tror ni hände i lördags? Någon/några jävla puckon ställer till med en enorm vattenläcka på övervåningen. Det hann gå väldigt långt innan det upptäcktes eftersom det inte befinner sig några folk där uppe. Det var först när det började regna på dansgolvet som det upptäcktes och festen fick evakueras. Det var då så pass mycket vatten att tacken när som helst hade kunnat rasa ner över festvåningen.
Ingen har åkt dit för dådet ännu, men det var tydligen väl planerat med två bortskruvade toaletter (det måste väl ändå ta en stund?).
Danne var precis på väg in på Statt, men hann bara komma så långt att han stod precis utanför när folk började evakueras. Så det var väl bara tur att de inte hann in egentligen, hade varit en aningens onödigt.
http://ekuriren.se/link.php?id=772017
Ja, vad ska man säga om allt detta? Idioter finns det gott om!
Sitter och tittar på valvakan för USA:s nya president. Måste säga att jag vet pinsamt lite om valet i år. Att det står mellan McCain och Obama har jag i alla fall förstått. Och att den troliga vinnaren ska komma att bli Obama har också lyckas fastna i huvudet på mig. "Alla som har lite vett i huvudet röstar på Obama", har jag också hört någon säga. Ska jag hålla på honom då alltså? Tråkigt att titta om man inte hejar på något håll, så ja, jag ställer mig på demokraternas sida. Det känns bäst så.
Varför måste politik vara så svårt? Kan man inte bara göra två spalter för varje presidentkandidat med rubrikerna "För" och "Emot". Sen fick varje kandidat skriva max 2st A4 och hålla ett tal på 10 minuter. Skulle det inte vara mycket lättare då? Hur många är det egentligen, av de människor som inte är superintresserade av politik, som orkar sätta sig in i allt? Blir det inte lättare så att man röstar som sin kompis gör, som röstar som sin mamma, som röstar som sin bror, som röstar som sin... ja ni förstår.
Och dessutom, är det verkligen rimligt att en så gammal gubbe som McCain blir president? Herregud, han är ju 72 år! Ska inte gubben ta och vila sig i stället? Inte för att låta elak på något vis, men när han sen är 75 år kan han ju mycket väl ha dankat av och tappat orken. Hur gör dom då? Man kan väl ändå inte driva ett helt land från en laptop på sängkanten?
Nu har jag övertygat mig själv, heja Obama!
Fan vilket skämt jag är ibland.
Har legat i sängen i princip hela dagen. Danne slet upp mig omkring fem i eftermiddags. Absolut ingen energi när jag mår depp. Men det har känts lite bättre mot kvällen. Vi tog ett bubbelbad med tända ljus och mysig musik innan han åkte till jobbet. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Känner att jag inte kan gå till sängs ännu även om jag redan är trött. Kanske ska man ta en nattstädning? Jag brukar faktiskt få mest gjort då...
Har SVT's nyheter på i bakgrunden. Det är helt sjukt hur människor beter sig. Kanske framför allt politiker. Jag blir bara irriterad. Fy för er!
Föreläsningen idag var väldigt intressant. Egentligen var det meningen att Jens Orback skulle vara där och berätta om sin bok som han skrivit. "Medan segern firades: min mammas historia" heter boken och handlar, som titeln avslöjar, om hans mor. Hon växte upp i Tyskland och skickades på flykt under andra världskrigets slut. Under denna flykt utsattes hon och hennes systrar för brutala övergrepp.
I morgon ska jag på en föreläsning av kvinnojouren Moa på Komvux. Det ska bli sjukt intressant eftersom det är frågor som engagerar mig djupt, förmodligen för att jag varit drabbad själv. Det är dom som jobbar på jouren som ska berätta om verksamheten och det ska även komma kvinnor som varit utsatta och berätta om vad dom varit med om.
Många männsikor här i världen vet alldeles för lite om kvinnomisshandel och hur vanligt det faktiskt är, både fysiskt och psykiskt. Många gånger tror jag att den psykiska misshandeln är mycket värre än den fysiska. Blir man slagen så varar det för stunden, men psykisk terror är ofta konstant och kan bryta ner människor totalt.
Det jag varit utsatt för är till största del psykisk misshandel. Total manipulation och fullständigt okontroll över mig själv och mitt liv. Jag var drabbad under två års tid och lyckligtvis kom jag ur förhållandet och kunde efter ett par års terapi och medicinering lämna det bakom mig. Men alla är inte så lyckligt lottade, tyvärr.
Om du misstänker att någon i din närhet är drabbad så tveka inte att agera. Förmodligen kommer personen att förneka det totalt (förmodligen för att hon inte själv inser hur fel det är att behöva leva så), men någonstans kanske du ändå får henne att tänka till och ifrågasätta sin situation. Precis så var det för mig. Jag blev förbannad på alla som klagade på mitt förhållande och trodde det var mig det var fel på, att jag förtjänade att bli behandlad så. Det var först ett halvår efter att jag hade lämnat mitt förhållande som jag förstod att det var därför jag hamnat i en depression. I själva verket lämnade jag inte honom för hur han behandlade mig utan för att jag själv mådde så dåligt att jag inte orkade träffa någon. När jag insåg vad som drabbat mig, det var då min panikångest kom. Jag började bearbeta allt jag varit med om.
Det var en lång resa jag fick göra och det var många saker jag fick omprioritera i mitt liv. Jag kunde till exempel inte gå ut gymnasiet och ta studenten med min klass på grund av det.
Så om du så bara anar minsta lilla att någon är utsatt, prata med personen! Gör vad Du kan för att rädda situationen, tänk om det var du som var drabbad...
Så heter kursen jag börjat läsa på komvux idag. Vår första uppgift skapade minst sagt diskussion. Därför delger jag mig av den här:
Vem ska räddas?
Ett fartyg har kolliderat och håller snabbt på att sjunka. Det blåser alltför hårt för att man ska få i livbåtarna eller nå fram med en räddningsbåt. Enda chansen att rädda passagerarna är med en helikopter. Eftersom helikoptern bara kan tra tre passagerare åt gången måste kaptenen på fartyget avgöra i vilken ordning passagerarna ska räddas. Det är stor risk att fartyget hinner sjunka innan alla har räddats. Vilka tre ska få åka med helikoptern först? Vilka tre kommer i sista hand? hjälp kaptenen att välja. Dessa tolv personer finns på båten:
- 52-årig ensamstående, berömd cancerforskare
- 35-årig skicklig bilmekaniker som har fru och tre små barn där hemma
- 31-årig ensamstående mamma som har två barn hemma, 11 och 7 år gamla
- 10 månaders spädbarn
- 25-årig filmstjärna, vacker, framgångsrik, världsberömd
- 56-årig finsk städerska utan familj
- 65-årig medlare i kriget som just rasar mellan Iran och Israel. Han är på väg till ett möte som kan bli avgörande för om kriget kommer fortsätta
- 19-årig värnpliktig på väg hem till sin flickvän
- 44-årig styrman med svåra alkoholproblem
- 20-årig svensk knarklangare
- 32-årig nyinvandrad läkare från Sydamerika
- 79-årig rullstolsbunden dam
Vilka skulle Du välja?
Ständigt läser man alla hemska rubriker i tidningen om brutala mord och hemska olyckor. Men på något vis är det inte verkligt innan man vet vem rubriken handlar om. Visst kan man läsa artiklarna och tycka att det är hemskt. Men ofta känns det inte mer än när man tittar på en tragisk film. När man har läst klart är det liksom borta, det är en nyhet som har skett och sen läser man vidare och glömmer det mesta av det man läst.
Här om dagen blev nyheterna verklighet. Ni har säkert läst om olyckan son skedde under en militärövning i Skövde. En 20-årig kille träffades av ett skott och dog i ambulansen på väg till sjukhus. Från början var det precis en sån där nyhet - jag läste den, tyckte det var tragiskt och tänkte sedan inte mer på det. Sen fick jag veta vem det var. En av min svågers närmsta kompisar och även en bekant till min sambo.
Plötsligt blev nyheten verklig. Det var en riktigt person som lämnar efter sig sörjande föräldrar, lillesyster, släkt och vänner. Ett ungt liv har släckts och jag inte sluta tänka på hur alla mår, inte minst killen som glömt att säkra sitt vapen... Det är hemskt tragiskt, det ska inte behöva hända. Jag lider med er alla och ägnar många tankar åt er.
Vila i frid Oskar.
En 14-årig flicka blev utknuffad från en balkong och landade i asfalten med huvudet först. Hennes föräldrar är misstänkta för mordförsök och tydligen ska det väl vara något slags hedersmord. Flickans tillstånd är fortfarande kritiskt.
Fan, jag blir så arg! Lås in idioterna på livstid och när dom har avtjänat sitt straff ska dom utvisas på dagen! Visa att det inte fungerar så här i Sverige, det måste ju fan bli ett stopp på det här!!
Sen brann en av dom populäraste restaurangerna ner i natt också, ming palace. Tydligen anlagd mordbrand.. Idioter.
Hur ska man veta vad som är rätt och fel här i livet? Vilka vägar man ska välja i livets vägskäl... hur man ska hantera sina drömmar... och hur man ska välja rätt...
Livet är så förbannat komplicerat. Önskar att jag hade en stor tjock bok om mitt liv, så jag kunde tjuvtitta lite och se vad jag ska göra... Frustrerande!
Imorgon bär det av på ännu en skapligt lång biltur, denna gång uppåt i landet. Närmare bestämt Sundsvall. Ja, imorgon lämnar Sannan Eskilstuna för att bli en riktig norrlandsbo! Kommer sakna henne, men desto roligare blir det ju när vi väl ses!
Det ska bli riktigt roligt att komma upp och se hur hon ska bo och så. Ikväll ska jag, Danne och Axel hjälpa till att bära alla kartonger ner till flyttbilen. Vad härligt det är med tredje våningen och ingen hiss... yeah, right!
Dessutom ska ju Axel flytta in här i dagarna, så då ska alla hans saker bäras upp dit igen! Blir ett jäkla kånkande.
Nu ska jag ta mitt komplicerade liv och gå in i duschen. Det känns i alla fall rätt!
