In my head

Ständigt läser man alla hemska rubriker i tidningen om brutala mord och hemska olyckor. Men på något vis är det inte verkligt innan man vet vem rubriken handlar om. Visst kan man läsa artiklarna och tycka att det är hemskt. Men ofta känns det inte mer än när man tittar på en tragisk film. När man har läst klart är det liksom borta, det är en nyhet som har skett och sen läser man vidare och glömmer det mesta av det man läst.
Här om dagen blev nyheterna verklighet. Ni har säkert läst om olyckan son skedde under en militärövning i Skövde. En 20-årig kille träffades av ett skott och dog i ambulansen på väg till sjukhus. Från början var det precis en sån där nyhet - jag läste den, tyckte det var tragiskt och tänkte sedan inte mer på det. Sen fick jag veta vem det var. En av min svågers närmsta kompisar och även en bekant till min sambo.
Plötsligt blev nyheten verklig. Det var en riktigt person som lämnar efter sig sörjande föräldrar, lillesyster, släkt och vänner. Ett ungt liv har släckts och jag inte sluta tänka på hur alla mår, inte minst killen som glömt att säkra sitt vapen... Det är hemskt tragiskt, det ska inte behöva hända. Jag lider med er alla och ägnar många tankar åt er.

Vila i frid Oskar.