Sovrumsmys

Sitter hemma hos mina svärföräldrar nu. Svärfar och Danne glor på hockey, svärmor står i köket och lagar tacopaj och jag har just suttit i massagstol med värmekudde runt nacken; Skönt att mjuka upp sig lite. Jag somnade ju på soffan igår igen (%!!/¤"@) så nu är jag rackarns stel och har värk igen.

Jag längtar hem till vårt mysiga sovrum. Det blev ett helt annat rum nu med ommöblering och sänggaveln. Jag har aldrig riktigt tyckt om att vara där inne, men jag tror att det blir ändring på det nu. Jag har till och med städat garderoben idag, så nu är allt på topp där inne! I kväll ska vi ha hem lite folk, och för första gången så kommer sovrumsdörren att få stå öppen. Jag ska tända lite mysiga ljus där inne (precis som öööverallt i övriga lägenheten). Mina ljus börjar dock sina så snart får det bli ett besök på Ikea igen för att fylla på lagret.

Oj, nu låg visst hockeylaget under med 4-0 och vi behöver inte titta mer. Hem och mysa istället!

Perfekt!

Nu är alla nya möbler på plats och det blev SÅ bra!! Alla möbler passade in helt perfekt! Skulle ta fotografier, men batterierna i kameran måste laddas först. Återkommer med resultatet!

"Möbelshopping"

Dannes barndomskompis ska flytta med sin flickvän till Stockholm och de ska byta ut i princip hela inredningen. Jag och Danne var där för att titta på några hyllor som vi skulle köpa av dem. Det slutade med att vi gjorde enorma kap. Ett skoskåp, tre vägghyllor, en lurvig matta, en sänggavel och en låg bänk/byrå. Och dessutom fick vi köpa allt det för bara 2300 kr, de ska flytta nästa helg och hade lite brådis med att bli av med grejerna. Imorgon ska vi hämta sakerna, jag lägger upp bilder när vi fått allt på plats!

Nu behöver vi alltså inte ha skor liggande överallt. Vi får upp lite hyllor på väggarna (vi har fortfarande mycket tomma väggar). Vi blir av med den hemska matta som vi nu har uppe i vardagsrummet och får istället en mjuk och gosig. Och äntligen (!!) får vi en sänggavel, det är något som jag efterfrågat länge. Lite ommöblering (...och så småning om tapetsering...) och det kommer bli helt perfekt. Och bänk-byrån, den vet jag inte riktigt vart vi ska göra av! Men det finns säkert en bra plats för den också! Plats är ju ingen bristvara i den här lägenheten i alla fall och det är väldigt skönt.

En kväll dömd till att bli lyckad

Så här ska alltså kvällen se ut. Jag har Elli, jag har vin, tända ljus, en ostbricka, lösgodis och ett vännermaraton framför mig. Det kan ju bara bli lyckat! Mys!

Välkommen till världen

Kl 16:15 idag tittade mitt lilla kusinbarn ut. Det blev en liten Eddie! Han var 51 cm och vägde 3245 gram. Gud vilken underbar liten varelse han såg ut att vara på bilden jag fick. Välkommen till världen lilla söta Eddie!

Livets berg- och dalbana

Man brukar ju säga att livet är som en berg- och dalbana med dina höga toppar och djupa dalar. Är det då jag som fått allt om bakfoten, eller har livet bra mycket fler dalar än toppar? Ibland blir det bara så otroligt påtagligt. Ibland går resan upp från dalarna så otroligt sakta att man undrar om man någonsin kommer nå toppen igen.

Just nu är jag i en dal. Jag hoppas bara att jag är på väg upp från den djupaste dal och inte fortfarande på väg ner i den. Men jag tror, hoppas och vill att jag snart är uppe på toppen igen. Någon som har tips på bra genvägar?

Stel och spänd

Jag somnade på soffan i natt. Det kanske inte var det ultimata för min spänningshuvudvärk. Jag är sjukt stel i nacken, har ännu ondare i käkarna och huvudvärken finns kvar. Ska nog köra en operation uppmjukning idag. Ett varmt bad, min vetevärmekudde och heatlotion.

Citat

Huvudvärk

Idag är första gången på väldigt länge som jag har haft noll inspiration till att blogga. Jag brukar vanligtvis få sålla bland allt jag vill skriva av mig, men idag.... nej, inte ett dugg har jag haft att skriva. Men skrivarlusten har kommit tillbaka lite nu på natten när jag sitter här i min ensamhet.

Jag har haft huvudvärk hela dagen idag och har därför inte orkat sätta mig in i den nya kursen. Känner att jag har spända käkar och kan därför ganska snabbt konstatera att det handlar om spänningshuvudvärk. Istället har jag storhandlat, lagat mat, badat skumbad och slappat framför TVn. Någonstans där emellan så gjorde jag månadens ångestsyssla - jag betalade räkningar. Det är nog det värsta som händer varje månad. Ekonomi orsaker en hel del ångest för mig nu för tiden. Men jag ska inte klaga, jag lever ju bra mycket bättre än många andra människor här på jorden.

Jag känner att jag har massor med kreativitet i mig som vill komma ut. Men min inspirationsmätare står på minus. Vad gör ni när ni är kreativa kära läsare?

Livets tidigaste minnen

Jag sitter och funderar över vilket som är mitt tidigaste minne från jag var liten. Eftersom man var så liten så har man ingen perspektiv på vilket minne som utspelade sig först. Dessutom kan man få för sig att man minns saker som man senare sett på fotografier. När jag försöker tänka efter vad som kan ha varit mitt tidigaste minne så kommer jag bara på tre saker som jag absolut kommer ihåg tydligt.

Det första minnet är när morfar leker flygande matta med mig i mitt barnrum. Jag hade min lilla rosa tekanna med tillhörande tekoppar som vi satt och fikade med. Med på mattan fanns en hel del saker, om jag minns rätt så hade vi en massa mjukdjur med oss på flygresan också. Vi bodde på tredje våningen och jag kommer ihåg hur vi ställde oss upp på mattan och tittade ut genom fönstret precis som om vi flög så högt upp. Jag tog morfars hand och pekade nedåt med min andra och sa 'Titta morfar, där kommer Anu och Esa' med en enorm entusiasm i rösten. Anu och Esa är för övrigt mina gudföräldrar. Jag minns den stunden, på mattan med morfar, som en väldigt fin upplevelse.

Mitt andra minne är också med morfar. Vi promenerar och är på väg hem till honom. Utanför honom låg det en kiosk som jag tyckte såg så fin ut. Den var som inramad med oranga och gröna prickar. Jag minns att jag alltid tyckte om den kiosken. Jag har inga minnen där inifrån och vet inte ens om jag var där inne någon gång. Men den var så fin den där kiosken, med alla sina färgstarka prickar. Jag tyckte alltid att de påminde om Tutti Frutti-tablettaskar.

Mitt tredje minne är faktiskt också med morfar. Vi var hemma i hans lägenhet och lekte kurragömma. Morfar räknade och jag tänkte först gömma mig i garderoben, men det fanns inte tillräckligt med plats. Istället gick jag in i badrummet och la mig ner på botten i badkaret (han hade ett sånt där gammalt sittbadkar med jättehöga kanter).

Jag vet inte exekt hur gammal jag var vid dessa olika tillfällen och jag blir fundersam över varför just dessa minnen har fastnat så starkt hos mig. Det är ju egentligen inga utstickande saker eller händelser. Men morfar, ja han måste ju ha varit en person som stod mig väldigt varmt och hjärtat. Jag minns honom som en väldigt varm person.
Det är synd att han försvann från livet allt för tidigt, annars hade jag garanterat haft många fler minnen av honom. Jag önskar att jag fick chans att lära känna honom igen vid den ålder som jag är idag.

Både mormor och morfar är två personer som stod mig varmt om hjärtat. Jag har bara glada minnen när jag tänker på dom. Jag önskar också att jag hade mycket mer fotografier på dem. Varför uppfanns inte digitalkameran lite tidigare? Det sägs ju att bilder säger mer än tusen ord. Men jag skulle också vilja hävda att minnen säger mer än tusen bilder.

Tårar

Jag vet inte vad det är med mig ikväll. Kanske beror det på den totala bristen av sömn det senaste dygnet. Jag gråter, glädjetårar, tårar av smärta, tårar av medlidande, tårar av sorg. Alla slags tårar gråter jag i kväll. Och allt åt några tv-program som bara har fått mina känslor att svälla över. Bröllopet i Bonde söker fru fick det att välla över av glädjetårar. Det var så vackert, så ärligt och så kärleksfullt. Och alla andra slags tårar har kommit av Greys Anatomy. Jag vet inte vad, men helt plötsligt verkade allt sorgligt, smärtsamt och hemskt. Och allt blev så påtagligt. Det lustiga med denna serie är ju komiken som kommer inblandad bland all sorg. Så helt plötsligt kan man börja skratta mitt i värsta gråtattacken. Jag kan ju i alla fall konstatera att jag har väldigt nära till mina känslor ikväll. Ganska skönt att bara låta allt svalla över ibland.

Utmaning: Tidsperspektiv

Jag såg denna utmaning på en blogg och tänkte att jag skulle sätta in mitt liv i lite tidsperspektiv. Kopiera gärna utmaningen och gör den ni också!

För 5 år sedan: För exakt 5 år sedan hade jag den värsta tiden hittills i mitt liv. Jag hoppade av skolan och led som mest av min panikångest och åkte in och ut på sjukhus. Några månader tidigare hade jag lämnat svinet. (shit! har det redan gått 5 år?!)

För 3 år sedan: Då var jag nyförälskad i min Daniel. Vi borde fortfarande hemma och vi skulle snart komma att fira ett år tillsammans. Jag mådde mycket bättre då, men var fortfarande mycket begränsad i min vardag (av ångesten alltså). Vi längtade efter en egen lägenhet och det skulle inte dröja så länge innan den drömmen blev verklighet.

För 1 år sedan: Om jag minns rätt så hade vi precis fått reda på att vi skulle få en ny lägenhet (den vi bor i idag) och vi var ganska lyriska över det. Jag tror vi fick lägenheten två månader senare, men förmodligen hade jag redan börjat packa vid den här tiden (var sjukt trött på den gamla lägenheten).

För 3 månader sedan: Jag var nervös och förberedde mig som mest inför min praktik jag skulle ha i England. Jag hade en av de bästa och största erfarenheterna i mitt liv precis framför mig.

Igår: Var mest hemma. Hade filmkväll med Danne och satt och pysslade i photoshop. Aningen bakfull kan jag nog tillägga.

Idag: Har avslutat den jobbigaste kursen i min undersköterskeutbildning och är sjukt trött pga av mina jobbiga sömnproblem.

Imorgon: Ska åter igen ägna mig åt studier, den nya kursen Omvårdnad är det som står på schemat.

Om 1 år: Det här blir ju lite blandning av dröm och verklighet. Om ett år är jag färdigutbildad under undersköterska och har, förhoppningsvis, ett jobb där jag trivs och kan bli kvar för en bra tid framöver. Jag är lycklig och Danne skriker ut till hela världen att nu vill han minsann skaffa barn!! Okej, det där sista var kanske att ta i, men man får väl drömma ;)

Hur ser ditt tidsperspektiv ut?

Oväntade vändningar

Dagen fick en lite oväntad vändning. Istället för möte på skolan blev det till att åka till förlossningen med älskade kusinen. Hon har gått 11 dagar över tiden och är väldigt otålig. Nu har hon haft kostiga hugg i magen som gjorde att de ville att hon skulle komma upp. Och eftersom hennes man var på jobbet så fick jag äran att följa med. Efter att ha gjort en kurva på barnets hjärtslag och en gynundersökning kunde de konstatera att livmodertappen inte ens var mogen. Inte speciellt populär information kan jag säga :)

Och jourmötet ikväll är inställt och utbytt mot lite bowling-träning med Axel och Per. I kommande helg ska vi nämnligen ha en bowlingturnering uppdelade i de olika paren (jag&Danne, Per&Ida, Axel&Hanna). Vinsten i turneringen är dubbelsängen på Herrfallet över alla hjärtans dag, de två förlorande paren får alltså sova i våningssäng!! Vi måste vinna, så därför ska det nu iväg och tränas!

Och hur var det med sömnen?

Jag tror att jag somnade strax efter klockan fyra i morse. När klockan ringde fyra timmar senare ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om. Och det skulle jag ha gjort för två veckor sen också. Men nu har jag verkligen bestämt mig för att klara det här. Men slutna ögon och kroppen ihopkurad under täcket fick jag med hög röst säga till mig själv: 'Nu fan tar du och går upp, du kommer att ångra dig annars!', och det hjälpte. Jag lyssnade på mig egna arga stämma och tog mig upp. Nu känns det jätteskönt att jag gjorde det, annars hade jag säkert sovit fortfarande och inte fått mycket gjort denna dag. Jag blir nöjd med mig själv när jag tar mig i kragen. Om jag inte hade gjort det så hade jag haft ångest resten av dagen, det behöver jag inte nu. Och jag tror att jag kommer kunna somna gott ikväll.

En riktig skoldag

Klockan har inte ens slagit tolv och jag har redan fått en hel del gjort. Provet gick bättre än väntat och jag är ganska säker på att jag klarar det, om hon inte kräver full pott förståss. Men det skulle ju vara ganska orimligt. Det enda som irriterar mig nämnvärt var att jag satt i säkert 20 minuter och försökte komma på vad den blodförtunnande medicinen Varan hette. Men nejdå, inte förän jag lämnade salen ploppade namnet upp i huvudet på mig. Uppgiften var att jag skulle skriva vilka mediciner man kan behöva äta efter en hjärtinfarkt. Jag hoppas att ordet blodförtunnande räcker. Men ändå, det är irriterande när man får hjärnsläpp.

Efter provet så gick jag och handlade in det nya studiehäftet för kursen som jag ska börja nu; Omvårdnad. Det är fokus på omvårdnad i förhållande till olika sjukdomstillstånd, vårdbehov, rehabilitering, lagstiftning och omvårdnadens historia. Jag tror att den kursen kommer vara mycket lättare än den jag precis avslutat. Jag tänkte försöka sätta igång så fort som möjligt nu innan jag ska ut på praktik om ett par veckor. Då är man så otroligt trött när man väl är ledig att man helst inte ens vill öppna en bok.

Jag har också hunnit med en sväng på stan för att handla in lite material till tjejjouren. Och sen rusade jag förbi posten och hämtade ut ett paket.

Nu sitter jag hemma hos mamma och pappa i väntan på mitt möte med min lärare. Det är cirka tre timmar till dess och jag hade tänkt hinna sätta mig in i kommande kurs riktigt ordentligt. Eftersom att läraren jag ska träffa även är min handledare i denna kurs så är det ju bra att ta alla frågor när jag väl träffar henne.

Suck..

Jag blir gaaalen. 2 timmar av vridanden i sängen och jag fick nog. Ja, det blir till att vara lagom virrig under provet i morgon bitti. Fan.

Bloggdesign

Har suttit och gjort om min bloggdesign lite, blev ganska nöjd men ska nog finslipa på det lite till en annan dag. Förslag?
Nu har klockan passerat midnatt och jag ska gå och packa i ordning sakerna jag behöver ha i morgon. Sedan blir det till att försöka sova!

Fullspäckat

I morgon har jag fullt upp, minst sagt. Klockan 9 på morgonen ska jag befinna mig i komvux aula för att skriva slutprovet i Medicinsk grundkurs. Jag har pluggar lite varje dag under helgen, men jag vet fortfarande inte hur jag ska plugga, eller snarare vad jag ska fokusera på. Det får gå som det går helt enkelt.
Efter provet måste jag genast slängta mig in på nästa kurs; Omvårdnad. Måste komma en bit in på den innan jag ska ut på praktik. Tror därför att jag stannar i skolan för att få så mycket som möjligt gjort. På eftermiddagen ska jag ha ett möte med min lärare där vi ska planera upp resten av min sista termin. Det är bra. Planering är bra.

Efter planeringsmötet måste jag springa in på bokhandeln och handla lite saker vi behöver på tjejjouren; Lite papper, pennor, pärmregister osv. Klockan 6 på kvällen är det, som vanligt på måndagskvällar, möte på jouren. Om jag minns rätt så ska jag i alla fall inte ha jourtiden mellan 19-21 denna vecka, så jag kommer hem lite tidigare.

Det var länge sedan jag hade en så fullspäckad dag. Det känns ganska bra faktiskt. Jag ser fram emot att springa omkirng som en yr höna från plats till plats hela dagen. Och dessutom känns det ju jätteskönt att jag har provet först av allt, så jag inte behöver tänka på det efteråt.

Psykopati

Jag sitter och tittar på veckans dokumentär på TV4 Fakta. Det handlar om psykopater. Den är väldigt hemsk, men samtidigt så önskar jag att alla människor fick se den. Det är något som förekommer mer än vad man tror. Och oftast är det bakom de dörrar där man inte hade en aning om att det kunde finnas.

Jag har ju länge hävdat att mitt ex var/är en psykopat. Med det är programmet kan jag dock se att han inte är en rakt igenom, fullt ut, psykopat. Men han har helt klart en hel del psykopatiska drag och egenskaper. Men precis som så många andra sjukdomar förekommer det i olika grader, och han finns definitivt med på skalan.

När man ställer diagnosen psykopati på men människa gör man det efter en tabell med olika egenskaper på en poängskala. Desto fler poäng, desto mer psykopatisk är man. Jag undrar hur många poäng mitt ex skulle få. Vart skulle han hamna på skalan? Hur som helst så är jag säker på att diagnosen skulle ställas på honom vid en utredning.
Samtidigt blir jag lite tveksam. Han är så sjukt manipulativ och övertygande när han talar (ett av de största dragen vid psykopati) att jag tror att han skulle kunna manipulera sig ur en utredning. Men så kan det ju inte vara. Hur fungerar en utredning egentligen? Hur lång tid tar det?

Jag ska nog fortsätta att titta på dokumentären nu så kanske jag får svar på några av mina frågor.

My weekend

Det verkar helt omöjligt att få mina läsare att skriva lite kommentarer. Och nu kliar det i bloggfingrarna så jag håller på och bli tokig. Jag struntar helt enkelt i kommentarerna och skriver vidare som vanligt. En blogg skriven för mig.

Helgen har varit händelsefull måste jag säga, både positivt och negativt. I fredags kväll satt jag, Danne, Axel och Hanna på Sylvia, vi snackade och drack gott bara. Helt plötsligt så snubblar en väldigt full kille i trappen när han ska gå på toaletten (han gjorde inte illa sig). Det såg väldigt roligt ut och alla där inne började småfnittra åt honom. Detta fick honom att snétända och av någon anledning var det Axel som han först fick ögonkontakt med. Han skrek något i stil med 'vafan skrattar du åt din jävel' och sen gick allt väldigt fort. Han tog en ölflaska och försökte slå sönder den mot bordskanten, när han inte lyckades slog han istället flaskan i huvudet på Axel. Detta resulterade i ett slagsmål där både bord, glas och människor flög omkring överallt. danne försökte gå emellan och bryta det hela och efter en stund så blev flaskkastaren utslängd och det lugnade ner sig. Jag hann knappt uppfatta vad som hade hänt. Det är helt sjukt hur folk kan bete sig. Det hade kunnat gå riktigt, riktigt illa. Kan ju tillägga att Axel fick in en fin högerkrok som förmodligen knäckte näsbenet på idioten.

Igår, lördag, så var vi hembjudna till Elli och Christoffer. Jag gick dit med Per och Ida i förväg för att Danne och Axel var i Stockholm och tittade på hockey. Vi spelade sällskapsspel, pratade och skrattade. Det blev en riktigt trevlig kväll. Det var tänkt att vi skulle gå ut på krogen, men vi valde att stanna kvar där hemma istället. Jag tror att jag och Danne var hemma vid 3 i natt.

Och idag, ja, jag borde ju plugga till provet och det är nog vad jag får tvinga mig själv till att göra också. Men jag är lite seg och känner att nästa helg nog får bli en alkoholfri helg för min del.

En riktig vän

Jag har läst igenom den här texten två gånger på raken nu. Gåshuden är över hela min kropp och tårarna bara rinner. Gud, vilken vacker historia:

"En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag tänkte: 'Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag? Han måste vara knäpp'.
Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare. När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär 2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon.

Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät. När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång'. Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja. Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag'. Han bara skrattade och gav mig halva högen. Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner. När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium. Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.

På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!' Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. 'Tack', sa han. När han började, harklade han sig först och började sen prata.

'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop, att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia'

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'. Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till det sämre."

Till mina läsare

Jag sitter och tittar över lite statistik på min blogg den senaste månaden och kan inte låta bli att bli förvånad över hur många människor som faktiskt följer min blogg. 1162 besök har jag haft den senaste månaden, av totalt 328 unika besökare. Totalt har jag fått kanske 10 kommentarer. Det jag kan konstatera av detta är att ni läsare är usla på att kommentera! Jag vill ha mer kommentarer! Ni kan ju börja med att besvara dessa frågor, skulle vara intressant att veta:

Varför läser du min blogg? Vad tycker du om att läsa om? Är det något du vill att jag skriver mer om?

Jag har nämnligen kommit på att jag inte endast skriver min blogg för mig själv. Jag skriver den också i hopp om att kunna dela med mig av mina erfarenheter och kanske kunna hjälpa eller inspirera någon av mina läsare. Jag har ändå mellan 30 och 70 besök varje dag, så något måste ju ha gjort att dessa läsare fastnat?

Nu blir det ingen uppdatering innan jag fått höra era åsikter ;)

Få, kanske inte ens någon, tv-produktioner har berört mig så mycket som Jonas Gardells De halvt dolda. Det är många tragiska berättelser skickligt sammansatta till en helhet. Man får lära känna den unge homosexuella pojken, den överreligiösa familjen, den gamla tanten som överlevt alla i sin närhet, den psykiska misshandlaren, den unga pojken med alkoholiserad mor som ensam tar hand om sina bröder hemma men som utanför husets väggar är nazist... Många personligheter och många händelser som väcker känslor. Flera gånger under seriens fyra avsnitt har jag kokat av ilska. Serien får en verkligen att förstår varför vissa människor blir som de blir. Men dessa människor finns, överallt, de är bara lite halvt dolda...

Om du inte har sett denna serie så gå in på SVT play och se det nu i efterhand. Lovar att du inte kommer ångra dig!

Min dröm!

Mitt illamående har lagt sig en del, men det rumlar omkring i magen som tusan och jag har huvudvärk. Danne mådde inte alls bra när han gick hem så han stupade i säng nästan direkt. Och nu ligger jag här på soffan i mörkret och kan inte sova. Jag kom förresten på vad det var för en dröm jag hade haft igår natt som har förstört hela min dag. Jag kom på det idag när vi åkte förbi pizzerian här utanför, helt plötsligt fick jag bara upp massor av bilder i huvudet. Jag har inget direkt sammanhang i drömmen men jag vet att jag var rädd, att pizzerian blev sönderslagen och att det var skjutvapen överallt. Jag gömde mig på balkongen. Mer än så kommer jag inte ihåg, och mer behöver jag inte heller komma ihåg för att veta varför jag mådde skit redan när jag vaknade. Jag undrar varför jag påverkar så sjukt mycket av det jag drömmer?!
Alltid när jag har haft en sån där dröm där jag har varit riktigt rädd så tycker jag inte om att gå och lägga mig nästa natt. Jag tror att jag ska komma in i samma dröm igen. Men det sker ju i princip aldrig.

Magsjuka?

Jag var nyss tvungen att lägga mig ner med ett extremt illamående, inte ångest-illamående utan något annat. Precis när jag låg där så fick jag ett sms av Danne där han skrev att han mådde sjukt illa. Är det magsjuka på gång? Usch jag får rysningar bara jag tänker tanken... Och dessutom mår jag ännu mer illa av tanken...

Och vad händer då i helgen?

Egentligen skulle jag ha spenderat helgen på ett mysigt hotell i Stockholm och gå en givande utbildning, men det blev av olika anledningar inställt och andra planer får smidas. Imorgon ska jag färga håret, dark bronze hette färgen jag valde. Ska nog klippa lugg också! Sen på lördag så ska jag festa med Elli och några andra (vet inte riktigt vilka än). Danne är i Stockholm hela lördagen för att shoppa och gå på hockey. Kanske kommer de och festar med oss om de inte är för trötta när dom kommer hem.
Ska försöka få in lite plugg till provet också varje dag under helgen. I morgon kan jag ju göra det under de timmar som jag tvättar den där omskriva tvätten. Lite tråkigt att Danne jobbar till 23:00 imorgon också, det är ju ändå fredag. Vet inte riktigt vad jag ska göra imorgon kväll ännu.

Vad ska ni göra?

Praktik

Nu har jag suttit i telefonmöte med min lärare på skolan som har hand om praktiken. Samtidigt som jag gör en massa kurser nu under våren för att hinna klart i tid så ska jag även hinna med minst 8 veckors praktik. Första praktiken kommer jag gå ut på vecka 6 eller 7 och då kommer jag troligtvis att hamna på Medicin. Senare ska jag göra fyra veckor på akuten troligtvis. Nu ska jag väl fortsätta att pricka av listjäveln jag håller på med.

To do

Idag behöver jag en pricka-av-när-det-är-klart-lista.

• Sortera tvätten
• Fixa disken
• Stoppa i 3 maskiner tvätt
• Hänga tvätt på tork
• Stoppa in 3 nya maskiner
• Hänga tvätt på tork
• Vika tvätt
• Lägga in tvätt i garderoben
• Plocka undan
• Rensa post-/pappershögen
• Handla mat
• Laga mat
• Damma
• Dammsuga
• Skura badrummet på övervåningen

Kl 20:20 - Nej det blir inget mer gjort idag. Jag skiter i det här och tittar på handbollen istället. I alla fall början på den innan De halvt dolda börjr på SVT.

Kl 19:05 - Nu har jag handlat till fiskgratängen som jag tänkt att laga. Glömde så klart inhandlingslappen hemma så jag hade räknat med ytterligare ett stort nederlag idag när jag kom hem och insåg vad jag hade glömt. Men jag glömde bara citron, och det kan man ju klara sig utan. Ingen blir väl gladare än Danne som hatar citronsmak.

Kl 15:50 - Bitterfittan har nu blivit ännu mer bitterfittig. Jag släpade med mig tvättkorgen ocg två tvättpåsar fulla med tvätt ner till tvättstugan (ut genom ytterdörren, ner för två trappor, låsa upp en dörr, gå längst en korridor, låsa upp en till dörr, gå 3 meter, låsa upp ännu en dörr och där är tvättstugan). Och vad ser jag när jag kommer dit? Att tvättiden är IMORGON! Så det var bara att släpa tillbaka skiten igen. Visserligen har jag en hel del färre punkter att göra idag, men jag måste ju göra dom i morgon så det gör ju bara saken ännu värre. Toppendag!

Kl 15:35 - Disken är klar, puuuh. Det tog ju inte alls så långtid egentligen, bara det att det är så förbaskat tråkigt. Nu har jag tvättstugan. Sitter på msn nu och försöker muta min bror till att komma och tvätta åt mig, har ingen större framgång dock.

Kl 15:10 - Nu har jag brutit ner dagen i 15 punkter. Desto fler punkter desto bättre, för det känns ju så skönt när man får styka över dom en efter en. Nu gäller det bara att få allt överstruket också.

Bitterfitta-dag

Jag är en riktig bitterfitta idag. Vaknade på fel sida och sen har det bara fortsatt. Tur att Danne jobbar nu ända till 23 ikväll så jag kan vara bitter i min ensamhet. Jag är trött, sur och allmänt lättretlig. Inget sug at göra någonting och just nu sitter jag och bävar över att jag har tvättstugan klockan 4, över att disken måste tas om hand och över att det behöver dammsugas. Just nu sitter jag och protesterar mot mig själv och har bänkat mig framför Oprah istället. Tänkte fortsätta att ha det så i 1½ timme till innan tvätten måste sorteras. Har nyss försökt att plugga lite, hann gå igenom cellernas uppbyggnad och luftvägarnas uppbyggnad innan jag gav upp. Men det är ju alltid något.

Jag har inte riktigt kommit på varför jag vaknade på fel sida idag, mådde ju riktigt bra igår. Förmodligen har jag drömt något som vanligt, kommer dock inte ihåg vad denna gång. Varför påverkar mina drömmar mig så mycket? Är det så för alla människor? Mina drömmar är ju nästan alltid så verkliga och känslornas så äkta att de ofta följer mig hela dagen sen.

KBT-utbildningen

Jag funderar mer och mer på den där yrkesutbildningen i KBT. Den låter så sjukt intressant. Totalt är det 80 högskolepoäng (1 poäng = 1 vecka) som är fördelade på följande vis:

• Psykologi 5 poäng
• Socialt arbete 4 poäng
• Socialtbehandlingsarbete i ett mångkulturellt samhälle 4 poäng
• Barn och ungdomar i socialt behandlingsarbete 4 poäng
• Beroendetillstånd och behandling 5 poäng
• Psykiatri 3 poäng
• Kriminalvård (denna läses i Uppsala) 10 poäng
• Forskning och projektarbete 4 poäng
• Yrkesetik 1 poäng
• Dokumentation och kvalitetsarbete 2 poäng
• Grundläggande kognitiv beteendeterapi (KBT) 6 poäng
• Fördjupningskurser i kognitiv beteendeterapi 6 poäng
• LIA - att arbeta praktiskt med socialt behandlingsarbete 3 poäng
• LIA - att arbeta med KBT i praktiken 23 poäng

Den fördjupade kursen i KBT består av tre delar: grundläggande kognitiv neurovetenskap, neuropsykiatriska funktionshinder och nätverksarbete.

Låter så roligt, jag ska fundera vidare på det! Kanske ska man istället läsa till beteendevetare och fokusera på psykologin? Eller kanske ska jag inte plugga alls?

JA!

Jag har gjort klar de 1½ uppgifter som jag hade kvar av kursen! Hallelujah! Det var en stor sten som just släppte från mina axlar kan jag säga. Nu kan jag fokusera på att bara läsa igenom det jag gjort hittills och uppdatera mig inför provet på måndag.

Nu återstår bara att tacka mig själv för en fantastisk insats!

Medicinsk grundkurs

Denna kurs sitter och gnager på mig, äter upp mig från insidan! En otroligt ångestladdad kurs, dels för att det är mycket att lära och dels för att läraren har extrema krav (på henne låter det mer som att vi går läkarprogrammet än undersköterskeprogrammet). Men nu har jag betsämt mig för att på måndag den 26 januari kl 09:00 infinna mig i komvux aula och skriva slutprovet. Jag ska plugga så mycket jag orkar till dess, men sen får det gå som det går. Om jag inte klarar det vet jag i alla fall mer om hur provet är uppbyggt och vad hon förväntar sig till omprovet. Detta innebär att jag har 1½ studieuppgift kvar att lämna in fram till helgen (helst ska jag göra dom idag). Då har jag lite tid i helgen att gå igenom och fräsha upp minnet för det jag gjort tidigare.

Det här är min enda möjlghet att någonsin bli klar med kursen. Jag får inte glömma att det är ett av mina mål under 2009 att bli färdig undersköterska nu till sommaren. Och jag vill verkligen kunna bocka av det målet, med stolthet. För om jag inte klarar det målet så har jag heller ingen chans att klara av målet om att få en fast anställning känns det som.

Så nu ska jag ta ett bad och sen ska jag sätta mig med dator, böcker och papper uppe vid matsalsbordet och verkligen ta tag i det här. Jag vill! Jag ska! Jag kan!

Kreta

Den 30 april så kommer vi att komma till detta paradis på Kreta. Jag längtar så otroligt mycket, det ska bli fantastiskt underbart! Sol, värme, paraplydrinkar, sandstränder... aaah...

Ännu ett sömnlöst inlägg...

Jag funderar helt ärligt på att skaffa insomningstabletter. Jag blir sjukt frustrerad, irriterad och trött av att inte kunna somna när jag lägger mig. Det tar aldrig mindre än en timme att somna om jag inte har vart vaken 30 timmar i sträck innan. Den senaste veckan har frustrationen blivit så stor att jag har gått upp efter att ha legat i sängen i 1-2 timmar och försökt somna. Jag försöker verkligen vara aktiv på dagarna för att kunna somna lättare. Idag har jag varit hos mamma, varit på bio med Elli, handlat och promenerat. Är hur trött som helst, men det fungerar ändå inte att somna. Hur tunga ögonlocken än är så kan inte kroppen ochh hjärnan slappna av tillräckligt för att somna. Och eftersom det blir så sena nätter så har jag sjukt svårt att ta mig upp varje morgon; Kommer sällan upp före lunch. Börjar bli så trött på det här nu. Jag är trött på att sitta vid datorn, titta på tv och läsa halva nätterna. Jag vill sova! Men fan, mitt mål med det här året var ju att minska ner på min medicin, inte att lägga till ytterligare en! Jag måste lösa det här... meditation, kanske ska ge det en chans till?

Videos

• When panic attacks
• Is worrying genetic?
• Learn to put yourself first

Makeover

Jag är sugen på att göra något nytt med mitt hår. Med mitt utseende över huvud taget! Satt och lekte lite i ett makeoverprogram, skitroligt faktiskt! Men det blev lite transa över det hela ibland ;)

Kärlek bakom galler

Jag sitter och tittar på en dokumentär på TV som handlar om kvinnor som har förhållande med män som sitter bakom galler. En kvinna är hopplöst förälskad i en man som hon i princip bara känner genom de brev som han skriver till henne. Hon lever på någon slags illusion om hur deras liv skulle vara om de var tillsammans. De träffas med tjocka glasväggar emellan sig och de har aldrig rört vid varandra. Till och med när de gifte sig i fängelset hade de den tjocka glasväggen mellan sig. Han är dömd till att sitta inne till år 2030 för grova våldsbrott. På ett sett kan jag förstå hur kvinnor kan fastna för fängslade män, de söker en spänning av något slag. Men på ett annat sett kan jag aldrig någonsin förstå varför de ger sig in i förhållande med brottslingar. Det är en annan sak om man hade ett förhållande innan personen åkte in i fängelset. Kvinnan som det handlar om har dessutom två små barn som hon måste ta ansvar för. Hur mycket hon är tror det så kan hon ju inte veta hur han skulle bete sig när han kom ut? Hur fungerar de tillsammans i vardagen? Skulle all spänning och därmed även kärleken försvinna när han väl fanns tillgänglig 24 timmar om dygnet? Jag tror att 999 av 1000 av de förhållanden som bildas med en man som sitter i fängelse (som man inte kände sen tidigare) spricker. Mycket skeptiskt.

Någon som har erfarenheter av detta? Egna eller om ni känner/vet någon som vart i denna situation. Skulle vara intressant att höra!

Shopping-galen

Jag får väl nästan skämmas, men jag har shoppat idag med. Eller mja, det är ju så sjukt billigt att jag nästan tjänar pengar på att shoppa (ööh...)! Jag köpte en guldig klänning för 75 kr (!), en tröja för 50 kr (!!) och en pyjamas för 30 kr (!!!). Fy fan vilka kap!

Sedan har jag spenderat hela kvällen på tjejjouren, både möte och jourtid. Men det är ju alltid givande att ha jouren tycker jag. Nu är jag väldigt trött och sitter här i soffan och myser i min nya pyjamas framför idrottsgalan. Danne har börjat sitt nya schema och slutar kl 23 ikväll.

Tabubelagt problem

Jag har lite smått panik just nu, och det är inte över något trevligt. Jag har fått några hemskt envisa vårtor under fötterna. På högerfoten sitter dom på stortån och på vänsterfoten sitter de på lilltån. Allt började med en liten jävel som sedan har spridit sig vidare. Jag håller på och behandlar med apotekets vårtmedel för fullt. Fotbad, filning och medel. Men jag vettefan hur det fungerar, tycker mest att det ser ut som att tårna skalas av mer och mer och snart kommer det väl inte finnas någon tå kvar. Usch, det är ett ganska pinsamt problem.

Hur blir man bäst av med den här skiten?! Läste några tips om nagellack eller att ta bananskal, men det känns aningen tveksamt.

Plugga mer?

Jag tror mer och mer på att KBT (kognitiv beteende terapi) kommer växa något enormt i Sverige de närmsta 5 åren. Jag tror att de personer som specialutbildar sig inom just KBT har en ljus framtid, yrkesmässigt, framför sig. Jag skulle otroligt gärna gå en sådan utbildning och nu när jag har tittat omkring så finns det ett antal att välja mellan. Men vill jag verkligen sätta mig i skolbänken igen efter att ha plågat mig igenom dessa år av undersköterskeutbildningen? I och för sig skulle det ju vara en utbildning av bra mycket större intresse än den jag läser nu (jag valde den i princip bara för att få avsluta mina gymnasiepoäng som jag aldrig gjorde). Jag är ju så ivrig med att få ett fast jobb och kunna skaffa barn och familj. Är jag verkligen beredd på att skjuta upp det ytterligare ett antal år på framtiden?
Någonting säger mig att arbetsmarknaden kommer att avgöra detta ganska mycket. Om jag inte kan få ett jobb nu under kommande sommar och höst så har jag näst intill inget annat val än att börja plugga igen. Jag kan ju inte bara gå och göra ingenting. Och som det ser ut just nu så flödar det ju inte direkt av lediga jobb.

Apotekets sömn-kbt

Jag är lite nyfiken på hur dessa 8 avsnitt skulle vara utbyggda, är det någon som har testat? Jag känner inte att jag vill betala 395 kr själv...

Insomni

"Medicinskt defineras sömnsvårigheter, insomni, som störningar av sömnen som leder till nedsatt funktionsnivå på dagtid. För att räknas som insomni ska problemet också märkas minst tre dagar i veckan och ha förekommit under minst en månad. Sömnsvårigheter kan ibland yttra sig som lång insomningstid - det tar 45 minuter eller mer att somna, upprepade uppvaknanden under natten och svårigheter att då somna om och/eller att man vaknar mer än en timme tidigare än vanligt på morgonen."

Detta kan man läsa i tidningen Apoteket, utgåva nummer 4, 2008. Jag kan ju ganska lätt konstatera att jag absolut lider av insomni. Därför ska jag framöver ägna min tid åt att lära mig allt om detta och hitta så många övningar/lösningar som möjligt på problemet. Självklart kommer jag att dela med mig av det här i bloggen.

Gårdagen

Det blev en fullspäckad dag igår. När vi vaknade så åkte vi i princip direkt hem till mormor för att hjälpa henne med sin TV, sedan for vi vidare till systemet och mataffären för att handla inför kvällen. Efter det hade vi en timme på oss att göra oss i ordning innan vi skulle hem till svärmor & svärfar på middag; Där var även Dannes syster med familj. Det blev en riktig lyxmiddag med oxfilé och potatisgratäng och så avslutades allt med en mumsig blåbärspaj. Vi blev kvar där lite för länge och när vi väl kom hem så hade vi ca en timme på oss att få huset i ordning innan alla vänner skulle komma.

Någonstans i denna period började jag känna mig ganska utstressad. Jag hade inte haft en stund på hela dagen att bara tänka på. Så jag valde att inte deltaga i matlagningen med alla andra utan höll mig till att duka bordet i min ensamhet istället. Den lilla stund av lugn och ro hjälpte faktiskt och sedan jag jag på G och laddad inför en trevlig kväll igen.

Vi blev till slut nio personer som åt tacos tillsammans och vi hade dukat långbord i vardagsrummet för att få plats. Beräkningen av hur mycket mat som skulle gå åt var aningen fel då vi hade kunnat mätte ytterligare nio personer med det som blev över. Men bättre det än att alla sitter och tittar på den sista köttfärsen medan deras magar fortfarande kurrar. Nej fy!

Klockan 8 hade vi tid i bowlinghallen där vi hade delat in oss i tre lag för att köra lite tävling. Jag kom dock i ett tråkigt lag där mina två kompanjoner blev skitsura när det inte gick bra. Men jaja, jag var ju glad i alla fall :) Även om jag inte kom över 100 en enda gång!


Efter bowlingen gick vi hem till Dannes kompis Rasmus för att förfesta lite. Det blev en hel del intressanta diskussioner och vi hade det trevligt. Vi gick allihop ner på stan och satte oss på Perrongen och Grappa runt midnatt. Vi drack lite drinkar och fortsatte många roliga diskussioner. Vid 2-tiden blev vi utkastade för att de skulle stänga och alla gick åt varsitt håll för att så fort som möjligt komma bort från den hemska kylan som var ute i natt. Klockan 3 var vi hemma och kunde äntligen krypa ner i den varma sängen.

Oj, det här blev ett långt och relativt ointressant (?) inlägg. Vad som händer idag är lite osäkert, tror att alla är lite halvt sega. Eventuellt tittar Pugh och Hanna över för att smida lite planer inför vår alla hjärtans dag-tripp. Vi bestämde igår att vi skulle hyra en stuga i Herrfallet och bara ha en helmysig helg tillsammans med matlagning, sällskapsspel och sånt där härligt! Tror det kommer bli kanon!

Kontroll - På väg - Lycklig här och nu

Ikväll är en kväll som jag vill spendera i min ensamhet. Funderar på att låsa in mig i sovrummet med en mysig film medan Danne och hans kompis sitter på nedervåningen och spelar tv-spel. Det är nämnligen en tänkarkväll. Det innebär att jag har 1000 tankar som yrar omkring i huvudet på mig samtidigt och jag kan inte riktigt reda ut en enda av dom om jag inte sitter i ett tyst rum helt för mig själv. Jag kan titta på film, läsa en bok eller göra något annat samtidigt som tankarna trasslas ut, så länge jag är ensam brukar det fungera hur bra som helst.
Jag har oro i kroppen och jag vet inte riktigt varför. En väldigt olustig känsla som brukar komma då och då. Oroskänslan ger mig ångest, precis som det mesta som jag inte har koll på. Jag har blivit mycket bättre på att vara spontan, men oftast vill jag veta precis vad som ska hända, när det ska hända och hur det ska ske. Kontroll, det har varit lite utav rubriken över mitt liv de senaste åren. Men jag skulle inte säga att det är så länge. Ibland kan jag till och med njuta av att vara spontan och inte behöva ha konroll över någonting.

Vad skulle vara rubriken för mitt liv idag? På väg kanske skulle passa bra. För det är ju väldigt mycket jag är på väg mot egentligen. Vid många korsningar har jag faktiskt ingen som helst aning om vilken väg jag kommer gå eller vart vägen kommer att leda. Men det återstår att se. Så småning om hoppas jag kunna ändra även den rubriken till Lycklig här och nu.

Vi som aldrig tröttnar

När jag , Danne och våra vänner hittar något som vi tycker är riktigt roligt så har vi en tendens att göra det hela tiden för att inom kort tröttna på det. Varje gång säger någon även att "det hääär är ju askul, det här kommer vi aldrig att tröttna på". Alltid har den personen fel. Just nu är det bowlingturneringar som vi tycker är jätteroligt och vi har spelat tre gånger på en väldigt kort period nu och jag känner att det är dags att ta en paus för att inte komma till den där platsen igen då vi är sjukt trötta på det. Men nejdå, här har visst banorna bokats för en ny turnering nu på lördag kväll. För "det häääär kan vi ju ändå aldrig tröttna på". Men jag hänger på som vanligt och hoppas att de andra snart kommer till samma insikt som jag. Inom kort kommer ett inlägg om hur trötta vi är på bowling, promise!

New York

Jag är så sugen på att åka ut och resa igen. Riktiga storstadsresor skulle vara helt underbart. New York, London, Paris... Bara åka för att se en massa coola saker. Ta en morgonpromenad i Central Park eller ta vackra fotografier av Eiffeltornet. Jag vill se saker, massvis med saker! Om jag bara fick välja ett enda resmål så skulle det absolut bli New York. Jag kan verkligen drömma mig bort när jag tittar på bilder därifrån. Titta bara vad underbart:

REA

Danne drog med mig till sängs vid halv 12 igår kväll, jag gick motvilligt med. I morse vaknade jag av att väckarklockan ringer, Danne hade visst ställt den åt mig. Jag tittar till på klockan och ser att den är 9 och tänker genast somna om igen, vilket tydligen Danne också hade räknat med. För när jag trycker på avstängningsknappen på mobilen så ringer Danne samtidigt och jag trycker istället på svara-knappen. Gud va han känner mig väl. Så ja, jag hade inte mycket annat till val än att gå upp. Han tycker tydligen också att det är dags för mig att ta tag i mina dagar.

Nu är jag sjukt glad att jag gick upp, jag har haft en jättetrevlig dag hittills! Har spenderat den med Elli på stan. Vi har ätit väldigt äcklig kycklingsallad (bönor och frön överallt) och sedan gick vi och shoppade på rean. Jag är verkligen i behov av massor med nya kläder. Och vilka kap jag hittade! Tre klänningar/Tunikor för 200 kr, ett linne för 50 kr och ett par leggings för 100 kr. Jag är sjukt nöjd! Det skulle ha kostat över 800 kr om det inte var rea. Det var en skjortklänning i gråbeige, en långärmad klänning i grått & silver och en klänning som är tvådelad som ser ut som en t-shirt nedstoppad i en kjol. Ja, det är snyggare än vad det låter. Jag älskar att shoppa på rea, det är värsta adrenalinkicken för mig när man hittar sånna där riktiga kap.

Målarbok

Nu hade min kreativitetsklåda gått över styr och jag ägnade mig åt något som jag gjort så många gånger förr. Måla i en målarbok! Även om jag älskar att vara kreativ så är jag inte tillräckligt kreativ för att bara sätta mig med ett blankt papper framför mig. Då blir det oftast ingenting. Det är ganska skönt att sitta och fylla i färdigritade linjer med härliga färger. Det blir lite som terapi. Precis som när man bygger pussel. Så där lagom mental träning och tömning av all gammal information som ligger och skräpar i hjärnan. Dessutom är det faktiskt ganska roligt.

Nå, är jag en tallang?

Bättre ordning

Nu har jag städat bland etiketterna också så det är lite bättre ordning. Eftersom att jag inte använde mig av etiketter de första året jag bloggade så var det en hel del som ännu inte hade några.

Jag ska strax gå hem till mor & far och hälsa på en sväng och sedan ska jag hem till svärmor & svärfar (skönt att dom bor grannar nu för tiden) och titta på hockey. Är väl inte direkt jätteförtjust i att följa Elitserien så jag går mest dit för det sociala.

Etiketter

Jag har försökt ordnat lite bland mina etiketter så att det ska bli lättare att hitta vad man letar efter här på bloggen. Jag har slagit ihop en del etiketter och tagit bort vissa andra. Är det verkligen så att jag skriver mest om film/tv? Jag måste verkligen titta igenom hur jag har satt dessa etiketter egentligen. Hur som helst så har jag lagt in listan med etiketterna lite längre ner på högerspalten i bloggen!

Längtan..

Jag längtar så otroligt efter den dag då Danne vill ha barn. Det går inte och förstå hur gärna jag vill ha barn nu! Jag skulle ge upp allt annat om jag bara fick bli mamma. Det finns inget som jag önskar mer på denna jord. Ingenting. Jag vill bära på mitt barn i nio månader och sedan vill jag älska mitt barn gränslöst resten av mitt liv. Jag vill hålla det lilla knytet i min famn och ge den all den kärlek jag har. Varför vill han inte? Varför har han inte samma längtan som jag? Hur kan man inte ha denna längtan i sig? Min längtan blir knappast mindre när alla omkring mig blir gravida och skaffar barn hela tiden. Ibland blir jag så frustrerad inombords att jag bara vill skrika rätt ut. Jag trodde aldrig att man kunde känna så här starkt inför någonting. Det är en helt sjukt mäktig känsla där hela min kropp och själ bara skriker efter att få bli gravid.

Jag önskar... åh vad jag önskar..

Vem var du?

Jag skrev ju tidigare att jag somnade på soffan igår. Jag vaknade vid 1-tiden av att någon viskade mitt namn två gånger. I sömnen trodde jag att det var Danne som sa mitt namn för att jag skulle komma upp och lägga mig i sängen. Men någonstans kopplade jag sedan att det var en kvinnoröst och jag satte mig upp med ett ryck. Jag sittade mig omkring i rummet och visste inte riktigt vad det var som hade hänt. Vem var det egentligen som väckte mig? Var det min skyddsängel som tyckte att min rygg hade lidit tillräckligt efter att ha somnat två kvällar i rad på soffan? Jag vet inte vad det var... Men det var inte en dröm. Jag tror att det är någon som vill säga mig något och jag är säker på att personen kommer komma tillbaka.

Alla hjärtans dag

På alla hjärtans dag ska jag & Danne, Per & Ida samt Axel & Hanna hitta på något roligt tillsammans. Vi håller på och smider planer för fullt, men en aning idétorka har infunnit sig hos oss. Vi har funderat på att åka på kryssning, men det var inte alla så sugna på. Sedan funderade vi på att åka på spa, men det blev alldeles för dyrt. Vi har en fundering på att åka upp till Stockholm, bo på något mysigt hotell och göra något roligt tillsammans på kvällen. För min del spelar det inte så stor roll vad som bestäms, jag är nog med på det mesta. Jag tycker bara att det ska bli sjukt trevligt och ser väldigt mycket fram emot det! Det var ju så passande att alla hjärtans dag hamnade på en lördag i år!

Är det någon som har förslag på vad vi kan hitta på?

Jag är bäst för att...

Jag är lite smått nervös. Jag har blivit nominerad till att bli med i kvinnojouren MOAs styrelse. Detta innebär att jag idag hade fått ett samtal in på min telefonsvarare där en mycket allvarlig person talade in ett meddelande om att hon gärna ville prata lite mer med mig och se vad jag är för en person. Det blir lite som en jobbintervju, när man måste tala gott om sig själv och berätta varför jag tycker att just jag ska bli den utvalde. Men även om jag känner mig nervös så känner jag mig även lite stolt. Att bli nominerad till en styrelse som styr hela kvinnojouren här i Eskilstuna känns väldigt hedrande och viktigt.
I morgon ska jag ringa tillbaka till hon som ringde mig idag. Håll tummarna lite för mig är ni snälla!

Böcker som jag läst i år

Denna lista kommer att uppdateras varteftersom.

>> Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson - Läser just nu!

>> Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson
Bok två i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander och Micke Blomqvist. Precis som bok nummer ett så får man veta så mycket mer detaljer än vad som kan komma fram i filmen. Intressant att man fick veta mer om Salanders liv, men tråkigt att hon och Blomqvist inte har en enda riktig dialog med varandra. Hoppas på det i bok nummer tre.

>> Smuts av Katerina Wennstam
För en gångs skull så läste jag faktiskt en roman - men den skulle lika gärna kunna varit sann. Vi får följa fina familjen där pappan är advokat och mamman jobbar på SVT. Pappan jobbar främst med brott mot sexköpslagen och jagar torskar. Själv köper han sex så fort han får en liten stund över. En väldigt intressant historia som verkligen berör. Det märks att Katerina Wennstam är väldigt insatt i detta ämne och vet vad hon talar om. Läsvärd!

>> Jag dödade mitt barn av Dr Carl Burak & Michele G Remington
Ytterligare en sann berättelse. Här får vi följa Michelle som hamnar i en svår förlossningsdepression som slutar med att hon skjuter sitt barn och sedan sig själv. Barnet dör - hon överlever. Det är hennes psykolog som skrivit boken tillsammans med henne och man får följa många olika personers tankar och känslor kring det som hände. Man får även följa rättegång, sjukhusanteckningar och brev som Michelle skrivit. Jag har haft denna bok i ett par år, men aldrig riktigt vågat läsa den. Men jag är glad att jag nu har gjort det.

>> Då gråter änglarna av "Marianne" berättad för Unni Wenche Tandberg
En sann historia om en flicka som i boken kallar sig för Marianne. Hon växer upp som ett av Jehovas vittnen och i boken får man följa hennes uppväxt, hennes upplevelser och hennes känslor. Vi får också följa hennes väg bort från Jehovas. Jag tyckte att boken var intressant, men inte så bra skriven som den skulle kunna vara. Mariannes känslor beskrivs dock väldigt väl.

>> Såld av Natasja T. och Vera Efron
En sann berättelse om Natasja som blir såld som sexslav från Ryssland till Sverige. Som så många andra flickor blir hon lovad ett välavlönat jobb och tackar ivrigt ja. Har man sett filmen Lilja 4-ever så känner man igen mycket, men jag tycker att det bli ännu mer påtagligt när man läser det,ord för ord, i hennes egna berättelse. Ännu en bok som alla borde läsa.

>> Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors
En fantastisk bok som var en riktig streckläsare. Kadefors skriver så otroligt intressant. I den här boken får man följa de stora kontraster som finns här i världen. Vad händer när man blandar de rika med de fattiga? En väldigt tankeväckande bok som jag rekommenderar alla att läsa.

>> Lyckoformeln av Stefan Klein
En intressant bok där författaren Stefan Klein på ett lätt sätt förklarar hur vår hjärna fungerar i förhållande till känslor, tankar och händelser. Jag tyckte att boken var lite svår att komma in i, men den växte mer och mer hela tiden och idag är jag glad att jag läste den. Jag har fått mycket nya kunskaper och en helt annan förståelse för hur mycket vi faktiskt kan styra vårt liv genom att lära oss kontrollera våra tankar.

>> Rensa i röran med Feng shui
Alla borde läsa denna bok, oavsätt om man är intresserad av Feng shui eller inte. Att rensa i röran är nödvändigt i de flesta hem. Bort med alla osorterade papper, skräpfyllda lådor och saker som aldrig används. Vem mår inte bättre då?

Typiskt

Satan! Jag somnade på soffan i går och glömde därmed att ta min medicin! Klantarsel! Och här satt jag för bara nån dag sen och skröt om hur duktig jag är på att ta den nu sedan sänkningen. Man ska inte säga sånna saker! Det är nog lika bra att jag går upp och tar min medicin nu på en gång. Och sen ska jag bada och läsa Lyckoformeln, det var ett tag sen jag tog mig tid att läsa.

Maribelle

Efter denna dag mår jag mycket bättre. Har spenderat kvällen ute hos min kusin i Borsökna. Som jag skrev tidigare är hon beräknad att föda nu den 15:e (jag har dock tippat på den 23:e). Magen var så fin! Jag kände en liten rumpa och en fot som rörde sig där inne, men för det mesta verkade hon/han ligga och sova. Om det blir en flicka så ska hon heta Maribelle (jag är heeelt hundra på att det blir en flicka), så sött namn! Självklart kom min enorma barnlängtan fram så otroligt mycket när jag träffade henne. Åh gud, vad jag vill bli gravid! Tänk om saker och ting var lite annorlunda och det skulle passa in perfekt. Jag längtar till den dagen då jag kommer plussa.

Nu ska jag unna mig att krypa ner i soffan och titta på nya avsnitt av One Tree Hill och Gossip Girl. Älskar tisdagar när de nya avsnitten kommer!

Framsteg

Om 20 minuter kommer Danne hem från jobbet. Jag har fått mig själv i ordning, jag har städat köket och maten står i ugnen. Jag måste ändå se det som ett ganska stort framsteg. Efter vi har ätit ska jag se till att göra något utanför dessa väggar också. Antingen går jag ner på stan, eller så åker jag och hälsar på min jättegravida kusin (hon ska ha nu om två dagar) eller så gör jag något annat. Men något ska göras! Nu ska jag slänga på mig lite smink så att jag känner mig lite piggare och fräshare också!

"Love the life you live

Live the life you love"

Läste dessa kloka ord någonstans idag (kan inte komma på vart). På något sätt så fastnade orden i mitt huvud. Jag tycker att citatet säger så himla mycket om hur man borde leva. Man ska älska det liv man lever och man leva det liv man älskar, otroligt sant.

De senaste dagarna har jag varit alldeles för lat och inte fått ett skit gjort rent ut sagt. Jag vet inte varför jag blir så i perioder, men desto längre jag låter det gå desto svårare blir det att ta sig upp igen. Oftast brukar jag inte ta mig upp innan Danne blir riktigt irriterad på mig och i princip tvingar i gång mig. Men jag vill inte att det ska behöva gå så långt. I morgon ska jag göra allt jag kan för att komma igång av mig själv. Jag ska vägra att "lägga mig och vila" och jag ska vägra att titta på TV mitt på dagen. Jag ska göra något som får min dag att kännas lite mer meningsfull. Jag ska städa, plugga, gå ut och gå, hälsa på mor & far eller göra någonting annat av substans. Jag måste! Jag vill! Jag ska! Jag kan!

När Danne kommer hem från jobbet i morgon ska det vara städat här hemma och maten ska vara väl förberedd. Han ska inte komma hem och hitta mig i pyjamas med frukosten halväten framför mig i tv-soffan klockan fyra på eftermiddagen. Nej, nu får det vara nog. Ryck upp dig för fan Jenny! Ta dig i kragen och gör en föräldring! Den enda som kan förändra är du själv, ingen kan göra det åt dig!

Nu är klockan halv 5 på morgonen och jag borde sova, för länge sen. Men jag kan inte... jag vill inte... eller jag vill.. men ändå inte... varför inte?... Ja, i hör själva hur tankarna går i huvudet på mig. Ibland blir jag fan inte klok på mig själv!

"Min gamla trasiga mp3 går tiiiill...."

Dagens punkt på 365 saker du kan göra tyckte jag kändes lite olustig. Skriv ditt testamente löd punkten. Jag kan mycket väl förstå att människor som är goda för miljoner skriver sitt testamente tidigt, de kommer nästan garanterat ha massvis med pengar kvar även när de dör och de kan därmed se till att pengarna går dit de själva vill. Men att jag skulle skriva mitt testamente idag, vid 22 års ålder och utan några nämnvärt dyra ägodelar, känns bara obehagligt. Är inte det lite som att välkomna döden? Så känns det i alla fall för min del.
Det enda som jag gjort redan nu, i förebyggande syfte, är att anmäla mig till donationsregistret. Det känns som att det är en punkt som kommer bli stående för mig även om 50 år. Men at skriva ner att min TV ska skänkas till den och den, det är ju hemskt med tanke på livslängden på dagens elektronik och annat. Larv, det är vad jag tyckte om den punkten.

En kväll i TV-soffan

Bara för att jag skrev det inlägg som jag skrev igår så är jag deppig idag. Man ska aldrig säga för mycket. Skulle egentligen varit på möte på jouren just nu, men jag avstod. Jag kände att jag ville vara hemma helt enkelt. Så då är jag det.

Jag ska nog titta på Guldbaggegalan ikväll ändå. Det är ju faktiskt Johan Glans. Världens bästa Johan Glans! Även om jag inte hänger med i alla filmer som kan jag ju räkna med en hel del skratt ändå. Efter galan ska jag se Revolutionary Road som jag skrev om i förra inlägget (den med Kate Winslet och Leonardo Di Caprio). Axel hade sett den för ett tag sen och sa att den var en STOR besvikelse, men jag ska bilda mig en egen uppfattning.

Golden Globe-galan

I natt satt jag och tittade på Golden Globe-galan. Det var, precis som på den svenska guldbaggegalan, en hel del filmer som jag inte hade hört talats om tidigare. Fick upp ögonen för en hel del filmer som jag absolut måste se framöver. Mina tårar började spruta två gånger under galan. Första gången var när Heath Ledger fick pris för bästa biroll i The Dark Knight. Hyllningsapplåderna till den avlidne skådespelaren var långa och gav mig rysningar över hela kroppen och tacktalet som hölls för honom var väldigt gripande.

Andra gången som tårarna kom fram var när Kate Winslet fick pris för bästa skådespelerska i filmen Revolutionary Road där hon spelar mot Leonardo Di Caprio. Hennes tal var ärligt, hennes glädje var otroligt fint och hennes tårar var väldigt medryckande. Jag måste verkligen se till att se denna film så snart som möjligt! Kate är en fantastisk skådespelerska! Hon fick senare även pris för bästa biroll i filmen The Reader.

Jag hade gärna sett att Mamma Mia! hade fått ett pris, det är den faktiskt värd! Helst skulle jag ha sett att Meryl Streep hade vunnit sin nominering som bästa skådespelerska i drama-eller musikal-film.

Uppföljning mål 2009

Idag satt jag och funderade på vad glad jag har varit den senaste tiden. Allt har kännts mycket lättare än vad det brukar göra och jag har inte ens drabbats av PMS denna månad (jag brukar ha ett hemskt PMS-humör). I ett samtal med Tanketroll slog mig tanken att jag kanske vet vad detta beror på. Det sista målet på min lista för 2009 var att inte negativisera tillvaron. Ända sedan jag la till den punkten på listan har jag flera gånger hindrat mig själv när jag velat säga något negativt. Och det har gått mycket bättre än vad jag trodde det skulle gå. Jag har mer och mer även slutat tänka de negativa tankarna. Kan det vara den enkla anledingen som gjort att jag redan nu känner mig gladare över lag? Kan så små ändringar göra så stor skillnad? Ja, jag tror faktiskt att det kan vara så.
Jag utvecklas, sakta med säkert, till den människa jag vill vara. Jag gör framsteg, jag kommer någonstans och jag kan riktigt känna hur bra det får mig att må. Det här kommer att bli ett bra år, jag bara vet det!

Att bli mer hälsosam-målet går det väl inte sådär med, för även om jag kunde hålla PMS-humöret borta så fanns fortfarande PMS-suget efter godis kvar och jag var bara tvungen att köpa en godispåse. Shit happens!

Min närvaro jobbar jag på så mycket jag kan och jag tror att det också är lättare när jag mår bra. Så den senaste veckan har jag kännt mig mer närvarande än vad jag brukar. Jag har inte varit så mycket på helspänn som jag annarst är. Detta känner jag även av i rygg/nacke och i käkarna.

Danne och jag har haft ganska mycket tid tillsammans och vi har njutit av den och haft roligt. Vi har fått konstiga skrattryck på nätterna när vi ska sova. Legat och fnissat som små flickor åt både det ena och det andra. Härligt!

Läsningen fortsätter jag med för fullt, det har blivit min ständiga syssla i badet numera. Jag brukar även försöka läsa en stund innan jag somnar för att komma ner i varv lättare.

Det som jag måste erkänna att jag varit usel på är skolarbetet, jag måste verkligen bättra mig genast innan det går för långt och jag hamnar så där mycket efter igen. Det är bara så svårt att ta sig i kragen när det finns så mycket annat man vill göra hela tiden.

Medicinminskningen står i princip still. Jag vill vänta ett tag till med att minska medicinen ytterligare även om det har haft god effekt hittills. Jag känner att jag inte ska ha brottom utan ta det när det känns rätt och lägligt. Jag har inte missat att ta min medicin någon gång sedan minskningen, har varit extra noga i fall att svackorna skulle bli värre nu med lägre dos. Jag borde egentligen alltid ha varit så här noga och jag har inte heller missat så många gånger, men de där svackorna man får efteråt är aldrig roliga.

Jag har tittat runt lite efter ett extrajobb, men det verkar vara ganska tomt på dom nu i lågkonjukturen. Jag är glad att Danne fått stanna på sitt jobb och jag är glad att CSN finns. Snart ska jag nog ut på praktik med skolan igen, kanske kommer jag komma till mitt framtida jobb då?

Inhandling

Nu har jag samlat mina krafter i några timmar och ska strax åka till affären och handla frukt, Loka, pålägg och den efterlängtade godispåsen. Sen ska vi återgå till soffan igen och titta på film, godispåsen och jag. Det kommer förmodligen bli en sån där underbar dramakomedi som man egentligen inte alls behöver hänga med i handlingen. Bara en skön fördriva-tiden-film.

Bakisdag

Jag har halsbränna, är torr i halsen, har en lätt huvudvärk och känner mig allmänt irriterad. Alkoholen har sina baksidor. Idag vill jag inte veta av människor över huvud taget, hellst bara sitta ensam hemma framför TVn och inte göra någonting av nämnvärd vikt. Klockan är snart sju och jag har ännu inte ätit någon mat idag, illamåendet börjar komma. Känner inte att jag orkar laga mat och jag orkar heller inte ta mig ut och köpa någon mat. Ska kolla i frysen och se om vi har något hemma som lagar sig självt.

Jag är i alla fall så enormt nöjd med både fredagen och lördagen. Allt har varit riktigt, riktigt roligt hela tiden. Nu ska jag fortsätta med min bakisdag.

En godispåse skulle inte vara fel.

Festen!

Jag hade så otroligt roligt igår! Allt var bara så avslappnat och roligt. Vi blev ganska mycket folk till slut och alla verkade ha lika kul som jag. Vid 12-tiden lämnade vi vår lägenhet och gick ner till Sylvia för att dricka lite drinkar och fortsätta att vara sociala. Sedan var det efterfest hemma hos svågern min. Orkar inte dra alla detaljer, ni får se kvällen i bilder i stället:

Uppföljning Guldbaggegalan

Som ni kanske läste tidigare skrev jag ett inlägg om guldbaggegalan där jag beklagade mig över hur mycket, för allmänheten, okända filmer som är nominerade. En vänlig själv lämnade en länk i kommentarsfältet till denna blogg där en förklaring på detta fanns. Efter att ha läst det tycker jag det är ännu konstigare och funderar på om man ens ska se galan i år.

Hur roligt kan man egentligen ha med en webcam?

Gårdagen & Idag

Jag hade visst inte så mycket tid till att blogga igår. Var först nere på stan och shoppade en ny skjorta, ett halsband och små söta babykläder till min kusin som är beräknad nu till den 15e! Köpte flickkläder då jag bestämt mig för att det ska bli en flicka, i annat fall får det väl bli en väldigt söt pojke i klänning, haha! Sedan var jag hemma hos mor & far i några timmar och hälsade på och efter det var det tydligen bowling som stod på schemat igen. Vissa hade fått mersmak från senast! Det var jag, Danne, Axel, Hanna, Edin och Collin som spelade och vo hade riktigt roligt där med våra lagtävlingar som alla gick in i helhjärtat. Efter bowlingen följde Axel och Hanna med oss hem för lite filmkväll. Det blev Oceans 13 som vi tittade på, och den var faktiskt rätt så bra!

I morse stod väckarklockan på 08:00 och det var två väldigt trötta personer som försökte ta sig upp för att åka och pimpla. Ett samtal till pappa bara några minuter senare gav oss informationen att fisket var inställt på grund av att det blåste för mycket. Vi var ganska nöjda med att somna om igen.

Ikväll kommer en hel drös med vänner hem till oss för att förfesta lite innan vi går ut på krogen och dansar natten lång! Känner mig ganska sugen på det just nu och jag hoppas att känslan håller i sig. Vet dock att känslan 8 gånger av 10 försvinner när jag väl ska gå ner på krogen. Men jag är ändå hoppfull för kvällen!

Musikblogglek

1. Sätt din musik i MP3n eller i datorn på blanda.
2. Klicka på nästa knappen efter varje fråga.
3. Skriv titelnamnet på den låten som spelas som svar på frågan.
4. FUSKA INTE!!!

Mina frågor och svar:
1. Hur mår du idag? Sexy Love
2. Kommer du komma långt i livet? I'm Yours
3. Hur ser dina vänner dig? I remember you
4. Kommer du gifta dig? The way you look tonight
5. Vad är ditt livs theme-song? Pictures med Kid Rock & Sheryl Crow
6. Vad är ditt livs historia? I wanna grow old with you
7. Hur är skolan för dig? Everything I do I do it for you (ööööh...)
8. Hur kommer imorgon vara? Chariot (Är inte det en stridsvagn eller nåt?!)
9. Hur kan du komma framåt i livet? Truly Madly Deaply
10. Vad är det bästa med dina vänner? The greatest love of all
11. Vad finns i lager för nästa vecka? Eyes without a face (hallucinationer igen?!)
12. Vilken sång beskriver dig bäst? You're the inspiration (haha, of course I am)
13. Hur är det med ditt liv? I just called to say I love you
14. Vilken låt ska spelas på din begravning? I finally found someone med Bryan Adams
15. Hur ser världen på dig? Jag gråter inte mer
16. Kommer du ha ett lyckligt liv? Angels (jag väljer att tolka det på ett bra sätt)
17. Vad tycker dina vänner om dig? Our love is unconditional
18. Har du en mörk och djup hemlighet? I'll stand by you
19. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig? Bed of roses
20. Hur kan jag göra mig själv glad? She holds a key
21. Kommer jag någonsin ha barn? Easy (haha.. ja..)
22. Vilken låt beskriver den du är attraherad av? Please forgive me
23. Vad skulle du vilja säga till nästa generation? Let me love you
24. Vad är några tips till mig (3 kommande låtar)? Just died in your arms tonight, Cop stop, Your song
25. Hur kommer jag bli igenkänd? Lovelight

Jag det var lite roligt det här faktiskt. Lite som horoskop, man kan tolka allt på det sett man vill tolka det. Jag skickar vidare denna blogglek till Tanketroll & Malve!

Bloggar i fokus

Ibland skriver jag inlägg som jag senare väljer att inte publicera. Jag tittar på det jag skrivit och raderar det igen. Jag vet inte riktigt varför, men förmodligen är dom för ointressanta till och med för mig. Jag vill bara skriva för skrivandets skull, men jag har egentligen ingenting att säga. Vet inte varför jag gör så, men jag tycker att det är skönt att skriva. Det spelar egentligen ingen roll vad jag skriver så länge jag bara låter texten flöda. Det är sällan jag tänker igenom vad jag ska skriva innan jag sätter mig vid bloggen, jag bara öppnar ordkranen och låter allt flöda ut. Ibland kan det vara ganska intressanta saker som kommer utflödande och ibland kan jag till och med ge mig själv en tankeläsare när jag väl läser igenom vad jag skrivit. Men oftast är det bara massor av vardagssaker som in hjärna lyckas pruducera.

Jag satt nyss och tittade på Bloggportalen för att se vad alla människor skriver om där. Till min fövåning så är i princip alla bloggar på topplistan så kallade modebloggar. "Dagens outfit", "Dagens shoppingtips", "Dagens sminktips" and so on. Vad är det som gör alla dessa bloggar så intressanta? Är det inte bra mycket lättare att i så fall sätta sig på ett fik på stan om man vill veta vad folk har på sig? Man skulle ju garanterat hinna se fler olika "dagens outfit". Jag önskar att de bloggar där människor blottar sina innersta känslor skulle komma lite högre på topplistorna. De bloggar där folk delar med sig av dina drömmar, erfarenheter och livsöden. Bloggar där man faktiskt får ut någonting av att läsa. Jag säger inte att alla modebloggar är meningslösa och ointressanta, jag önskar bara att inte alla bloggar i fokus handlade om det. Det gör det så mycket svårare att hitta de här djupa och ärliga bloggarna som jag vill läsa. Men det kommer nog förbli så, att jag kommer få gräva djupt efter guldkornen även framöver.

"När det är självklart att målen inte kan nås, justera inte målen, justera handlingsstegen"

Sagt av Cunfucius

En svår utmaning

Jag fick en väldigt svår utmaning från Tanketroll som går ut på att jag ska skriva en lista på saker som jag tycker om med min kropp. En sjukt svår utmaning som känns lite olustig, men jag ska ge det ett försök:

• Formen på min näsa
• Mina naglar (när jag inte har bitit av dom)
• Den gyllenbruna färg som min hud får när jag solar
• Mina ögonfransar
• Mina bröst
• Min lena och mjuka hud
• Mina öron
• Mitt leende

Ja, det är svårt! Jag skickar vidare utmaningen till Kulans blogg, Maddelelicious och I en annan del av Oslo. Lycka till!

Ville inte vakna!

Hade inga hallucinationer i natt, tack och lov, men jag drömde massor av mysiga drömmar! Ni vet sånna där sköna drömmar som man inte vill sluta drömma. Jag vaknade flera gånger men valde att somna om för att få fortsätta drömma. Visst är det härligt när man kan välja att gå tillbaka in i samma dröm fast man vaknat?! I love it!

Idag ska dagen gå under rubriken städning och rengöring. Ska skura igenom lägenheten och tvätta alla kläder (tror vi har 6 maskiner ligger otvättat, kan det vara anledningen till att garderoben börjar bli tom?). Måste faktiskt kila ner till tvättstugan nu på en gång!

Konstiga drömmar

Det har varit en omtumlande dag idag med begravningen och alldeles för lite sömn. Nu i kväll har jag och Danne legat i soffan och tittat på Grammisgalan. Vi har varit sura på hur fel (enligt oss) det har röstats i både den ena och andra kategorin. Nu ligger han och sover, hans julledighet från jobbet är nu över och han ska upp som vanligt 6 i morgon bitti. Själv har jag nästan varit uppe i 24 timmar nu och börjar känna mig lite vimmelkantig. Men någonting i min kropp hindrar mig från att gå till sängs. Jag tror det är rädslan av att få samma dröm som jag hade igår natt.
I drömmen drömde jag att jag vaknade i min säng mitt i natten och hallucinerade. Jag såg olika varelser överallt i rummet och i drömmen trodde jag verkligen att det var verkligt. Jag försökte hålla för mina ögon samtidigt som jag sa till Danne om och om igen att jag såg massa konstiga saker. När jag vaknade till slut visste jag inte om jag drömt eller om jag haft ett psykiskt sammanbrott. Nu försöker jag utgå ifrån att det var en dröm, det måste väl ha varit en dröm?! Varför rör man till det så mycket att man drömmer att man drömmer att man vaknar? Sjukt förvirrande.

För övrigt så har jag fått tillbaka min kreativitetsklåda igen. Jag måste fotografera, måla, scrapbooka eller göra något annat sjukt kreativt. På lördag ska hela min familj plus en del av mian och Dannes vänner ut till en sjö och pimpla. Då ska jag ta massor av vackra fotografier på det fina landskapet över isen och snön. Hoppas att solen skiner också så blir det extra fina bilder. Jag vill ha en digital systemkamera, någon som har 5000 över att skänka till en fattig student? Nej, jag tänkte väl inte det...
Det ska bli sjukt mysigt på lördag. Varm choklad och smörgåsar, lager på lager med kläder och den ständiga tävlingen om vem som får störst och flest fiskar. Jag hade tänkt att ta min första seger då! Senare på kvällen skulle eventuellt jag, Danne och några vänner käka middag och sedan gå ut på krogen. Det kan ju bli en toppendag! :)

"Ett mål utan en plan är bara en önskan."

Sagt av: Larry Elder

Grammisgalan

Ikväll är det Grammisgalan, jag brukar titta på det varje år och varje år brukar jag även bestämma mig för att inte se det nästa år. Ikväll ska jag titta som vanligt. Satt just och tittade in alla nominerade och blev lika förvirrad som vanligt. Är jag så dålig på att följa med i musiken som det verkar? Jag känner inte igen hälften av artisterna! Å andra sidan är jag väldigt dålig på att veta vad grupper och artister heter även om jag kan deras låtar. Den helt klart roligaste kategorin måste vara Årets barnskiva, kolla bara in alla dessa namn:

• Kungliga Filharmonikerna med albumet Sånger ur Majas alfabet
• Bröderna Knäck med albumet Meka med Knäck ett
• Longkalsong med albumbet Djur på svenska
• Tarzan & Banarne med albumet Swingtajm!

Det låter mer som en parodi på hela Grammisgalan! Så förmodligen kommer dom väl inte visa det priset på TVn, men roligt det är det! Man kan riktigt se hur de högt uppsatta inom musikbranchen sitter i ett stelt rum och lyssnar på Bröderna Knäck för att senare ha en lång och djup diskussion om vilket budskap skivan faktiskt försöker förmedla. Oh my...

Kockfasoner

Jag fortsätter mitt duktiga matlagande, andra dagen i rad (wow)! Inga halvfabrikat här inte! Idag serveras Kyckling- och currygryta á la moi! Hoppas det ska smaka lika gott som det doftar!

Bildbevis av mina hemmafrutakter

Begravningen

Klockan närmar sig halv tre och jag har redan varit vaken i 12 timmar, ja herregud vilka sömnstörningar jag får så fort det är något utöver det normala. Eller jag har väl i och för sig alltid lite utav sömnstörningar, men de brukar vara mer självvalda annars. Kom nyss hem från begravningen. Den var vacker, innehöll massor av kärlek och var tårfylld. Vill inte gå in på massa detaljer här i bloggen, men det var stundvis väldigt smärtsamt. Det är skönt att det är över nu... Den där begravningen har legat som en tyngd på allas axlar ända sedan innan jul.

Vila i frid morfar Harry.
Sov gott, som det så vackert stod skrivet på din kista.

Terapi-forum

Jag har tidigare sågat sidan SPS av den anledning som Tanketroll skriver om här, när hon nu tog upp ämnet igen tänkte jag titta om jag kunde hitta någon alternativ sida som var bättre. Jag hittade då http://www.terapisnack.se/. Där kan man diskutera, fråga och läsa om alla möjliga olika problem. Det kan var allt från fobier för hundar till svår panikångest, psykopati eller ADHD. Ja, allt som man kan gå i terapi för helt enkelt. Jag tror att den sidan kan hålla sig mycket bättre inom ramarna för vad som är rimligt då den drivs av riktiga psykologer och terapeuter som kan ge "expertråd". Man kan självklart även diskutera och prata med andra drabbade personer. Har inte hunnit kolla upp sidan så himla mycket, men den verkar vara väldigt bra! Ska titta in sidan lite mer någon dag när jag känner att jag har mer motivation.

Begravning..

Jag är lite orolig nu inför begravningen som är om lite mer än 4 timmar. Det jag är orolig över är nog mer min reaktion i kyrkan. De senaste gångerna jag varit i kyrkan har varit på bröllop och jag har inte haft en möjlighet att hålla tillbaka tårarna. Så fort orgeln börjat spela så har tårarna börjat spruta. Och det har verkligen varit så att de har sputat, inte en tyst stilla tår som rinner ner längst kinden här inte. Vet inte vad det beror på, men jag tror att det är för att jag alltid är så nära mina känslor nu för tiden. Idag är det en begravning, då är det mer accepterat att gråta rätt ut, men jag kan inte göra det idag. Idag måste mina tårar vara små och tysta. Jag är där för att stötta Daniel som förlorat sin älskade morfar, jag vet hur tungt han tycker att det är... Och jag vill stötta Birgitta som förlorat sin pappa och jag vill stötta mormor Stina som förlorat sin man. Jag vill vara stark idag. Jag vill vara axeln att luta sig mot. Sen kan jag låsa in mig i badrummet när jag kommer hem och bryta ihop för mig själv, men idag ska jag försöka att blockera mina känslor. Något som jag i flera år försäkt att inte göra. Men jag känner att jag måste stänga av hela känslosystemet idag för att orka med, bara för några timmar. Vet jag fortfarande hur man gör?

Jag har bara varit på en begravning tidigare, min mormors. Då svalde jag alla tårar jag hade inom mig. Kan än idag komma ihåg hur det riktigt värkte i halsen för att jag bara svalde och svalde alla känslor. Jag ville inte gråta för min mammas skull. Jag ville att hon skulle få vara fullt närvarande under begravningen utan att sitta och oroa sig över att jag satt och grät. Jag tror faktiskt det var första gången som jag på riktigt stängde av mitt känslosystem. Det fungerade ju, så därför kom det att hända så många gånger mer sen när jobbiga saker hände. Jag kommer inte ihåg hela min mormors begravning egentligen, det är mer som att jag har bilder i huvudet av den. Och jag kommer mer ihåg hur mina tankar gick än vad som faktiskt hände där inne i kyrkan.

Min mormor var väldigt sjuk den sista tiden, i cancer. Jag kommer ihåg sista gången jag träffade henne, på sjukhuset... jag vågade inte prata med henne och jag klarade inte av att se henne så dålig och valde istället att lämna sjukhussalen. Jag kommer ihåg att mamma blev arg på mig för att jag inte pratat med mormor, men jag kunde bara inte.
Några dagar senare hade min mormor bett en sköterska om att få röka en cigarett. Mormor kunde knappt röra sig vid det här tillfället och sköterskan körde in henne i sin säng in i ett rökrum. Hon tände hennes cigarett, och gick därifrån. Vad som hände sedan är inte riktigt klart, men förmodligen tappade mormor cigaretten och kunde inte få upp den igen. När brandkåren kom stod det en meter höga lågor från hela sängen. Mormor överlevde. Hon dog dock några dagar senare av sina skador... Hon skulle ha gått bort inom kort i alla fall av sin cancersjukdom, men det som hände henne.... det är hemskt.
När jag satt där i kyrkan på begravningen fick jag hela tiden bilder i huvudet på hur hennes kropp såg ut där i kistan. Dessa bilder kan än idag komma upp i mitt huvud. Jag har ingen aning om hur hon var efter branden, och jag tror inte jag vill veta heller. Jag vill minnas min mormor som den underbara människa hon var. Jag vill minnas henne som den som köpte lakritspipor till mig innan maten när jag var liten fast hon inte fick, jag vill minnas hennes hesa skratt, jag vill minnas hennes kramar hon alltid gav mig... Jag vill minnas henne som världens bästa mormor, precis som hon var! Och hon älskade mig över allt annat, precis som jag älskade henne...

Dreamhouse it is

Inom loppet av en halvtimme har våra planer ändrats drastiskt, kanske var det moset som gjorde det? Vi struntar i bion och tar en kväll hemma i soffan istället. Filmen Drömkåken går ju på TV4 kl 21, och den är ju bara så klockren! Björn Skifs och Susanne Reuter i en och samma fantastiska film. Visserligen har vi filmen på DVD, men det är ändå lite roligare att se filmerna när dom går på TV, hur kommer det sig? Reklamen är ju ett stort störande moment, men ändå kan jag föredra att ha det så än att slänga in filmen i DVD-spelaren.

I morgon är det begravning av Dannes morfar.. Tungt.. Jag har förnekat det så länge som möjligt men nu känner jag hur oron börjar fylla min kropp. Men jag ska försöka att tänka på annat, ingen idé att gå igenom de där hemska känslorna massor av gånger. Det får räcka med imorgon.

Potatismos & Bio

Jag har för första gången i mitt liv gjort egen potatismos (pinsamt, jag vet). Väldigt konstigt med tanke på att jag aldrig någonsin fått pulvermos hemma hos mamma och pappa. Men det är ren lathet faktiskt, men från och med nu är det ändring på det! Nu ska maten lagas ordentligt! Har inte smakat på det än, fisken är fortfarande i ugnen. Men jag vet att det är godare än det där äckliga pulvermostjafset.

Ikväll är det bio som står på schemat igen. Vi ska gå på Allt flyter av Måns Herngren och vi känner för att se något lättsamt, eller så ska vi se Changeling av Clint Eastwood om vi känner för något spännande. Den sistnämnda har dock Angelina Jolie i huvudrollen och jag har lite svårt för henne i filmer. Men kanske ändras den åsikten idag, vem vet!

Datafingret i fara!

Höll på att röja lägenheten och städa bort alla julsaker när jag skar mig i fingret så det sprutade blod. Det var den jäkla julstjärnan vi hade i somrummet som gav mig ett djupt sår i mitt datafinger (det som jag styr laptopen med alltså). Stjärnan är jord av någon form av metall och kanterna är visst väldigt vassa, bra att veta till nästa år!
För några år sedan hade jag garanterat svimmat när jag såg att blod forsa ner över handen, men efter att ha jobbat inom vårdet och gjort nästan hela undersköterskeutbildningen kunde jag hantera det riktigt bra. Lite kallsvettig blev jag, men inte mer än att jag kunde lägga om såret själv.
Anledningen till att mina fingar är extra känsliga är för en skada jag fick när jag var 8 år. Jag skulle dela på ett äpple med en kniv och hade fingret under äpplet. Ja, där rök hela fingertoppen som senare fick sys tillbaka. Ända sedan dess är jag extra känslig över mina fingrar, det tog många år innan jag tog i en kniv igen. Och istället går jag och skär mig på en JULSTJÄRNA?! Ja, herregud..