Jaha så var klockan strax 02:30 och här lyser det än. Borde ta mig upp till sängen, men det känns alldeles för jobbigt att stänga av dator och TV, släcka alla lampor, tvätta bort smink, borsta tänderna och klä om. Funderar istället på att i skita i allt nämnt och istället lägga mig raklång här på soffan och dra en filt över mig. Men jag vet att jag kommer att ångra mig när jag vaknar med nackspärr.

Har nyss suttit och pratat med en kompis som ska ha barn nu i maj. Helt underbart.. gud så jag längtar till det är jag som står där med en mage i vädret som innehåller det vackraste på denna jord. Men jag tror att det kommer dröja många år innan Danne kommer till den plats då han känner att han vill bli pappa.. min största rädsla ligger i att han aldrig kommer komma till den punkten. För finns det egentligen någon perfekt punkt att komma till? Är det inte så att man växer in i känslan? Det är ganska jobbigt att inte veta.. jag skulle vilja ha ett datum, eller åtminstonde ett årtal att längta till. Men det fungerar ju inte riktigt så. Jag får drömma vidare om min lilla bebbe till den dagen kommer helt enkelt. Drömma, längta och hoppas.

Saknar!

Lilla Eddie

Idag fick jag träffa min älskade kusin med man och barn :) Det var nog världens sötaste lilla pojke! Otroligt gullig... Hon kommer bli världens bästa mamma!

Välkommen till världen

Kl 16:15 idag tittade mitt lilla kusinbarn ut. Det blev en liten Eddie! Han var 51 cm och vägde 3245 gram. Gud vilken underbar liten varelse han såg ut att vara på bilden jag fick. Välkommen till världen lilla söta Eddie!

Oväntade vändningar

Dagen fick en lite oväntad vändning. Istället för möte på skolan blev det till att åka till förlossningen med älskade kusinen. Hon har gått 11 dagar över tiden och är väldigt otålig. Nu har hon haft kostiga hugg i magen som gjorde att de ville att hon skulle komma upp. Och eftersom hennes man var på jobbet så fick jag äran att följa med. Efter att ha gjort en kurva på barnets hjärtslag och en gynundersökning kunde de konstatera att livmodertappen inte ens var mogen. Inte speciellt populär information kan jag säga :)

Och jourmötet ikväll är inställt och utbytt mot lite bowling-träning med Axel och Per. I kommande helg ska vi nämnligen ha en bowlingturnering uppdelade i de olika paren (jag&Danne, Per&Ida, Axel&Hanna). Vinsten i turneringen är dubbelsängen på Herrfallet över alla hjärtans dag, de två förlorande paren får alltså sova i våningssäng!! Vi måste vinna, så därför ska det nu iväg och tränas!

Längtan..

Jag längtar så otroligt efter den dag då Danne vill ha barn. Det går inte och förstå hur gärna jag vill ha barn nu! Jag skulle ge upp allt annat om jag bara fick bli mamma. Det finns inget som jag önskar mer på denna jord. Ingenting. Jag vill bära på mitt barn i nio månader och sedan vill jag älska mitt barn gränslöst resten av mitt liv. Jag vill hålla det lilla knytet i min famn och ge den all den kärlek jag har. Varför vill han inte? Varför har han inte samma längtan som jag? Hur kan man inte ha denna längtan i sig? Min längtan blir knappast mindre när alla omkring mig blir gravida och skaffar barn hela tiden. Ibland blir jag så frustrerad inombords att jag bara vill skrika rätt ut. Jag trodde aldrig att man kunde känna så här starkt inför någonting. Det är en helt sjukt mäktig känsla där hela min kropp och själ bara skriker efter att få bli gravid.

Jag önskar... åh vad jag önskar..

Maribelle

Efter denna dag mår jag mycket bättre. Har spenderat kvällen ute hos min kusin i Borsökna. Som jag skrev tidigare är hon beräknad att föda nu den 15:e (jag har dock tippat på den 23:e). Magen var så fin! Jag kände en liten rumpa och en fot som rörde sig där inne, men för det mesta verkade hon/han ligga och sova. Om det blir en flicka så ska hon heta Maribelle (jag är heeelt hundra på att det blir en flicka), så sött namn! Självklart kom min enorma barnlängtan fram så otroligt mycket när jag träffade henne. Åh gud, vad jag vill bli gravid! Tänk om saker och ting var lite annorlunda och det skulle passa in perfekt. Jag längtar till den dagen då jag kommer plussa.

Nu ska jag unna mig att krypa ner i soffan och titta på nya avsnitt av One Tree Hill och Gossip Girl. Älskar tisdagar när de nya avsnitten kommer!

Tomrum i själen?

Jag satt just i en diskussion med en vän som handlade om längtan efter barn. Det var en bra diskussion som väckte mycket tankar i mig. Jag har, som bekant för mina gamla bloggläsare, en enorm längtan efter att få barn. Ibland kan jag längta så det värker i hela kroppen. Jag ser det som meningen med livet, som min mening med mitt liv. Jag fick frågan om jag känner mig redo, om jag är klar med mig själv. Jag kände ingen tvekan när jag svarade ja på den första frågan, och klar med sig själv.. blir man någonsin det? Sen kom de ord som väckt mest funderingar i min lilla hjärna: "Är du säker på att det är en längtan efter barn och inte en längtan efter att fylla ett tomrum i din själ?". Jag blev lite ställd, kunde det vara så? Att jag saknade något och att barn har fått tagit den platsen?

Nu, en stund senare, har jag tänkt om... Har inte alla människor ett tomrum i själen innan de får sina barn? Fyller inte barnen upp en plats i själen som ingenting annat kan fylla?

Ja, jag har nog en tom plats i min själ... och den platsen sparar jag till mina framtida barn. Med detta säger jag inte att min själ är komplett bara man år barn, för det tror jag aldrig att den kan bli. Jag tror alltid att saker kan förändras till det bättre, ingenting är för evigt perfekt, även om det kan kännas så för stunden. Men kan denna enorma längtan vara en symbol för något annat? Jag kan bara inte tro det. Jag vill inte tro det.

Känslosvall

Min kropp är översvämmad med känslor. Vet inte vad det är riktigt, jag blir så här konstig ibland.. Känns ungefär som när man har PMS fast tio gånger värre. Kan gå från att skratta till att gråta på bara minuten. Missade medicinen i helgen, antar att det beror på det. Då brukar känslorna balla ur en del.

Min älskade kusin är i alla fall gravid. Är SÅ glad för hennes skull. Det var inte länge sedan hon fick beskedet att hon kanske aldrig skulle kunna få egna barn. Hoppas att allt går bra nu bara, hon är fortfarande inne i den mer osäkra perioden.
Åååh, jag önskar så innerligt att jag också var gravid! Gud vad jag längtar...

Babyshopping

Dagen ska spenderas på stan med Sofia, vi ska fika och leta kläder till hennes bebis som kommer vilken dag som helst :) pojk-kläder!

Eltar

Har haft långa diskussioner med Danne idag. Vi står på olika plan för första gången. Vill helt olika saker. Jag vill starta familj medan han vill fortsätta att leva som vi gör. Visst är vi unga.. det kan jag inte säga någonting om. Men jag har alltid vetat att jag kommer slå mig ner tidigt. Och nu infinner sig bara den där rädslan av att han inte ska få den känslan på många år. Han kanske vill skaffa barn först när han blir 30? Det skrämmer mig.
Men självklart vill inte jag ha barn med någon som inte själv är redo. Men det finns ingen annan människa på denna jord som jag tror skulle bli en bättre pappa än han.. Han är så fin med barn, och dem älskar honom!
Det är så svårt. Hur hanterar man dessa situationer? Danne kan ju se glädjen i ögonen på mig när jag pratar om det och hur ledsen jag blir när inte han känner ens i närheten av samma sak. Och jag ser hur förtvivlad han blir när han inte vet vad han ska säga till mig...

"Måste du ha så brottom?", den kommentaren vill jag helst radera från svenska ordböckerna. Måste alla säga så? Hur kan ni veta hur jag känner? Det är mitt och Dannes liv - våra val.

Jag ska försöka att lägga det på is ett tag så att Danne får chans att fundera i lugn och ro. Ska försöka, men det är svårt.. Jag vet inte vad det är.. Känns som att varenda liten hormon i kroppen skriker efter det. Skönt i alla fall att jag vet vart tomhetskänslan kommer ifrån nu. Har saknat något så länge men inte vetat vad.

...Hoppas att jag inte måste sakna så himla länge till...

Bebis-abstinens

Jag drömde att jag promenerade längst gågatan nere på stan. Och var jag än gick så mötte jag gamla tjejkompisar jag inte pratat med på år och dar. Alla hade en barnvagn med sina bebisar i. Alla hade barn, utom jag. Jag var så avundsjuk på alla dessa mammor med alla dessa små gullungar. Antar att man inte måste vara mycket till tolk för att förstå den drömmen.
Tänk om Danne delade min önskan.. om han också ville...
Om inte vi hade gjort abort förut så hade vi haft en liten på över ett år just nu. Men det var totalt fel tidpunkt och situation - jag kan inte ångra det. Som jag mådde då hade det inte fungerat. Not at all.
Tänk de där små små små fötterna och händerna. Doften av en nyfödd bebis. De söta jollrande ljuden från en nyvaken bebis.. snacka om att jag har bebis-abstinens nu... och det blir bara värre och värre för var dag!

Barn-längtan

Jag har en otrolig längtan efter barn. Vill ha, vill ha, vill ha.

Fördelar:
- Första skrattet, första leendet, första steget... första allt!
- Mysfaktor 10 - Bli mamma (meningen med livet, enligt mig)
- Köpa barnkläder, leksaker, nappar, barnvagn.. etc.
- Mysiga vagnpromenader
- Få en egen familj
- Ung mamma

Nackdelar:
- Sömnbrist
- Någon mer att hela tiden ta hänsyn till i typ 18 år framåt
- Kan nog gå en på nerverna en hel del

Problem:
- Måste sluta äta min medicin först
- Danne tycker att det är för tidigt

Min åsikt:
Längtar så att jag håller på att spricka. Kan inte berga mig till jag har någon som ligger och sparkar i magen på mig. Kan inte tänka mig en bättre pappa än Daniel, så jag får väl vänta ett tag till... Ska i alla fall diskutera min medicin med läkaren snart. Tänk om jga måste äta den i flera år till och inte kan skaffa barn? Panik!
Självklart väger fördelarna upp alla nackdelar och det finns 1000 till fördelar som inte står med här uppe, och säkerliget ett antal nackdelar också. Men det känns så rätt, det måste ända vara det viktiga..