Tankar om packningsproceduren

Att det ska vara jobbigt att flytta visste jag, men att det var SÅ HÄR jobbigt hade jag fasiken ingen aning om. Jag packar, packar, packar och packar... hur mycket saker kan två personer ha egentligen?
Vi kommer få slita som svin här hemma i helgen om vi ska få någon form av struktur på det hela. Och vi kommer få bära halvt ihjäl oss på måndag när allt ska bäras. Inte nog med att vi har soffor som väger ton (alla som var med och bar upp dom har sagt att dom kan hjälpa oss med vad som hest, men dom rör inte sofforna). Så är det att bo på tredje våningen utan hiss.
Imorgon ska jag tvätta så vi slipper släpa med oss en massa smutstvätt i alla fall.

Det jobbiga när man packar är inte att få ner alla saker i kartonger. Det jobbiga är vart man gör av alla saker som inte riktigt hör hemma i någon av kartongerna. Alla dumma skitsaker som man sparar på fast man inte behöver dom. Det är dom saker som man flyttar omkring på hela tiden under packningsproceduren och som i slutändan ligger kvar när allt är packat. Då öser man ner dom i övrigt-kartonger och sen kommer man aldrig någonsin orka packa upp dom igen. Ändå är dessa saker för svåra att kasta bort, varför?! Saker som just nu är på omflyttning i lägenheten är massa olika inredningstidningar, paketinslagningsgrejer, pappersblock and so on...

Hur långt inlägg kan man egentligen skriva om flytt-packning? Nu får jag ge mig.