Caroline

Caroline är nog den galnaste, knäppaste, gladaste, snällaste och mest underbara människa jag någonsin träffat. Vi har inte kännt varandra speciellt länge även om våra familjer umgåtts sedan vi sprang omkring i blöjor. Men det spelar ingen roll, det känns som att jag kännt henne hur länge som helst. Vi är så sjukt lika på många plan och totalt jätteolika på andra. Kanske är det den kontrasten som gör att jag tycker om henne så mycket. Önskar att hon kunde se själv hur fantastisk hon är.

Nu har hon flyttat till Oslo för att jobba. Jag är otroligt glad för hennes skull att hon löst det med jobb och sånt så fort, men jag är också sjukt ledsen att hon är så långt borta. Vet inte riktigt varför jag reagerat så starkt, men det är något visst med den tjejen. Hon kan få världens gråaste och tråkigaste dag att bli hur rolig som helst bara genom att kliva in genom dörren. Hon gör mig glad helt enkelt. Så mycket som jag skrattar tillsammans med henne har jag inte gjort på länge.
Kanske är jag bara rädd att förlora det nu när hon flyttat. Eftersom vi inte kännt varandra så länge kanske man lätt glider ifrån varandra?

Hoppas jag har fel. Caroline vill jag alltid ha med i mitt liv. Det finns få människor som sprider så mycket positiv energi som hon.