Kvinnomisshandel

I morgon ska jag på en föreläsning av kvinnojouren Moa på Komvux. Det ska bli sjukt intressant eftersom det är frågor som engagerar mig djupt, förmodligen för att jag varit drabbad själv. Det är dom som jobbar på jouren som ska berätta om verksamheten och det ska även komma kvinnor som varit utsatta och berätta om vad dom varit med om.
Många männsikor här i världen vet alldeles för lite om kvinnomisshandel och hur vanligt det faktiskt är, både fysiskt och psykiskt. Många gånger tror jag att den psykiska misshandeln är mycket värre än den fysiska. Blir man slagen så varar det för stunden, men psykisk terror är ofta konstant och kan bryta ner människor totalt.
Det jag varit utsatt för är till största del psykisk misshandel. Total manipulation och fullständigt okontroll över mig själv och mitt liv. Jag var drabbad under två års tid och lyckligtvis kom jag ur förhållandet och kunde efter ett par års terapi och medicinering lämna det bakom mig. Men alla är inte så lyckligt lottade, tyvärr.

Om du misstänker att någon i din närhet är drabbad så tveka inte att agera. Förmodligen kommer personen att förneka det totalt (förmodligen för att hon inte själv inser hur fel det är att behöva leva så), men någonstans kanske du ändå får henne att tänka till och ifrågasätta sin situation. Precis så var det för mig. Jag blev förbannad på alla som klagade på mitt förhållande och trodde det var mig det var fel på, att jag förtjänade att bli behandlad så. Det var först ett halvår efter att jag hade lämnat mitt förhållande som jag förstod att det var därför jag hamnat i en depression. I själva verket lämnade jag inte honom för hur han behandlade mig utan för att jag själv mådde så dåligt att jag inte orkade träffa någon. När jag insåg vad som drabbat mig, det var då min panikångest kom. Jag började bearbeta allt jag varit med om.

Det var en lång resa jag fick göra och det var många saker jag fick omprioritera i mitt liv. Jag kunde till exempel inte gå ut gymnasiet och ta studenten med min klass på grund av det.
Så om du så bara anar minsta lilla att någon är utsatt, prata med personen! Gör vad Du kan för att rädda situationen, tänk om det var du som var drabbad...