Ibland läser man sånt som bara hugger tag i ens hjärta på en gång. Saker som man hellre önskar att någon kunde ha sagt till en direkt utan att gå en massa omvägar. Förmodligen kommer det även förnekas när man konfronterar personen, därför känns det inte ens värt. Det värsta är bara när det är en person som man tycker otroligt mycket om. En person som i alla fall jag skulle prioritera högt min min "lista". Människor växer upp och tiden finns inte alltid där, även om tankarna gör det.
...och kvar på hjärtat finns ett litet litet ärr...
måndag 31 mars 2008
Besviken
Upplagd av Jenny kl 19:13
Etiketter: Familj/Vänner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
vadå? inte vara så kryptisk ju!
Skicka en kommentar