Caroline

Caroline är nog den galnaste, knäppaste, gladaste, snällaste och mest underbara människa jag någonsin träffat. Vi har inte kännt varandra speciellt länge även om våra familjer umgåtts sedan vi sprang omkring i blöjor. Men det spelar ingen roll, det känns som att jag kännt henne hur länge som helst. Vi är så sjukt lika på många plan och totalt jätteolika på andra. Kanske är det den kontrasten som gör att jag tycker om henne så mycket. Önskar att hon kunde se själv hur fantastisk hon är.

Nu har hon flyttat till Oslo för att jobba. Jag är otroligt glad för hennes skull att hon löst det med jobb och sånt så fort, men jag är också sjukt ledsen att hon är så långt borta. Vet inte riktigt varför jag reagerat så starkt, men det är något visst med den tjejen. Hon kan få världens gråaste och tråkigaste dag att bli hur rolig som helst bara genom att kliva in genom dörren. Hon gör mig glad helt enkelt. Så mycket som jag skrattar tillsammans med henne har jag inte gjort på länge.
Kanske är jag bara rädd att förlora det nu när hon flyttat. Eftersom vi inte kännt varandra så länge kanske man lätt glider ifrån varandra?

Hoppas jag har fel. Caroline vill jag alltid ha med i mitt liv. Det finns få människor som sprider så mycket positiv energi som hon.

Bulgarien-resan i bilder

Förklaring

Efter återkommande frågor om varför denna bloggdöd plötsligt infunnit sig känner jag att jag ska komma med en förklaring.
Jag har haft några riktigt tuffa månader bakom mig. Ett förhållande som varit på bristningsgränsen, jag har förlorat mitt älskade jobb och en förlust av en väldigt nära vän. Detta har tillsammans gjort att bloggen inte direkt har varit intressant. Varför skriva när man bara har tråkigheter att skriva om? Ibland kan det vara skönt att skriva av sig, men inte under denna period.

Mitt förhållande har stabiliserat sig, tack och lov.
Mitt jobb har jag gråtigt färdigt över.
Och min "vän". Jag har helt enkelt accepterat att det inte var en riktig vän.

Att ta sig dit jag är idag hade aldrig gått utan Caroline. Vi mådde båda skit och kände att vi inte orkade med mer. Några groggar senare hade vi bokat en resa, och 14 timmar efter det stod vi på arlanda med packade resväskor och undrade hur i helvete vi hamnat där. Men det var nog den bästa impuls jag någonsin fått i hela mitt liv. Jag är så glada att vi följde den.

Vi spenderade en vecka i Bulgarien med fantastiskt väder, god mat, mycket skratt och massor av minnesvärda upplevelser. Vi lämnade allt jobbigt hemma och bara samlade på oss en massa ny energi.

Sedan jag kom hem förra veckan har allt sett annorlunda ut, lite ljusare. Jag har bestämt mig för att lägga min tid på skolan och bara försöka må bra. Livet är för kort för att hålla på och gräma sig över saker man ändå inte kan göra något åt.

Så, nu vet ni varför bloggdöden infann sig här. Kanske är detta början på en återuppståndelse?

Michael Jackson - Heal The World

Snor, bara massor utav snor!

I söndags gick jag min sista dag på sommarvikariatet. Måndag morgon vaknade jag med grymt ont i hals och huvud. Det har verkligen legat och väntat på att bryta ut, och så fort en ledig stund kom så tog bakterierna över min kropp. Idag hade det halsonda övergått till århundrades förkylning. Har snytit mig så många gånger att jag har skavsår i näsan! Två toalettrullar har spenderats, bara idag! Helt sjukt hur kroppen hinner producera så mycket äckligt på en dag.

På fredag kommer tre arbetskamrater över hit. Vi ska ha kräftskivemys! Ska bli så roligt!! Hoppas jag är bättre imorgon så jag kan följa med när allt ska inhandlas.

Jobba, äta, sova...

Ja, så ser mina dagar ut för tillfället. Men nu är jag ledig idag och imorgon, lyx!! Ska umgås med älsklingen idag på dagen, vi ska hämta ett bord vi köpt på Mio Möbler. Sen ikväll så kommen Linan över, vi ska käka gott, ha trevligt och planera en "utflykt" framöver.
Just nu sitter jag och tittar på OS i väntan på att Danne ska vakna så man kan städa av lite där uppe. Han jobbar natt denna vecka..

Ser fram emot en trevlig kväll!

Vart ska jag börja?

Det har varit omtumlande veckor, minst sagt. På både gott och ont. Vill inte gå in på några detaljer men kan ju säga att väldigt många nya faser har startat i mitt liv just nu. Huvudfasen av dessa faser måste nog vara Personlig Utveckling. Jag har tänkt väldigt mycket och dragit en hel del slutsatser. De senaste månaderna har inte jag varit lycklig, jag har inte mått bra över huvud taget. Det är ingenting jag kan skylla på någon annan än mig själv. Ett satans ekorrhjul av negativa tankar som bara snurrar vidare och vidare. Jag är glad att någon stack in en käpp i hjulet så det slutade snurra. Nu ska jag bara se till att bryta det där hjulet mitt itu och slänga in det i brasan också. Lättare sagt än gjort kanske. Men jag känner mig mer motiverad än på länge.

I morse kom jag och älsklingen hem från en veckas underbar semester i Danmark. Den var välbehövd och väldigt uppskattad. Energimätarna som slagit i botten är nu uppladdade igen. Nya krafter, nya tag.

Fuck this

Nu lämnar vi det gamla bakom oss. Skiter i allt och börjar om från början.

Lonely, I am so lonely...

Är inte lika illamående idag som jag var igår. Men ångesten finns kvar. Försökte få komma till en läkare idag, men tydligen så fanns det inga tider förän på måndag...
Det jobbigaste är nog att jag märker hur trött Danne blir på mig när jag mår så här dåligt. Jag behöver inte säga något eller gnälla över hur jag mår, han blir trött på att se mitt kroppsspråk. Till viss del kan jag förstå honom. Men till en annan del så blir jag ledsen och besviken. Han visste när han träffade mig att jag led av ångest i perioder så jag anser inte att jag ska behöva gå och ha extra mycket ångest över att inte få ångest i hans närvaro. Det känns konstigt att för första gången under vårt förhållande inte känna att jag har hans stöd... men ja.. det löser sig väl det med.
Känner mig ensammast i världen för tillfället. Hemsk känsla.

Fan!

Fick en ångestattack på jobbet idag. Fan vad hemskt det är. Åkte hem till mamma och la mig i hennes säng... alla dumma katastroftankar kom genast tillbaka och oron ska vi inte tala om. Var nog över ett år sedan jag kände av ångesten så starkt som jag gjorde idag. Det var skrämmande. Jag är fortfarande skakis och kan inte sova... Ska se till att åka och träffa min läkare imorgon. Har kännt ett bra tag att något varit på gång nu och så här pallar jag inte att ha det. Kanske måste dosen på min medicin ändras eller något...
Fan va ledsen jag blir!! Och så tycker jag så synd om Danne, han har fått stå ut med tillräckligt av det här han också. Vill bara ge mig själv en regäl jävla smäll, lite stryk så min kropp kan tänka på nån annan smärta än ångesten. Men nej, det är ju ingen bra idé trotts allt.

Jag bara MÅSTE må bra när vi åker till Danmark nästa vecka. Vi behöver semester tillsammans. Komma bort från all skit och se lite nya väggar och få lite nya intryck. Bara bry oss om varandra och vara lyckliga. Ingen ångest så långt ögonen når...