...

Gårdagen var ett rent helvete, var länge sedan jag mådde så dåligt... Det var så skönt när Danne kom hem från träningen så jag fick en famn att gråta ut i. Han är ALLTID där för mig. Alltid.
Jag kände mig sjukt missförstådd och förvirrad. Vad är det jag har gjort för fel? Jag trodde att vår vänskap stod stark även om vi inte pratades vid var och varannan dag. Ack så fel jag hade. Istället ligger det massa agg och pyr under ytan. Hur skulle jag kunna veta det när raka motsatsen sades till mig bara dagar tidigare?

Ja, det var väl ett par månader sedan. Jag satt hemma i vår gamla lägenhet och vårt Internet hade lagt av fullständigt. Jag var i stort behov att få tag på Axel som skulle hjälpa mig under dagen medan alla andra var på jobbet. Hans telefon hade blivit stulen och jag hade ingen som helst aning hur jag skulle få tag på honom. Jag funderade över vem som kände honom och som också hade tilgång till Internet på jobbet. Jag kom och tänka på Henne och tänkte att hon säkert kunde hjälpa mig i mitt dilemma. Mycket riktigt satt hon vid datorn och kunde kolla MSN åt mig. Vi bubblade en stund om hur hon respektive jag hade det och vi pratade om att vi måste ses inom kort. Vi la på, som vänner. trodde jag.

Någonstans under detta samtal har hennes attityd till mig förändras, och jag kan för min värld inte förstå varför.

Uh.. migränen värker i mitt huvud. Jag går o lägger mig. God natt.