På´t igen bara!

Galet vad fort dagen går när man är ledig. Jag som hoppades att dagen skulle bli sjukt seg och långsam. Jag har sovit bort ganska många timmar... då brukar tiden försvinna. Är fortfarande helt sopslut och försöker hitta lite motivation till två långa arbetsdagar. Imorgon är det delad tur, 7-12:30 & 16-21. Och på fredag är det långpass i form av 7-21. Tur att det är storhelgstillägg på fredag... det gör ju att man hittar lite extra energi :)

Imorgon är för övrigt min provanställning slut och jag blir fast som personligassistent, det känns jätteskönt! :) Nu är det bara sommaren som saknas!

När jag jobbar mycket så sliter det enormt på rygg och nacke. Ska till badhuset på aftonsim tillsammans med svärmor. Blir skönt att få röra sig lite och mjuka upp kroppen i bastu och bubbelpool.

49 timmar

Det är antalet timmar jag har befunnit mig på jobbet sedan i söndags morse. 49 timmar. Kanske är det inte så konstigt att jag nu känner mig allmänt förvirrad.. jag kan inte ens sortera mina tankar. Fungerar liksom inte... Det kommer att bli 24 timmar till innan jag får gå på helgledigt. En arbetsvecka med 73 timmar på jobbet, är det konstigt att det känns som att jag bor där just nu?

God natt.

Sopslut

Fick med mig Johanna till Stockholm till slut och vi hade en jättetrevlig heldag! Var inte hemma förän sent och var skapligt trött när det var dags att bege sig till jobbet några timmar senare. Och 26 timmar efter det var jag hemma igen. Slocknade direkt, totalt sopslut! Och den känslan håller i sig.. har inte orkat göra något idag knappt. En sväng ner på stan för att köpa presentkort till älskling som fyller 25 år idag!
Vi ska ha lite mys ikväll med film och god mat.. det är väl ungefär vad jag orkar med. Försöker pallra mig upp till köket nu för att börja med matlagningen...

Imorgon blir det dubbelpass. Först ska jag jobba extra kl 7-16 och sen ska jag jobba natten. Känner mig inte jätteupplagd för detta just nu, men är det kris så är det ju bara att ställa upp. Och det blir fina pengar sen :) Har ju dessutom påskhelgen ledig sen! :)

Ensam i storstan?

Johannas barnvakt till imorgon kanske inte kan vara barnvakt.. och då kan inte Johanna åka. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska åka ensam i så fall? Det känns inte så roligt.. men samtidigt har jag sett fram emot det här så länge. Att vimsa omkring ensam bland tågrälsar, bussar och tunnelbanor i Stockholm känns inte som någon höjdare. Speciellt inte när det är tre saker som jag inte är behaglig med.

Jag ska försöka att inte fundera över detta innan jag fått ett definitivt svar på om hon ska med eller inte.. men hur lätt är det!

Taco-kväll

De senaste dygnen har, trots jobbledigt, innehållt alldeles för lite sömn. Tur att det ska bi en lugn kväll. Fia kommer över och käkar tacos och tittar på Let's Dance medan vår karlar är på hockey i Stockholm. Ska bli mysigt!

Imorgon bitti bär det av till Stockholm med 8-tåget! Äntligen är det dags för Stockholm City Scrap, tror att jag och Johanna kommer få riktigt roligt! :)
Och medan jag är i Stockholm så skulle Danne ha lagfest med AC Primavera, och i brist på annat kommer den att hålla till i vår lägenhet. Jag är lite smått tveksam till det där med stor grabbfest.. men det blir nog bra! Så länge lägenheten är tom och tyst till 23 så ska jag vara nöjd. För en annan ska ju jobba kl 7 på söndag morgon. Och 26 timmar framåt.

Ni har väl inte glömt att ni ska ställa om klockorna natten till söndag? En timme mindre sömn, precis vad jag behöver.. eller inte :)

Impulsiv

Som den överdrivna kontrollmänniska jag är så älskar jag de stunder då jag bara är spontan och impulsiv. Var nyss iväg och lunchade med Fia och när hon skulle vidare till jobbet så fick jag för mig att ta en drop in klipptid. Fick en tid på direkten och nu sitter jag hemma med mindre hår än jag haft på många år! Hon fick klippa bort över 10 cm och för varje gång jag hörde saxen klippa kände jag mig mer och mer lycklig. Jag behövde verkligen det här! Vartefter varje kg ramlar av mig vill jag liksom förändra så mycket annat också. Nya kläder, ny frisyr, sminka mig annorlunda.. ja ni vet! Men vill liksom hänga med i svängarna!

I natt blev det inte så mycket sömn, men ändå känner jag mig väldigt pigg! Ikväll så är det pysselkväll i Hällby igen och det ska bli riktigt roligt! :)

Rädsla.

Jag har suttit och funderat över mitt samtal med terapeuten. Vi pratade om vart min rädsla för trånga utrymmen, värme och avsvimmning kan komma från. Hon frågade mig om jag någonsin varit på en trång, varm plats och faktiskt tuppat av. Och ja, det har jag.

Det var med mitt ex. Vi skulle gå på Gyllene Tiders jubileumskonsert i Sundbyholm. Det var en otroligt varm dag och det var en lång väntan innan grindarna öppnades. Vartefter tiden gick började det bli mer och mer folk som tryckte på i kön och till slut var det så packat av folk att jag inte ens kunde röra mig.

Jag började känna obehag och solen som brände mig i ansiktet var hemsk. Paniken kom smygande och jag sa flera gånger till min dåvarande pojkvän att jag var tvungen att ta mig ut från folksamlingen. Han sa åt mig att sluta larva mig.

När ytterligare en stund gått kom yrsel. Jag kände att jag snart skulle svimma. I samma veva som det svartnade för ögonen på mig började jag försöka tränga mig ut. Sen var allt bara svart.
I nästa ögonblick låg jag på asfalten. Över mig stod flera personer. Någon bjöd mig på vatten. Jag mådde illa och satte mig i gräset för att kvickna till.

"Skärp dig för fan, du skämmer ju ut dig!", var orden jag fick av mitt ex. Jag kände mig oduglig. Totalt jävla värdelös. Jag ville hem, men valde ändå att följa med honom in på konserten. Jag satt och mådde dåligt hela tiden, men led mig igenom konserten.

Kanske är det denna händelse som skapat denna rädsla hos mig? Kan en kväll påverka en människa så mycket, fortfarande 6 år senare?

Samtalsterapi

Jag har, som jag nämnde i förra inlägget, valt att börja gå i samtalsterapi igen. Det var över fyra år sedan jag avslutade med min terapeut förra gången. Och en hel del har hänt sedan dess. Målet med att börja med detta nu igen är att kunna ta mig ifrån det sista som fortfarande gnager inom mig. Jag vill inte att min ångest ska hindra mig från någonting i mitt liv, jag vill kunna leva precis som jag önskar. Hur svårt ska det egentligen vara att få någon form av kontroll över sina tankar?

Det var väldigt intressant att få en sammanfattning på vad vi pratade om för fyra år sedan... ganska snart kunde jag konstatera att jag har kommit en väldigt lång väg sedan dess. Jag bodde hemma hos mamma och pappa, jag hade inte en tanke på att våga söka jobb, självkänslan var i botten... jag befann mig helt enkelt på en plats som jag aldrig vill återvända till igen.

Det som jag fortfarande känner mig hindrad från är främst de sociala sammanhang där jag känner mig "inlåst". Att sitta på en biograf, vara på en lång middag, gå på en konsert, åka buss/bil med många andra människor etc. etc. Helt enkelt de situationer där jag känner mig trängd. Till skillnad mot förut så gör jag ju faktiskt dessa saker ändå idag. Jag sätter mig på den där biografen och plågas av min oro och ångest, jag vägrar låta ångesten ta över. Det är ju positivt, men samtidigt vill jag också kunna njuta fullt ut av dessa tillställningar utan att alltid ha dessa jobbiga tankar.

- Vad är det absolut värsta som kan hända när du sitter där på biografen? sa min terapeut.
- Att jag får panik. Att jag måste ut därifrån.
- Vad händer om du får panik?
- Jag får ännu en jobbig upplevelse. Kanske svimmar jag till och med av.
- Och vad händer om du nu skulle svimma?

Vid det här laget förstod jag vart hon ville komma med sitt resonemang och jag började nästan skratta åt mig själv.

- Ja.. jag får väl hjälp av människor omkring mig? I värsta fall kanske någon ringer en ambulans.
- Vad skulle hända om du fick åka med ambulansen?
- Förmodligen ingenting. Jag skulle berätta vad som var problemet och skulle efter att ha vilat upp mig fått åka hem igen.

Jag vet ju så väl att det är precis så här det är. Absolut ingenting farligt kan hända mig! Och ännu tydligare vet jag att det absolut inte skulle gå så långt. Ändå kan jag inte låta bli att tänka "tänk om...". Jag fick med mig en KBT-övning som jag ska göra de kommande veckorna innan vi ska ses igen. Det känns bra att ta tag i det här igen.

intensiv dag

Dagen har varit ganska intensiv hittills. Vaknade på jobbet och jobbade ett par timmar för att sedan ila vidare till vårdcentralen för provtagning och samtalsterapi (kan berätta om det sen). Efter det blev det hem för dusch och mat innan Johanna kom över och pysslade lite. Vi hade lite förberedelser att göra inför vår kommande Stockholmslördag.

Nu har jag precis ätit en kycklingsallad och ligger i sängen i hopp om att snart bli av med en hemsk huvudvärk. Men den verkar snarare bli värre och värre.

Ikväll har jag siktet på soffan, Draknästet och Mästarnas Mästare från igår!

Ledig till på söndag nu!!

Vägning #11

Jag hade räknat med att gå plus minus noll denna vecka, kanske till och med upp några hg.. men se på fan! Jag hade gått ner -0,4kg ändå! :) Känns skönt! Nu är det nya tag som gäller denna vecka i hopp om en riktigt fin siffra nästa tisdag! :)