Rädsla.

Jag har suttit och funderat över mitt samtal med terapeuten. Vi pratade om vart min rädsla för trånga utrymmen, värme och avsvimmning kan komma från. Hon frågade mig om jag någonsin varit på en trång, varm plats och faktiskt tuppat av. Och ja, det har jag.

Det var med mitt ex. Vi skulle gå på Gyllene Tiders jubileumskonsert i Sundbyholm. Det var en otroligt varm dag och det var en lång väntan innan grindarna öppnades. Vartefter tiden gick började det bli mer och mer folk som tryckte på i kön och till slut var det så packat av folk att jag inte ens kunde röra mig.

Jag började känna obehag och solen som brände mig i ansiktet var hemsk. Paniken kom smygande och jag sa flera gånger till min dåvarande pojkvän att jag var tvungen att ta mig ut från folksamlingen. Han sa åt mig att sluta larva mig.

När ytterligare en stund gått kom yrsel. Jag kände att jag snart skulle svimma. I samma veva som det svartnade för ögonen på mig började jag försöka tränga mig ut. Sen var allt bara svart.
I nästa ögonblick låg jag på asfalten. Över mig stod flera personer. Någon bjöd mig på vatten. Jag mådde illa och satte mig i gräset för att kvickna till.

"Skärp dig för fan, du skämmer ju ut dig!", var orden jag fick av mitt ex. Jag kände mig oduglig. Totalt jävla värdelös. Jag ville hem, men valde ändå att följa med honom in på konserten. Jag satt och mådde dåligt hela tiden, men led mig igenom konserten.

Kanske är det denna händelse som skapat denna rädsla hos mig? Kan en kväll påverka en människa så mycket, fortfarande 6 år senare?