In my head

Jaha så var klockan strax 02:30 och här lyser det än. Borde ta mig upp till sängen, men det känns alldeles för jobbigt att stänga av dator och TV, släcka alla lampor, tvätta bort smink, borsta tänderna och klä om. Funderar istället på att i skita i allt nämnt och istället lägga mig raklång här på soffan och dra en filt över mig. Men jag vet att jag kommer att ångra mig när jag vaknar med nackspärr.

Har nyss suttit och pratat med en kompis som ska ha barn nu i maj. Helt underbart.. gud så jag längtar till det är jag som står där med en mage i vädret som innehåller det vackraste på denna jord. Men jag tror att det kommer dröja många år innan Danne kommer till den plats då han känner att han vill bli pappa.. min största rädsla ligger i att han aldrig kommer komma till den punkten. För finns det egentligen någon perfekt punkt att komma till? Är det inte så att man växer in i känslan? Det är ganska jobbigt att inte veta.. jag skulle vilja ha ett datum, eller åtminstonde ett årtal att längta till. Men det fungerar ju inte riktigt så. Jag får drömma vidare om min lilla bebbe till den dagen kommer helt enkelt. Drömma, längta och hoppas.