Vart är vi på väg?

När man sitter uppe så här mitt i natten och inte kan sova trotts att man är hur trött som helst, då kommer alltid mina djupa tankar fram. Då är det skönt att ha en blogg.
Jag funderar över ångest. Nästan varje dag får jag höra om någon människa som lider av svår ångest, om inte hela tiden så i perioder. Ska det behöva vara så? Vad har vi människor skapat för värld där så otroligt många går omkring och har ångest under stora delar av sina liv? Utseende, jobb, pengar, familj, kärlek, sorg.. precis alla delar av våra liv är fyllda av press. Vi ska vara snygga, vi ska vara bra på jobbet, vi ska tjäna mycket pengar, vi ska vara lyckliga och leva det liv man drömmer om. Hur kan det ha gått så långt? Vad är det som gör att vi sätter sådan press på varandra, och framför allt på oss själva?

Det som är så hemskt är att detta bara växer och växer. Kraven blir högre och ångesten sprider sig över oss. Vart ska det sluta? När ska människan sluta plåga sig själv? Det är ett sjukligt beteende egentligen...

Varför kan vi inte bara vara nöjda med oss själva, vara glada över att vi lever i ett så pass rikt land som vi gör och försöka att leva lite mer i nuet? Varför ska det vara så svårt?

Det var inte länge sedan det var skamfyllt att prata om ångest och psykiskt illamående. Nu är det snart vardag för de flesta och en väl etablerad folksjukdom. Helt galet... en galen värld.