Att veta sin plats i livet

Ibland stöter man på människor som verkligen är helt malplacerade, ofta handlar det då om deras arbete. Växeltelefonister som avskyr att prata i telefon, lärare som avskyr barn som stojar, vårdpersonal som inte tycker om att jobba med människor, you name it! Det sistnämnda råkade jag ut för idag när jag skulle till vårdcentralen för att lämna ett blodprov. Jag tog en nummerlapp och satte mig utanför provtagningen i väntan på att få komma in. Det var kanske 2 personer i hela korridoren så jag hoppades att det skulle gå fort. Ut kommer då en kvinna från provdagningsrummet och säger, med en väldigt sur ton, att jag inte ska sitta där utan vid stolarna längre bort. Jag försökte insistera men fick till slut ändå flytta på mig 5 meter för att hon skulle bli nöjd. Tydligen var de stolar jag satt på till för akutpatienter. Förstår att de måste ha sån ordniing mitt i rusningen..... eller inte.

Sedan lät hon mig sitta och vänta i över 20 minuter medan hon gjorde.... ingenting! När jag väl fick komma in var hon ännu surare än tidigare. Hon tittade i sin dator och sa att jag skulle komma tillbaka imorgon innan kl 10 på morgonen. Tydligen var det någon tidsgräns på just det provet. Jävla människa!

Hade jag varit i hennes skor hade jag beklagat att jag inte fått den informationen och frågat om det finns någon möjlighet för mig att komma en annan dag innan klockan 10. Men jag är inte bitter. Nej då. Inte alls.

Jävla surkärring. Byt jobb för fan!