2006 blir 2007

Borde vara olagligt att gå upp innan 9 på nyårsafton. Trött som en gris. Varuhuset har haft öppet i en kvart nu och än så länge är det helt tomt överallt. Knäpptyst. Oj, tji fick jag. Bara för att jag skrev så gick det förbi två pensionerer i 80-årsåldern. Men dem hör ju inte direkt till toppen i målgruppsligan här i min butik. Aja, folk kanske vaknar och kommer ner runt 12...

Efter jobbet ska jag bege mig hem till mor & far för att färga håret. Känner mig helt död när det är så här tråkigt. Time to go red again! Sen ska jag försöka hinna locka mammas hår och sätta upp det.

Jag hade hoppats på att hinna sova nån timme innan det bär av ikväll. Men det känns faktiskt väldigt tight på tidsschemat. Ont i magen har jag också... på något vis blir alltid mina nyår en dålig dag då dåliga saker händer. Förutom förra året... som var jättemysig! Men hur som helst har det blivit en ångestladdad dag som jag oftast inte ser fram emot speciellt mycket. Men kanske ändrades trenden efter förra året? Man kan ju alltid hoppas.

Så, hur kan man sammanfatta detta år? Om man se till kontrasterna på hur det var i januari mot hur det är nu så är det helt sjukt. Jag har kommit en enorm väg.
I början av året levde jag med ständig panikångest, torgskräck och depression. Jag kunde inte umgås med männsikor, kunde inte gå i butiker och dylikt... Jag hade till och med glömt bort hur man skrattar. Mina enda stunder som lyste i livet var när jag träffade min älskade Daniel. Han fick mig att glömma den bittra verkligheten och sväva runt bland molnen. Tillsammans är vi starka.
Ja, det har varit mycket sjukdom och sjukhusbesök för vår del och våra nära och kära detta år. Men mot slutet har det tagit sig riktigt bra. Tack vare min medicin kan jag nu leva ett helt "normalt" liv. Jag har börjat njuta av att träffa och lära känna människor igen. Och det största framsteget - jag jobbar i en köpcentrum som jag för 10 månader sedan inte ens kunde gå in i. Ett lite steg för mänskligheten - ett stort steg för mig! :)

Mina förhoppningar om nästa år är faktiskt inte så många. Så länge jag och alla i min närhet mår bra så är jag nöjd. Sen hoppas jag på att jag kommer fortsätta trivas så bra på jobbet som jag gör idag och att jag och Danne kommer få många fina stunder tillsammans...

Jaha, då har det gått 36 minuter av arbetstiden. 2 väldigt ointresserade människor har tagit sig plats på vår personräknare. Var visst bara ett abb kvar till 50 jag hade, hoppas hoppas hoppas jag får knäcka den gränsen idag.

Gott nytt år på er alla nära och kära.. och ni andra också :)