Tankar

Har en jobbig dag idag. Ångest. Ledsen. Och till råga på det sitter jag hemma ensam. Som vanligt maler mina tankar på och jag vet inte vad jag ska göra av alla.
Såg ett program på Tv nyss. Det handlade om hur allt vi gör påverkar framtiden. Alla vägar vi väljer i livet och alla vägar vi har valt gör att vi är där vi är just nu.
Jag hade inte träffat Danne om jag inte hade varit tillsammans med en psykopat som presenterade oss för varandra än gång i tiden. Och jag hade aldrig lämnat den psykopaten om jag inte hade rasat samman som människa. Och psykopaten hade jag inte träffat om jag inte hade gått till stranden med en vän den där sommaren 2002... som sagt, allt hänger ihop på ett väldigt märkligt vis.
Och av någon anledning har all den skit jag varit med om gjort mig till den jag är idag och tagit mig till det underbara liv jag lever idag.

Samma sak med jobbet. Hade jag inte tagit steget att börja jobba för Adecco efter lång tid av sjukdom så hade jag aldrig sökt jobbet på Tre (det hade varit ett för stort steg att börja där direkt). Och hade jag inte jobbat på Tre så hade jag inte blivit erbjuden jobbet på Mobilett av Robert. Och hade jag inte jobbat där så hade jag inte varit på det jobb som jag trivs så bra med dag. Sjukt, men sant.

Ofta har man, eller i alla fall jag, svårt att se meningen med allt här i livet. När jag var sjuk kommer jag ihåg hur jag bokstavligen sa till min mamma:
"Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Det finns så många människor som gör hemska saker och jag har alltid försökt att inte vara en av dem. Jag har inte gjort allt rätt i livet, men det här önskar jag inte ens min värsta fiende".
Jag trodde aldrig att det skulle komma en dag då jag skulle må bra igen och jag trodde definitivt inte att det skulle komma en dag då jag skulle känna att det har fört något gott med sig. Men så mycket som jag har vuxit i mig själv de två åren gör nog inte många på ens 20 år; om de gör det över huvud taget.

Jag har varit på botten i livet. Och inte förän man har varit där kan man riktigt uppskatta vad livet egentligen är. Jag kommer alltid att få leva med mina ångestproblem och det finns dagar, som denna, då ingenting känns meningsfullt. Men skillnaden är att nu vet jag att det går över. Vissa dagar är åt helvete. Men de dagar som är bra är så många fler.
Och att ha en dålig dag då och då är som en påminnelse av hur bra livet faktiskt är när man mår bra. Tror det är lätt att glömma annars.

Nä, nu ska jag sluta mala på. Om du har lyckats läsa ända hit ner så hoppas jag att du inte har blivit deppig av mitt prat. Behöver bara skriva av mig dessa tankar så jag kan tänka på något annat...