Galla

Varför känns vissa dagar så himla hopplösa? Allt känns bara ledsamt, tråkigt och rent ut sagt förjävligt. Jag vet inte om det har med min medicin att göra, men det är väl inte helt omöjligt. Jag blir som tio stycken pms:iga kvinnor tillsammans. Usch vad jag hatar den här känslan. Vill bara gräva ner mig under 10 täcken i sängen och gråta mig till sömns, men det pallar jag inte. Istället liggar jag här i sängen, med datorn i knät, och surar för mig själv. Dessutom har jag en liten, men ack så irriterande, popcornsbit som sitter fast i halsen och irriterar mig ännu mer. Vid dessa tillfällen är det ganska skönt att ha en blogg att mala ur sig all skit på. Jag menar, jag blir av med skiten och du behöver inte läsa den om du inte vill.
Jag har försökt att komma i harmoni med mig själv i dag genom att kolla på massor va roliga youtube-klipp, men just idag kändes dom inte alls så roliga. Jag blev inte ens fångad av Björn Gustafssons härliga utstrålning - då är det något som är fel.

Och som vanligt när jag deppar ner mig så hittar jag en massa problem som egentligen inte är några problem. Dessutom kan jag störa mig något ofantligt på andra människor. Lämna mig i fred för fan, ser du inte att jag vill vara ensam!
Därför känns det bäst att krypa in här i min egna lilla vrå och i största möjliga mån hålla mig borta från alla andra levande varelser. Och där har vi anledningen att jag sitter här och spyr galla över hela min blogg.

Min blogg är faktiskt en väldigt snäll blogg. Förmodligen världens bästa. Den låter mig prata till punkt hela tiden och den skiter fullständigt i vilket humör jag kan tänkas vara på. Ja, min blogg är en riktig vän!