Krematoriet

Studiebesöket var... hm... unikt?
Att stå i ett kylrum med 18 likfyllda kistor kändes minst sagt konstigt. Speciellt när varje kista är märkt med namn, födelsedatum och dödsdatum. Man kunde liksom inte låga bli att titta på lapparna även om man var sjukt rädd för att se namnet på någon som man känner. Jag gjorde turligt nog inte det.
Sen fick vi se hela vägen som kistorna tar genom ugnar och allt. Vi fick se delar som inte blivit sönderbrända i människor, som gamla inopererade knäleder och höftleder. Det fanns liksom som en skrotlåda. Skumt som fan.
Vi fick se i förvaringsskåpen där urnorna står i väntan på begravning. Vi såg en urna som var märkt med dödsdatum från 2006 och fick förklarat för oss att den inte var begravd för att familjen inte kunde komma överrens om vart den skulle begravas. Helt sjukt ju.

Det var en konstig stämning där inne. Speciellt i kylrummen... Men allt var finare än vad man föreställer sig på något vis. Så rent och luktfritt... Ja, det var en upplevelse...