Höstmörker

Djupt nedgrävd i mina egna tankar. Är det den mörka hösten som gör dig påmind? Jag tänker på saker som jag inte haft i mina tankar på länge, minnen som kommer tillbaka till mig som om dom utspelade sig igår. Jag fastnar i min egen värld och bli okontaktbar. Då är det skönt att sitta här, ensam i en tom mörk lägenhet och bara vara. Ingen tv, ingen musik, inga bilar som kör ute på gatan och inga grannar som springer i trapphuset. Bara ren tystnad. Jag, ensam i ett nedsläckt rum, nerbäddad i sängen, med endast datorn som sällskap. Datorn säger ingenting, den låter mig prata. Jag kan sitta här och prata konstant utan att få ett enda motargument eller en enda fråga. Bara ha den här egoistiska envägskommunikationen med mig själv.