Tar straffet för mina synder

Som ni alla vet har jag jobbat ideellt på tjejjouren här i stan sedan ett par år tillbaka. Jag har verkligen älskat det arbetet och känner att jag har gjort något bra. Genom arbetet på jouren har vi tystnadsplikt och vår policy som vi ska följa. För ett halvår sedan valde jag att gå vid sidan av vår policy, jag var väl medveten om vad jag gjorde men valde att ta smällen när den kom. Jag pratade med en tjej i min egen ålder som har lidit av precis samma problematik som jag gjort med panikångest och så. Jag kände när jag pratade med tjejen på jouren att jag kunde göra något för henne, jag kunde hjälpa henne att må bättre. Men jag visste också att det inte skulle räcka med jourtiden en gång i veckan. Därför gav jag henne min privata MSN.

Sedan dess har jag varit i kontakt med tjejen från och till och jag vet i mitt hjärta att jag verkligen gjorde det rätta även om det ansågs som fel enligt policyn. Jag har hjälpt tjejen till att må så mycket bättre många av gångerna vi talat och jag kan inte ångra det.

Nu i morse hade jag fått ett mail från mina kollegor på jouren där de hade sett vår konversation där jag lämnade ut min privata mailadress och de tyckte självklart inte att detta var okej, precis som jag inte skulle tycka att det var om någon av dom gjort likadant. Så jag har nu valt att lämna min plats som jourtjej, inte för att jag måste utan för att jag känner att jag har gjort mitt där. och för att jag inte längre förtjänar att ha kvar min plats. Jag bröt mot reglerna, och det är inte OK.

Hur som helst kan jag inte känna mig missnöjd över att jag gjorde som jag gjorde, jag har gjort en stor skillnad för en människa och det är precis det som jag ville med mitt jourarbete. Men nu har jag gjort mitt och lämnar den fasen i mitt liv och går vidare. Jag kommer att sakna jouren, men känner ändå att det är rätt beslut.

Vad tycker ni? Kan någon förstå varför jag agerade som jag gjorde eller har jag betett med helt åt helvete?