Leave me alone!

Det var en trevlig kväll igår. Vi åt Ellis goda mat och sjöng singstar så det dånade i hela huset. Jag var tveksam till att följa med ut på krogen, kändes inte helt 100, men jag följde med ändå. Borde ha gått hem. Han var där, det största aset jag mött i mitt liv. Han som har orsakat mig dom värsta stunder jag kan tänka mig och fått mig att lida i flera år. Jag kände att jag bara kunde strunta i Honom.... Men vad gör han?! Vart vi än går så är han där, vart vi än förflyttar oss så har jag hans hemska vidriga blick som stirrar på mig. Jag får rysningar bara jag tänker på det. År har gått, kan Han inte bara skita i mig och hitta ett nytt offer att plåga?! Till slut kände jag att jag inte kunde vara kvar, så jag tackade för mig och tog mig hem.
Om man bortser från krogen så var det trevligt, och vissa stunder på krogen var faktiskt också riktigt roliga. Men men... jag borde ha sagt till en vakt så dom kastat ut det aset.