Mormor

Gud vad jag kan sakna henne... Så älskad som jag kände mig av henne kommer jag aldrig känna mig älska igen, det var en speciell kärlek som bara fanns mellan henne och mig. Hon hade gjort vad som helst för mig, när som helst. Jag var inte så gammal när hon dog, 16 år om jag inte minns fel. Jag önskar att hon hade funnits här nu så jag fick ta hand om henne så här på ålderns höst. Jag hade skämt bort henne precis så mycket som hon alltid gjorde för mig!
När jag fortfarande bodde hemma hos mamma och pappa drömde jag om henne titt som tätt. Ofta kom hon till mig i mina drömmar och bad mig hälsa saker till mamma och andra som stod henne nära. Men sen jag flyttade hit har hon inte dykt upp en enda gång. Jag tror ju verkligen på sånt där, att man kan kommunisera med "andra sidan", mycket för saker jag upplevt själv. Men kanske hittar hon mig inte här i min nya lya, eller kanske så har hon inte något viktigt att säga. Hon kom ofta till mig om natten när jag mådde som sämst och gav mig lite nya krafter... Förmodligen låter det här för er bloggläsare som att jag är helt dum i huvudet, men jag tror verkligen... Min älskade, älskade mormor...