...och så var det igång igen!

Trodde att tårarna tagit slut... men tydligen inte. Jag vet att jag har betett mig illa, jag har bett om ursäkt, jag är full av ångest, jag är full av ånger... VAD MER KAN JAG GÖRA?! Att alla människor runt omkring håller på och dömer mig hjälper varken mig eller Danne att få det bra igen. Ni som, tyvärr, fick lida över mitt beteende har jag bett om ursäkt. Jag ska kämpa för att lösa det här... det som gör det jävligt svårt är bara att det känns som att Danne, av alla människor, är den som dömer mig minst.

Fan, jag orkar inte gråta mer...