Timmar och åter timmar av prat... otroligt skönt, vi skulle ha behövt det för länge sedan. De senaste månaderna har varit jobbiga och nu har vi äntligen pratat om det. Han säger vad han känner och tycker och jag får fram mina tankar. Vi har skjutit på det alldeles för länge. Det vi, tack och lov, är överrens om är att det här inte har med Honom att göra. Det är våra egna onda cirklar som har gjort det här... Sen kanske jag ska tillägga att jag fortfarande betedde mig otroligt illa och ångrar varje sekund av det. Vi har många, många timmar av ännu mera prat framför oss... och förhoppningsvis kan vi ta oss igenom det här.
Jag älskar min Daniel så otroligt mycket och vill inget hellre än att vi ska lösa det här och få allt bra igen. Vad som än händer så är det ändå honom jag vill vakna med varje morgon, honom jag vill leva mitt liv med. Det värker något hemskt i mitt hjärta när jag ser honom sårad... han vill mig alltid väl, har tar alltid hand om mig när jag mår dåligt, han känner mig bättre än någon annan och har bryr sig alltid om mig i första hand... Hur kunde jag göra denna människa besviken? Han är ju mitt hjärta... min älskling...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar