In my head

Idag kom Dannes lilla systerson på 3 år fram till mig med ledsna ögon och sa: "Min kompis på dagis, han finns inte mer. Han hade gått sönder inuti och det gick inte att laga. Han var min kompis. Han var alltid glad."
Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad säger man? Dannes syster berättade senare för mig att en liten pojke hade dött på hans dagis efter komplikationer från en sprucken blindtarm. Det är tragiskt, hemskt tragiskt... Och hur uppfattar han det som 3-åring? Tror han att han när som helst kan komma tillbaka igen? När jag såg hans ledsna små ögon ville jag bara gråta.

Mina tankar går i kväll till den lilla pojkens familj som förlorat sin lilla ängel.