Funderingar kring min ångest

Jag sitter och funderar på vad det är som har gått snett egentligen. Så dåligt som jag har mått de senaste månaderna var det säkert 1½-2 år sedan jag mådde sist. Saker som inte har rört mig i ryggen sedan dess (bilåkning, planering, resor, sociala grejer etc.) har helt plötligt blivit ett orosmoment igen. Beror det på min sänkning av medicinen? Det är ju en stor skillnad i min dosering mot förut. Jag tar idag bara 20 mg istället för de 40 som jag tog förut. Eller beror allt detta på jobbiga händelser och omständigheter omkring mig?

Hur ska jag kunna veta om jag bör öka medicinen igen eller om det kommer att lösa sig av sig självt?

Som det är nu undviker jag i största möjliga mån att göra planer. Jag åkert helst inte längre än till affären och tillbaka och tanken på en utlandsresa (inte för att ekonomin tillåter det men...) får mig att vilja kräkas. Allt började komma tillbaka efter den hemska bussresan mellan hotellet och flygplatsen på Kreta i maj. Då bröt jag ihop rejält och jag har inte riktigt hämtat mig från den hemska upplevelsen.

Kanske måste jag börja arbeta lite mer aktivt med min ångest igen? Ta upp gamla övningar och läsa om de böcker som hjälpte mig sist? Kanske behöver jag till och med börja med samtalsterapi igen? Kan jag lösa det här själv eller bör jag be om hjälp? Ska jag avvakta eller ska jag öka medicinen nu genast? Borde jag ringa och diskutera detta med en läkare?

Att öka min medicin igen skulle kännas som ett enormt bakslag. Jag vill ju bli medicinfri. Men det spelar ju egentligen ingen roll.. hellre tar jag en tablett extra om dagen än att jag mår dåligt.

Jag har en hel del tankar som snurrar i mitt huvud.. men jag orkar inte riktigt reda i dom. Redan nu har jag istället börjat oroa mig för kommande lördag. Jag ska på ännu ett bröllop, vilket i sig ska bli underbart roligt.. MEN det kommer att vara 90 gäster och jag känner inte en enda förutom bruden. Och bröllopsakten ska vara i Arboga och festen i Kungsör. Det innebär att jag först måste åka bil till Arboga (då kör Danne eller mamma mig), sen måste jag åka bil med några av de andra gästerna till festlokalen... och hem.. då måste jag åka med några av dom som bor här i stan när dom vill åka hem. Tänk om jag börjar må dåligt i bilen? Tänk om jag mår dåligt redan under festen och vill hem? Tänk om, tänk om, tänk om... Jag ska försöka ordna så att någon kan hämta mig i Kungsör på kvällen. Då skulle jag känna mig lite lugnare. Då kan jag ringa efter någon när jag vill hem och inte behöva anpassa mig efter andra.

Åh vad jag hatar dessa jävla "Tänk om-tankar". Jag önskar att man kunde gå in och mixtra lite i min hjärna och dra ut den lilla den av hjärnan som tänker alla dessa jobbiga tankar. Jag vet ju att dessa tankar är dom som orsakar att jag mår dåligt.

Nej.. jag får försöka att komma på en bra lösning på allt detta. Förslag och råd mottages tacksamt.