Hopp

I morse när jag vaknade så kändes allt väldigt tungt. Jag hade en enorm ångest över allt och ingenting och jag tackade nej till att följa med till Ikea. Ville bara dra täcket över huvudet och sova bort dagen. Men mitt resesällskap ringde och lyckades övertala mig om att jag nog skulle må bättre av att komma ut och göra någonting. Jag lät mig, mycket tveksamt, övertalas och följde med. Det blev jag, svärmor och svägerskan som åkte.

Jag kände mig ångestfylld och orolig i bilen på vägen dit, men så snart vi kom in på Ikea så släppte det och vi hade en riktigt trevlig shoppingrunda. Vi åt lunch där (köttbullar som vanligt) och tittade i några andra butiker innan vi återvände hem igen.

Efter det har jag spenderat eftermiddagen/kvällen hemma hos svärfar.

Allt som kändes så tungt och hopplöst i morse känns nu lite lättare och lite mer hoppfyllt. Jag såg små ljusglimtar idag som gjorde mig väldigt glad... Jag hoppas och önskar så otroligt mycket att allt ska lösa sig till det bästa.

Nej, det är fortfarande inte mig och Danne det är strul mellan.. Mina läsare har en tendens att tro det när dom läser vad jag skriver om.