torsdag 8 oktober 2009

Rädsla... för vad?

Jag måste ta kontroll över mina tankar igen. Jag måste fokusera om och bli av med min ångest. Men jag känner mig så trött.. så slut i hela kroppen och psyket. Jag vill bara sova, sova och sova.. Så därför är det precis det jag ska ägna denna lediga dag åt.. jag ska göra absolut ingenting. Bara vila och ta det lugnt.

Imorgon ska jag jobba min andra natt och jag vill verkligen att den ska gå bättre än natt nummer ett. Danne åker dessutom till Danmark imorgon eftermiddag så honom vill jag absolut inte ringa och störa om jag skulle må dåligt. Nej, den här gången måste jag klara det helt själv. Skrämmande men viktigt.. Vad är det egentligen jag är rädd för? Jag ska ju bara vara i en lägenhet och sova? Jag får betalt för att sova.. hur kan det vara så himla svårt? Ändå mår jag illa nu bara jag tänker på det... Satan också.

Jag tror att jag ska ta med mig datorn imorgon natt så att jag kan titta på någon film eller skriva av mig en eventuell ångestattack här på bloggen.. att skriva hjälper mig oftast väldigt bra.

Jag har ringt till vårdcentralen och dom ska ringa upp mig vid halv 4. Denna gång måste jag stå på mig så att jag får prata med/träffa en läkare snarast möjligt. De brukar alltid köra över mig och ge mig en tid frst några veckor framåt. Det går inte nu!

Uppdatering kommer.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jadu, panikångest har rätt lite med sitt logiska tänkande att göra. Du vet att det absolut inte finns nån som helst fara med att knoppa i en lägenhet en natt, men känner samtidigt obehag för att du fick en ångestattack i den situationen.

Panikångest i ett nötskal.

Panikångest kan ju utbryta under vilka omständigheter som helst. Bio, restaurang, köer, buss, osv och hur mycket man än vet att sakerna är ofarliga kommer ens undermedvetna signalera FARA nästa gång man befinner sig i en sådan, eller liknande situation.

Sånt måste man genomskåda. Att skippa att utsätta sig för bio eller buss eller whatever är det sämsta man kan göra för då anpassar man ju sitt liv efter sina problem på ett helt meningslöst sätt.

Allt det här vet ju du, men det kan vara bra med lite repetition :)

Försök tänk att panikångesten INTE bestämmer över dig, oavsett var du får nån ångestattack. Du bestämmer över ditt liv själv. Punkt jävla slut. Något som kan vara bra att tänka är att hur sugig panikångest än må vara så är det ju totalt ofarligt. Lite hjärtklappning, thats it.

Men sedan kan det ju vara bra att öka medicinen lite temporärt under den omställning det innebär med ett nytt jobb. Det ska du ju inte se som ett misslyckande även om du eftersträvar att bli medicinfri.

Lycka till i morgonnatt, det kommer gå svinbra, och glöm inte att panikångesten är en totalt ofarlig papperstiger som kan dra åt helvete! Du bestämmer, inte den! Upp till kamp! :)

/Micke

Jenny sa...

Tack Micke.. du är en lite smått fantastisk människa :)