Nu börjar det bli lite jobbigt. Kallsvettas och är yrslig... om tre timmar börjar det. Och jag hatar den här situationen... för helt plötsligt har allt blivit så mycket större än vad det i själva verket är.
Jag trodde att jag skulle jobba denna natt och sen komma in tre timmar imorgon kväll för att sedan vara ledig fram till söndag kväll. Men jag hade tittat fel. Jag ska gå på söndag morgon kl 07:00 och inte kliva av förän 08:45 måndag morgon. Över ett dygn..
Så här tänker jag nu: Fan, fan, faaan. Om jag inte klarar denna natt så kommer jag aldrig att palla att ta mig dit på söndag morgon om jag vet att jag ska vara där så länge.
Så här borde jag tänka: Skönt att jag har en natt innan jag går på dygnspasset, då hinner jag märka att allt som hände sist var en engångsföreteelse och min nervositet för söndagen försvinner. Om det, mot alla odds, skulle hända igen så gör det ingenting. Då tar jag nya tag och bevisar för mig själv att jag kan klara det på söndag.
Varför ska det vara så in i helvete svårt att tänka rätt när jag till och med vet hur jag ska tänka? Allt det här är bara hjärnspöken.. men ändå kan jag inte. Faaaaaaan.
fredag 9 oktober 2009
Tänk om...
Upplagd av Jenny kl 16:12
Etiketter: Ångest/Oro/Stress
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Det du behöver göra nu är att ta det lugnt. Vad är det värsta som kan hända? Att det blir jobbigt och att du inte orkar jobba nästa pass. Värre saker har hänt i världshistorien än att du missar ett jobbpass. Det är väl inte svårare än att ringa och säga att du spytt eller har migrän, eller liknande. Inte så kul så här i början men värre än så är det ju inte. Ta ett pass i taget. Tänk inte ens på nästa. Den dagen den striden. Du kanske behöver komma in i jobbet lite mer gradvis bara.
Det kommer gå jättebra. Och om det skulle bli jobbigt är det bara 1 fjuttigt steg bakåt på promenaden framåt. /M
Skicka en kommentar