Explosion!

Jag tjatar inte gärna om hur dåligt jag mår inför Danne just nu eftersom att han själv går igenom en tung period. Försöker att få stämningen så positiv som möjligt när vi är hemma tillsammans. Han vet att jag mår dåligt, jag vet att han mår dåligt. Det får liksom räcka där för stunden.

Men idag när han kom hem från skolan så tror jag att han såg på mig att jag höll på att explodera. Han bad mig berätta vad som stod på och mitt i middagen bröt jag samman. Tårarna sprutade och ångesten inom mig bara öste ut. Jag kräktes ut alla mina tankar om jobb, vårt förhållande och allt runt omkring. Det var så otroligt skönt. I hans famn är jag så trygg och lugn.

Vi pratade.. eller för första gången på länge så var det näst intill bara han som pratade och jag som lyssnade. Han sa saker som jag verkligen behövde höra.

Efter det så kände jag mig lite lättare. Jag kunde till och med finna ork till att ta mig iväg och handla frimärken och skicka iväg en hel drös med jobbansökningar som jag hade liggande. Just nu ser jag fram emot helgen... för då behöver jag inte tänka på att söka jobb hela tiden... men som Danne säger, vem har lätt att få ett jobb i dagens Sverige?

Jag ska försöka att tänka på annat under kvällen.. titta på Idol och kan slänga in någon rulle i DVDn sen..