Ännu en resa

Jag är nu i startgroparna för en sista tripp. Jag ska avsluta min resa som pågått de senaste åren. Jag ska försöka återvända hem helt enkelt. Detta betyder men andra ord att jag börjat trappat ner min medicin i ett försök att bli fri från den. Jag är nervös och rädd för hur min kropp ska reagera. 40 mg har nu blivit 30 mg. Det är ett framsteg.
Men det tar lång tid att bli av med min medicin. Den måste minskas successivt med jämna mellanrum innan jag kan få bort den helt. Detta på grund av att kroppen måste vänja sig av med den på samma sätt som den fick trappas upp när jag började.
Det var över ett år sedan min läkare sa att jag kunde sänka min medicin så snart jag kände mig redo. Det har tagit ett år för mig att få modet. Rädslan att allt hemskt ska komma tillbaka är oundviklig. Men jag känner mig stark. Jag känner mig redo.
Förhoppningsvis är det rätt tid och jag kommer klara resan gallant. I annat fall går det ju alltid att resa tillbaka igen och ta resan igen vid ett senare tillfälle. Men jag är helt klart optimistisk!