De senaste två dagarna har PMS:en härskat över mina dagar. Gud va sur man kan vara för allt och ingenting. Som en citron sitter jag i ett hörn av rummet och förpestar allting omkring mig. Vill bara skrika på någon, skälla lite eller i alla fall ge någon väldigt elaka blickar. Då känns det bättre för en stund. Men det är ju som vanligt inte mig det är fel på, utan alla runt omkring mig som plötsligt börjar bete sig som skitstövlar hela bunten. Alla på samma gång. Vilken slump.
lördag 13 december 2008
PMS
Upplagd av Jenny kl 16:27
Etiketter: Känslor/Tankar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar