Vill

Pappa kom med hostmedicin till mig. Tack världens bästa! Vet inte om jag skulle kunna sova i natt över huvud taget utan den. Jag har så sjukt mycket slem i luftvägarna att jag ibland inte får någon luft alls. Och fortsätter jag hosta lite till så kommer ett par revben ryka snart. Enorm smärta.
Dessutom är jag trött på att kolla på TV nu. Jag vill må bra, ha energi till att göra allt som jag saknat i England. Ja, jag är nog fan till och med sugen på att laga min egen mat (om Danne läser detta får han nog en smärre chock). Sen vill jag städa och lyssna på hög musik... och bada i skållhett vatten... Och börja baka inför julen.. och slå in alla julklappar jag köpte i England. Gud vad jag vill mycket.

Efter att ha varit så sjukt aktiv i tre veckor nu så känns det sjukt jobbigt att bara inte göra någonting alls. Där borta gjorde man så himla mycket meningsfulla saker hela tiden. Hjälpte någon att äta, sminka sig eller bara dricka en drink i baren.. Små saker som betyder så himla mycket för dessa människor. Ta med en person ner i poolen och låta dom flyta omkring där och njuta, många av dom har inte varit i en pool på många år. Jag älskar den känslan, när man ser glädjen i deras ögon. Även om alla inte kan uttrycka det med ord eller visa det med sitt kroppsspråk så kan man alltid se det i ögonen. Det spelar ingen roll hur handikappad en människa är fysiskt, i ögonen är dom som vem som helst. Med ögonen förmedlar de sina tankar, upplevelser och känslor. Det är fantastiskt egentligen.