Uppföljning mål 2009

Idag satt jag och funderade på vad glad jag har varit den senaste tiden. Allt har kännts mycket lättare än vad det brukar göra och jag har inte ens drabbats av PMS denna månad (jag brukar ha ett hemskt PMS-humör). I ett samtal med Tanketroll slog mig tanken att jag kanske vet vad detta beror på. Det sista målet på min lista för 2009 var att inte negativisera tillvaron. Ända sedan jag la till den punkten på listan har jag flera gånger hindrat mig själv när jag velat säga något negativt. Och det har gått mycket bättre än vad jag trodde det skulle gå. Jag har mer och mer även slutat tänka de negativa tankarna. Kan det vara den enkla anledingen som gjort att jag redan nu känner mig gladare över lag? Kan så små ändringar göra så stor skillnad? Ja, jag tror faktiskt att det kan vara så.
Jag utvecklas, sakta med säkert, till den människa jag vill vara. Jag gör framsteg, jag kommer någonstans och jag kan riktigt känna hur bra det får mig att må. Det här kommer att bli ett bra år, jag bara vet det!

Att bli mer hälsosam-målet går det väl inte sådär med, för även om jag kunde hålla PMS-humöret borta så fanns fortfarande PMS-suget efter godis kvar och jag var bara tvungen att köpa en godispåse. Shit happens!

Min närvaro jobbar jag på så mycket jag kan och jag tror att det också är lättare när jag mår bra. Så den senaste veckan har jag kännt mig mer närvarande än vad jag brukar. Jag har inte varit så mycket på helspänn som jag annarst är. Detta känner jag även av i rygg/nacke och i käkarna.

Danne och jag har haft ganska mycket tid tillsammans och vi har njutit av den och haft roligt. Vi har fått konstiga skrattryck på nätterna när vi ska sova. Legat och fnissat som små flickor åt både det ena och det andra. Härligt!

Läsningen fortsätter jag med för fullt, det har blivit min ständiga syssla i badet numera. Jag brukar även försöka läsa en stund innan jag somnar för att komma ner i varv lättare.

Det som jag måste erkänna att jag varit usel på är skolarbetet, jag måste verkligen bättra mig genast innan det går för långt och jag hamnar så där mycket efter igen. Det är bara så svårt att ta sig i kragen när det finns så mycket annat man vill göra hela tiden.

Medicinminskningen står i princip still. Jag vill vänta ett tag till med att minska medicinen ytterligare även om det har haft god effekt hittills. Jag känner att jag inte ska ha brottom utan ta det när det känns rätt och lägligt. Jag har inte missat att ta min medicin någon gång sedan minskningen, har varit extra noga i fall att svackorna skulle bli värre nu med lägre dos. Jag borde egentligen alltid ha varit så här noga och jag har inte heller missat så många gånger, men de där svackorna man får efteråt är aldrig roliga.

Jag har tittat runt lite efter ett extrajobb, men det verkar vara ganska tomt på dom nu i lågkonjukturen. Jag är glad att Danne fått stanna på sitt jobb och jag är glad att CSN finns. Snart ska jag nog ut på praktik med skolan igen, kanske kommer jag komma till mitt framtida jobb då?