Livets tidigaste minnen

Jag sitter och funderar över vilket som är mitt tidigaste minne från jag var liten. Eftersom man var så liten så har man ingen perspektiv på vilket minne som utspelade sig först. Dessutom kan man få för sig att man minns saker som man senare sett på fotografier. När jag försöker tänka efter vad som kan ha varit mitt tidigaste minne så kommer jag bara på tre saker som jag absolut kommer ihåg tydligt.

Det första minnet är när morfar leker flygande matta med mig i mitt barnrum. Jag hade min lilla rosa tekanna med tillhörande tekoppar som vi satt och fikade med. Med på mattan fanns en hel del saker, om jag minns rätt så hade vi en massa mjukdjur med oss på flygresan också. Vi bodde på tredje våningen och jag kommer ihåg hur vi ställde oss upp på mattan och tittade ut genom fönstret precis som om vi flög så högt upp. Jag tog morfars hand och pekade nedåt med min andra och sa 'Titta morfar, där kommer Anu och Esa' med en enorm entusiasm i rösten. Anu och Esa är för övrigt mina gudföräldrar. Jag minns den stunden, på mattan med morfar, som en väldigt fin upplevelse.

Mitt andra minne är också med morfar. Vi promenerar och är på väg hem till honom. Utanför honom låg det en kiosk som jag tyckte såg så fin ut. Den var som inramad med oranga och gröna prickar. Jag minns att jag alltid tyckte om den kiosken. Jag har inga minnen där inifrån och vet inte ens om jag var där inne någon gång. Men den var så fin den där kiosken, med alla sina färgstarka prickar. Jag tyckte alltid att de påminde om Tutti Frutti-tablettaskar.

Mitt tredje minne är faktiskt också med morfar. Vi var hemma i hans lägenhet och lekte kurragömma. Morfar räknade och jag tänkte först gömma mig i garderoben, men det fanns inte tillräckligt med plats. Istället gick jag in i badrummet och la mig ner på botten i badkaret (han hade ett sånt där gammalt sittbadkar med jättehöga kanter).

Jag vet inte exekt hur gammal jag var vid dessa olika tillfällen och jag blir fundersam över varför just dessa minnen har fastnat så starkt hos mig. Det är ju egentligen inga utstickande saker eller händelser. Men morfar, ja han måste ju ha varit en person som stod mig väldigt varmt och hjärtat. Jag minns honom som en väldigt varm person.
Det är synd att han försvann från livet allt för tidigt, annars hade jag garanterat haft många fler minnen av honom. Jag önskar att jag fick chans att lära känna honom igen vid den ålder som jag är idag.

Både mormor och morfar är två personer som stod mig varmt om hjärtat. Jag har bara glada minnen när jag tänker på dom. Jag önskar också att jag hade mycket mer fotografier på dem. Varför uppfanns inte digitalkameran lite tidigare? Det sägs ju att bilder säger mer än tusen ord. Men jag skulle också vilja hävda att minnen säger mer än tusen bilder.