In my head

"Love the life you live

Live the life you love"

Läste dessa kloka ord någonstans idag (kan inte komma på vart). På något sätt så fastnade orden i mitt huvud. Jag tycker att citatet säger så himla mycket om hur man borde leva. Man ska älska det liv man lever och man leva det liv man älskar, otroligt sant.

De senaste dagarna har jag varit alldeles för lat och inte fått ett skit gjort rent ut sagt. Jag vet inte varför jag blir så i perioder, men desto längre jag låter det gå desto svårare blir det att ta sig upp igen. Oftast brukar jag inte ta mig upp innan Danne blir riktigt irriterad på mig och i princip tvingar i gång mig. Men jag vill inte att det ska behöva gå så långt. I morgon ska jag göra allt jag kan för att komma igång av mig själv. Jag ska vägra att "lägga mig och vila" och jag ska vägra att titta på TV mitt på dagen. Jag ska göra något som får min dag att kännas lite mer meningsfull. Jag ska städa, plugga, gå ut och gå, hälsa på mor & far eller göra någonting annat av substans. Jag måste! Jag vill! Jag ska! Jag kan!

När Danne kommer hem från jobbet i morgon ska det vara städat här hemma och maten ska vara väl förberedd. Han ska inte komma hem och hitta mig i pyjamas med frukosten halväten framför mig i tv-soffan klockan fyra på eftermiddagen. Nej, nu får det vara nog. Ryck upp dig för fan Jenny! Ta dig i kragen och gör en föräldring! Den enda som kan förändra är du själv, ingen kan göra det åt dig!

Nu är klockan halv 5 på morgonen och jag borde sova, för länge sen. Men jag kan inte... jag vill inte... eller jag vill.. men ändå inte... varför inte?... Ja, i hör själva hur tankarna går i huvudet på mig. Ibland blir jag fan inte klok på mig själv!